Våren luktar diesel.

"Vyn från backen" Mars 2007

"Vyn från backen" Maj 2007

Ibland, under tråkiga slaskiga vinterdagar har jag suttit och undrat om det finns någon vår eller om det är något som jag har bara drömt ihop. Även om mina kunskaper om omvärlden räcker till att veta att våren kommer alltid till slut så har jag svårt att tro på det.

***

Kuriosa från köket:

Vi sitter och äter. Sara vill be oss om något och jag ser hur hon samlar sina krafter.

- Kan vi köpa Disney Channel?

- Vilken Diesel Janne? - frågar Magnus som är för tillfället förkyld och därmed döv.

Jag får hysteriskt skrattanfall så jag lägger mig på bordet och flabbar. Sedan omvärderar jag situationen och konstaterar att det inte alls vore så tokigt med en Diesel Janne.

Kartor och resor

Här regnar det.

Magnus tejpar ihop sina inplastade kartor. Det enda som hörs är Sarah Brightman och tangenternas smattrande ljud. Det är behagligt. När ytan är avskalad, nästan tom så får det inre livet större utrymme att röra sig på.

Jag sysselsätter mig med funderingar. Idag är mina tankar som regndroppar faktiskt. Faller sakta och lever en kort stund för att ge framtida handlingar en möjlighet att utvecklas. Jag är filosofisk men det är en del av min personlighet som jag inte vil kämpa emot.

Jag kunde inte sova igår kväll. Istället satt jag i köket med en kopp te, papper och penna. Jag har nämligen lärt mig att det är ingen idé att kämpa emot sömnlöshet. Då blir det bara värre. Att göra något som får tankarna att röra sig åt ett annat håll är en lösning som fungerar utmärkt.

Så jag satt och skrev. Inspirerad av mig själv. Med hjälp av ord ritade jag en karta över mitt liv. Låter nästan lite patetiskt men jag tror att man kan faktiskt kalla det för kartan över livet. Här är jag och dit ska jag... Jag har alltid burit inom mig drömmar. Nu har jag bestämt mig för att FÖRSÖKA göra en verklighet av drömmarna. Ni som läser det här bevittnar början till en hissande resa i motvind. Håll tummarna för jag håller i pennan och kameran.

Vägvisare

Idag har jag tagit på mig sommarklänningen som jag sydde i vintras. Så varmt har det varit här! Med kameran över axeln och med GPS (!!!) i handen gick jag till en plats i skogen där Magnus solade och läste. Jag är jättedålig på att hitta till olika platser och går oftast vilse. Det har hänt att jag hamnat till och med i fel stad en gång!

I vintras, när jag och Magnus gick vår stora runda i skogen så försökte han lära mig hur man använder GPS. För jag har vägrat att kunna den.

- Men nu har jag bruttit benet och du måste hitta hem och hämta hjälp - sa han och tryckte på knappar på GPS-en.

Men då skulle jag skrika efter hjälp. Chansen att det befinner sig naturmänniskor i skogen är större än chansen att jag hittar hem. Även med en GPS.

Idag har jag dock hittat dit jag skulle. Tänk om man hade en sådan GPS som kunde visa vägen genom livet. Man pekar på ett mål och GPS hittar den bästa vägen dit. Då skulle jag skriva "författare" eller "fotograf" och så skulle jag få se ett sträck till mitt mål. Sedan gäller det att följa sträcket. Men det finns inga sådana GPS så vitt jag vet. Även om jag vet vart jag vill så kan jag inte vägen dit.

Morgondimma

Det är sällan jag ser en tidig morgon. Men just idag har jag givit mig möjligheten att gå upp före alla andra, väcka hunden, ta på gummistövlar och ge mig ut. Vilken fantastisk värld öppnade sig för mig.

Klockan var strax över 5. Det var så fridfullt. Dimman låg fortfarande över åkern. Solen var på väg ut bakom skogsdungen och jag fick en känsla att alla växter och insekter väntade på den första morgonvärmen. Det krylar av livet runt omkring oss. Skalbaggar, myggor, sniglar och spindlar. Usch, spindlar... Men de finns bland grästrån och blad. Deras värld bredvid våran. Vem är gäst hos vem?

Jag kom hem, bytte till torrare byxor, gjorde mig en stor kopp te och satte mig vid datorn för att granska morgonbilderna. Just nu kör jag med manuella inställningar och det visar sig vara svårt att ta tekniskt bra bilder. Det gör ingenting. Jag ska försöka och försöka tills jag kan. Tills jag förstår.

Sticka in och kliva ut.

Jag har alltid tyckt om att sticka objektivet in i gräset. Min kamera tillåter hyfsade makrobilder men... Men jag har upptäckt kamerans grova begränsningar samt stora luckor i mina fotokunskaper. Jag måste bli bättre på det jag gör helt enkelt.

Idag har jag gjort något väldigt speciellt. Jag har klivit ut ur bloggen och in i verkligheten. Jag har nämligen träffat en annan bloggare, Dubbelörnen från Lantluft. Hon har skrivit så härligt om vårt jättetrevliga möte så ni får helt enkelt besöka hennes sida för att se vad två galna kvinnor gör när polisbilar kör förbi dom. Bloggvärlden är fantastisk!

Vinprovning

Tre veckor har gått och mitt maskrosvin är klart. Underbar gul färg för att inte tala om smaken. Vi har kollar hur starkt det är. Hela 14%!

Maskrosor, vatten, socker och citroner. Det är allt. Det började jäsa av sig själv och bubblade i två veckor. Tydligen kan det gå illa till om man bestämmer sig, som jag, för en spontan jäsning. Jag har gjort det här vinet för skojs skull och jag är himla nöjd med resultatet.

Nu kan jag sitta i hammocken och njuta!

Oss katter emellan

Katten Lucy tror att hon är en värsting. I 6 år har hon levt ett tryggt liv som innekatt och vet inte vad fara betyder. Hon är så fräck att hon springer in till grannarna och spöar deras djur.

Men nu har hon fått problem. Sedan några månader tillbaka har hon en svart katt i hällarna. Han jagar bort Lucy upp i det högsta trädet. Han kommer till våran uteplats och väntar på att klå upp Lucy. Till och med på nätterna sitter han här och vrålar "Du där, kom så ska vi slåss. Mjaaaauuu"

Igår satt Lucy och Den Svarta på varsin sida av staketet. Det regnade men ingen av dom gav upp. De stirrade och strirrade på varandra. Vi ropade på Nosan och hon fick agera förstärkning. Hon ställde sig bredvid Lucy och försökte stirra bort Den Svarta. Det hjälpte inte. Till sist gick Magnus ut och tvingade djuren till en tillfällig vapenvila.

Dopgåvor

Jag har ett bekymmer. Egentligen har jag många men just nu plågas jag av ett av stor vikt. Vi ska på ett dop i juni. Jag funderar på vad pojken ska få i present. Jag vill ge något personligt. Något som man har valt med hjärtat och omtanke. Traditionella dopgåvor vill jag inte ens tänka på för jag förstår inte varför man ska överbelasta andra med skedar och lyckopengar. Förra året, när jag för första gången skulle på ett dop så höll jag i handen "Den silvriga barnkammarboken" och funderade... Vilken tur att jag inte köpte den för flickan som döptes fick nämligen 3 likadana. Jag har sökt efter inspiration på nätet och hittade några roliga idéer. Något kanske kan jag använda mig av.

Foto: Johannas Ateljé

Johanna målar roliga änglar på bl annat porslin. Det är kanske inte så dumt att måla en alldeles egen tallrik och mugg till det lilla dopbarnet.

Foto: Kurragömma

En så söt sparbössa. Grisen tycker jag är underbar. Man kanske skulle kunna sy något liknande? Jag vet inte om jag hinner men idéen tycker jag om.

Foto: Personliga tryck

Den idéen tycker jag mest om. En t-shirt med antigen barnets foto på eller någon annan rolig bild. Samt en passande text. Då handlar det mer om utskrifter och överföringar på tyget än om tryck. Jag måste fundera.

Den bästa servicen

Förra vecka såg jag på Arbetsförmedlingens sida att de anordnar lärlingsutbildningar. Man måste vara över 20 år ( oja, det är jag) , man måste vara eller riskera att bli arbetslös (oja, jag riskerar för fullt) och till sist måste man vara inskriven. Ajdå, det är ju inte jag. Vad gör man då?

Är det någon som kan gissa?

Visst har ni gissat som jag? Att man går till Arbetsförmedlingen och skriver in sig. Idag har jag gjort ett tappert försök och cyklat dit. När jag tryckte på knappen till kölappar så blev jag haffad av en som jobbar där.

- Det är ingen idé att ta någon kölapp - upplyste hon mig

- Ok. Vad gör man om man vill skriva in sig då?

- Då måste du ha e-legitimation och du kan skriva in dig på internet.

- Jag har ingen e-legitimation

- Då behöver du en id-matris.

- Var får jag det?

- Du får vänta här på din tur.

- Hur vet jag att det är min tur då?- kanske korkat frågat men jag fick ju inte ta några kölappar.

Sedan förklarade jag för henne att jag har friår, kommer att vara utan jobb rätt så snart och att jag har läst om lärlingsutbildningar.

Nä, nä, nä. Jag kan drömma om att få en lärlingsplats eftersom de är i första hand till de långtidsarbetslösa. Varför står det inget om det på nätet?

Att skriva in mig idag verkade omöjligt eftersom "på måndagar är det kaos". Och eftersom jag har ingen panik (det har jag, det ska gudarna veta!!!) så föreslog hon att jag skulle komma en annan dag när det inte är något kaos. Med mig fick jag en broschyr om Arbetsförmedlingen där jag får veta att de gör allt för att jag ska få den bästa tänkbara servicen.

Bästa för vem?

För att muntra upp mig lite har jag sytt en väska till mig. Beskrivningen har jag hittat i Tildas hus och jag älskar redan min fina, fina väska.

Morgonpromenad

Jag fick rysningar i kroppen när jag vaknade och fick se den regninga världen utanför. Sedan tog jag på mig mina gröna gummistövlar och min kamera och gick på en morgonpromenad. Här får ni se några bilder tagna under min korta sväng.

Blåmesen

Jag satt i soffan och åt mitt välförtjänta äpple. Lucy, min katt, hoppade över staketet med NÅGOT dinglande i munnen. Hon fick tag i en blåmes. Hela hennes kroppspråk talade tydligt om för mig att jag hade ingenting med hennes fågel att göra. Jag låtsades att jag var dålig på att tolka hennes signaler och gick efter henne till köket. Där släppte hon den stackars fågeln. Blåmesen sprattlade till och Lucy klämde honom med sina käkar. Det fick vara nog. Jag lyfte fågeln trots Lucys horribla skrikande.

Jag höll den i kupade händer och det var uppenbart att den hade noll chanser att överleva. men jag vet inte hur man dödar en sådan liten fågel. Tänk om jag orsakar ännu mera smärta för den istället. Jag visste att magnus skulle komma hem snart så jag bestämde mig att vänta på honom.

Vi satt i kökssoffan, jag och fågeln. Den andades tungt. Efter några minuter skakade alla fjädrar och fågeln dog.

Jag grät.

Och så kom Magnus. Vi bergävde det lilla livet på våran uteplats.

Jag är matte till en mördare.

Att prata om döden är en sak. Men att se döden i sina händer, att känna precis det sista andetaget är väldigt omtumlande. Även om det är bara en liten fågel.

Singla tankar om frihet.

Vi var på väg att köpa godis. Men först...

- Först ska vi till byggvaruhuset.

O nej! Måste vi? Snälla, snälla, snälla, inte till byggvaruhuset. Men han ville leta efter inspiration. I ett byggvaruhus? För guds skull, lite klass får min karl ha. I sybutiker, på loppisar, i antikbodar. Ja, till och med i mataffärer, där kan man leta efter inspiration.

Jag hade tre val: stanna i bilen, stanna utanför bilen eller följa med Magnus till det dötråkiga byggvaruhuset.

Har jag mist min frihet? När jag bodde själv kunde jag gå till de affärer jag tyckte om. Jag kunde göra det som behagade mig och inte behövde ta hänsyn till en mans begär att vända på varenda spik i ett byggvaruhus. Det sägs att när man är singel så lever man ett liv på egna villkor och inte behöver anpassa sig efter någon annan. Det är sant, jag vet. Jag har levt det här livet närmare 8 år innan jag blev ihopflyttad.

Jag valde det tredje alternativet. Jag följde med Magnus till det förbaskade byggvaruhuset. Inte för att jag kände mig tvingad. Utan för att ge honom den här glädjen att gå runt och vända på alla obegripliga mojänger. För jag vet att han skulle göra likadant för mig. Han skulle stanna bilen vid den nyupptäckta loppisen och låta mig vända på varenda urtvättad duk.

Allt detta handlar om att ge och ta. Att ibland bita ihop och låta den andra uppleva glädje. Så, har jag mist min frihet? Ja, friheten att göra precis som jag vill. Den har jag mist. Men det är en föga förlust i förhållande till vad jag har fått. En vardag med en människa som jag älskar och vice versa.

Det är viktigt att i varje omöjlig situation se en glimt av något positivt. Så tänkte jag när jag klev genom éntren till byggvaruhuset. Och vips, glimten uppenbarade sig som ett ställ med fröpåsar på. Jag köpte dvärglupin och därmed kallar jag mig för vinnaren.

Shabby sea

Mitt hem är ett typiskt flytta-ihop-när-man-har-allt hem. Alltså, mina och Magnus saker måste samsas på en begränsad yta. Inte nog med det, det ska vara praktiskt och snyggt också. Nåväl, det är så praktiskt som det kan, under rådande omständigheter, vara. I vardagsrummet trängs två soffor, två bullmasiffer, en dator, tre garderober, mitt skrivbord, bokhyllan, tv och ett enormt soffbord. För vi är en enorm familj som gärna fikar när vi glor på tv. Det finns absolut ingen stil som präglar vårt hem. Det är ett resultat av min bohemiska personlighet och Magnus praktiska sinne.

Så nu får det vara nog! Jag har bestämt mig för att göra det fint här och jag utgår från det finaste som vi har i vardagsrummet. Det är de fyra pagajer som hänger på väggen. Pagajerna har Magnus gjort alldeles själv och jag föreslog att de skulle hängas ovanför soffan. De används nästan dagligen för Magnus paddlar även när det regnar eller blåser. Jag paddlar när det är strålande väder, alltså inte lika ofta som han.

Vardagsrummet får då gå i den slitna, marina stilen. Shabby sea, hi hi hi. Jag vill inte ha små segelbåtar och snäckor utspridda överallt. Ändå vill jag fånga känsla av vatten. Igår satt jag och målade mina IKEA-korgar. De köpte jag för några år sedan och korgarna hade hunnit gulna. Nu är korgarna antikvita. De har fått varsin "kjol" av det randiga tyget. I korgarna förvarar jag band, spetsar, färger och diverse pysselmaterial. Så fort jag har lagat maten så ska jag sätta igång och måla hyllor också.

Trött efter hajken

Jag, Magnus, barnen samt många andra barn, ungdomar och ledare har varit på hajk i helgen. Det har varit jätteroligt. Jag känner mig dock mosad. Natten var kall och vi sov i tältet. Jag hade på mig alla möjliga kläder och ändå frös jag så att tänderna skakade. Jag funderade hur det gick för barnen som sov i var sitt tält men det frös inte lika mycket som jag.

Just nu är jag trött, väldigt trött. Jag orkar inte sitta framför datorn ikväll så jag ska besöka era bloggar imorgon istället.

Nu ska jag gå och lägga mig i min mjuka, varma och sköna säng. Gonatt på Er!

På kvällspromenaden

Dagen har varit ganska grå men ikväll har solen tittat ut och skapat mjuka och varma färger överallt. Jag tog med kameran och gick ut en sväng. Här får ni se några bilder från min kvällspromenad.

På ett ställe var vinbärssnäckorna överallt. Jag fick se mig för hur jag gick för att inte trampa sönder några. Jag trampar aldrig på några sniglar. Inte ens på spindlar fast jag avskyr dom. När jag ser sniglarna kämpa sig igenom någon väg där folk går eller cyklar ofta så lyfter jag på snigeln och hjälper den till andra sida. När jag var sisådär 14 år så funderade jag på om jag var en RIKTIG kvinna. För alla tjejer jag kände skrek när de fick se möss, daggmaskar, grodor eller sniglar. Jag tycker att de är fina allihopa.

Slutligen, kan ni se mig? :-)

Munkar

Ibland känns livet svårare än annars. Glädje och framtidstro har gömt sig någonstans och allt känns som gårdagens kalla gröt. Jag tycker inte om dessa dunkla tillstånd och försöker motarbeta dysterheten.

Att äga en cykel är en frihet då. Jag kan sätta mig på den och cykla lite mållöst. Cykelstigar leder alltid någonstans. Min har lett mig till munkbagaren på torget.

Allt handlar ju om att hitta små glädjestrimmor i vardagen, hur dunkel och dyster den än känns. Ibland kan så lite som ett par munkar vara en höjdare. Eller en stilla promenad i skogen. Eller något helt annat. Bara man får tankar åt annat håll.

Outsiders tankar

För några år sedan pratade jag med en psykolog. Jag berättade för henne att jag var en outsider. Sedan begynnelsen har jag uppfattat mig som en sådan. Jag har alltid hållit mig lite utanför allt som kan betraktas som ett stort "vi". Vi samhället. Vi trendmedvetna. Vi snygga. Vi vet allt bäst. Vi som kör snabba bilar och vi som har stilettklackar.

Jag är inte sådan. Jag är nog anti till alla möjliga normer. Plus att jag är en blyg och skygg person som undviker människor. Går sin egen väg jämt.

Missförstådd jämt. Ensam. Martyr. Bortstött.

"Anna, är du outsider för att du vill vara den eller har du valt den vägen av rädsla?"

Den frågan ställer jag mig om och om igen. Är jag verkligen en outsider eller är det bara en fasad som jag gömmer mig under?

Vilka egenskaper är verkligen mina och vilka har jag utvecklat för att inte kännas vid de sanna?

Ett evigt samtal med sig själv. Dessa frågor kommer just nu med stor kraft eftersom jag är mitt i aktivt jobbsökandet. Jag söker olika jobb och de flesta är inom barnomsorgen. Det är det yrket jag har utövat i många år och kan bäst. Men är det verkligen det jag vill göra? Passion eller vana? Och om det är inte det jag vill göra så vad jag vill göra istället? Drömjobbet, hur ser det ut? Mina starka sidor, vilka är det då?

Jag tror att då och då måste man fräscha upp och uppdatera kunskaper om sig själv. Jag måste det iaf. Stanna upp och granska sig själv. Varför? För att göra de valen som passar mitt liv just nu bäst.

När hjärnan bubblar

Jag har glömt, eller kanske förträngt, att imorgon ska jag till tandläkare. Så nu har jag inte hunnit sprida min oro över tillräckligt många dagar. Istället lider jag av en kondenserad oro ikväll. Har ni testat att lida av kondenserad oro?

Pannan håller på och spricker precis vid hårfästet. Jag får en känsla att hjärnan bubblar. Mer och mer. Snart ser jag hjärncellsbubblor i den där sprickan i pannan. Fy vad jobbigt. Hur kunde jag glömma att jag ska till tandläkare?

Jag kanske faller i koma under natten? Eller får någon infektion i sprickan i pannan. Imorgon kommer jag att ligga i sängen, blek i ansiktet och blicken kommer att glida utan att kunna fokusera på något alls.

Eller så kanske vinner jag på lotto... nej, förresten, jag hinner inte spela på lotto till imorgon.

Då får jag framkalla koma i så fall. Infektioner är så opålitliga.

Jag vet. Jag svamlar men som sagt. Kondenserad oro har sådana biverkningar.

Sött är nyttigt. Punkt slut.

I väntan på att vinet ska jäsa klart ordnar jag riktiga kakorgier. Utrustad i "Två systrars söta" har jag regerat hela eftermiddagen i köket. Ni som älskar kakor, pajer och annat gott måste bara kolla den här boken. De två systrarna, Lisa och Monica driver Cookbook Café i Stockholm. Jag har aldrig varit där men så fort jag befinner mig i närheten så ska jag kika in. I boken finns så många intressanta recept att jag blir yr av att läsa dom. Vad säger ni om marmorerade brownies med hallon? Visst låter det gott? Jag kunde inte stå emot och bakade dom. Otroligt goda. En blandning av smet på mörkchoklad, philadelfia och hallon. Imorgon ska jag baka något annat. Jag är en riktig gottegris men systrarna försäkrar i sin bok att sött är inte bara gott. Det är nyttigt också. Jag köper lätt deras argument!

Berusande växter

Jag var på väg till biblioteket när jag fick syn på syrénerna. De har börjat blomma! Jag gnuggar mig i ögonen och försöker förstå att det är sant. På något märkligt sätt har jag svårt att tro att våren har kommit. Jag är rädd för att det ska snöa igen. Mest rädd är jag för nattfrosten. Jag kollar väderrapport varenda kväll för att försäkra mig om att mina växter klarar natten utan duntäcken och värmekuddar ;). Varenda morgon går jag ut och kollar läget i rabatten och det lilla trädgårdslandet.

Och så får jag se blommande syrénbuskar...

Jag har lånat böcker om vintillverkning. Jepp, jag har fallit ner och nu ska jag supa. Och allt på grund av maskrosor. De växer överallt. I gräsmattan och i sprickorna i asfalten. Jag har hört talas om att maskrosorna är faktiskt väldigt nyttiga. Då ska man inte bekämpa dom utan snarare ta till vara det naturen erbjuder i överflöd. Det har jag gjort. Jag satte på maskrosvinet. Efter tre dagar har det börjat bubbla och jäsa ordentligt. Magnus skrattar åt mig för jag vill ta en provslurk varje morgon. Det doftar så härligt om mitt vin. Det sägs att det är förbjudet att göra vin på maskrosor men jag har kollat Alkohollagen 1994/95:89 och det är tillåtet. Här ska det jäsas och drickas hela sommaren!

Frestelser i Växtriket

Imorse vakande jag med en övertygelse i kroppen. Jag ska till Växtriket till vilket pris som helst. Även om jag måste cykla ditt med cykelkartan i handen. Jag behövde nämligen lecakulor. Som tur var så behövde Magnus handla mjölk och vi kunde åka tillsammans. När vi parkerade bilen så försökte jag övertyga Magnus att vi behövde en kundvagn. Magnus lyfte på ögonbrynen "För en säck lecakulor?".

Stackars Magnus som trodde att vi skulle handla enbart lecakulor. Inte när man är i Växtriket, tillsammans med mig till råga på allt. Jag var tvungen att titta på alla plantor och klura ut hur jag skulle kunna få plats med några till.

Vid kassan hade vi med oss lecakulor, pepparmynta, lavendel, libsticka och penséer. Inte illa.

Tomater, purjö och lobelia som lever uteliv på dagarna.

Underbara Sara

Att vara mamma har sina goda sidor. Idag har jag tittat på hur min dotter och hennes kompisar från Eskilstuna Dansstudio har dansat på teaterscenen. Jag var så stolt över Sara att jag nästan sprack. Jag hade stor lust att ropa "den där söta clownen, det är MIN dotter!". Som vanligt fick jag behärska mig. Underbara Sara!

Matthiola bicornis

Farfar och farmor hade ett stort hus och ännu större trädgård. Jag hade bott hos dom innan jag började skolan. Jag minns hur trädgården såg ut. Hallon, liljekonvalier, vinbär, tulpaner, flox, penséer, vita och lila syréner. Ärtor, bönor och rödbetor. Päron och äpple. En sandlåda som min pappa byggde. Några stubbar på gräsmattan gjorde som stolar. När jag var 14 år dog farmor. Farfar sålde huset och köpte en liten lägenhet. 10 år senare dog även han.

Jag har alltid velat kika in i trädgården, än en gång. När jag väl fick besöka gården så blev jag bedrövad. Trädgården är borta. Det är bara bar, ofruktbar jord överallt. Inga spår efter några växter alls. Bara en massa skräp...

Jag minns också pyttesmå blommor som växte hos farmor och farfar. De är så små att man behöver förstoringsglas för att se dom. Nästan. Men varma sommarkvällar sprider dom en så underbar doft att man blir hög av den. Idag hittade jag grekisk lövkoja på odla.nu och köpte en fröpåse. Jag ska så lövkojan i krukan som ska stå bredvid hammocken.

Tänk er: en varm sommarkväll, cider i handen, hammock och en doft utan dess like. Är inte livet helt fantastiskt egentligen?

Jag vill bli en miljonär!

Off. Så har jag känt mig idag. Jag har grubblat, funderat och oroat mig. För framtiden. Jag får en sådan strypande känsla av hopplöshet och uppgivenhet. Egentligen vet jag bättre. Jag bör inte vara orolig. Inte än iaf. Inte nu. För framtiden kommer senare och nu är det nu. Och nu har jag egentlligen ingenting att oroa mig för.

Men jag kan inte låta bli att tänka på framtiden. På tiden efter den 1 augusti. Mitt friår tar slut då. Jag måste säga upp mig från min trygga, fasta, inkörda anställning i Göteborg. Jag måste göra mig arbetslös. Hela mig bara vrider sig av illamående. Jag vill inte vara arbetslös. Inte för att jag älskar att jobba så mycket. O nej, egentligen vill jag vara en miljonär och snyta mig i Reinfeldts kavaj. Däremot vill jag inte att myndigheterna ska köra med mig hit och dit. Bara tanken på att jag måste söka A-kassa gör mig sjuk.

Jag måste ha ett jobb!!!!

Jag har sökt 6 olika tjänster och varit så hoppfull. Idag har jag fått två telefonsamtal.

"Vi har tyvärr inga lediga tjänster just nu. Om något dyker upp så anonserar vi det på våran websajt. Håll utkik!"

Javisst, tack för att ni har ringt.

"Tjänsten hos oss är inte aktuell längre. Annonsen var gammal."

Det var synd...

Compact living

Nu får ni hålla tummarna för mina potatisar. Exakt är dom 6 stycken som har flyttat in i jorden. Fler får jag inte plats med. Min trädgårdsland är 8 kvm. 1/4 del av den ska Dawid och Sara få odla på. Dawid vill ha rabarber och Sara smultron. Jag har alltså 6 kvm för att odla. Compact living in the garden med andra ord. Jag har tänkt odla morötter, dill, sallat, purjö, mangold och potatis. Ringblomman får också plats. Tomater ska odlas i hinkar och kryddgården i en zinkbalja. Det blir 1-2 rader av varje men det gör ingentig. Det viktigaste är ju att ha roligt. Att se allt gro och växa är så tillfredställande. Jag hoppas att mina grönsaker ska trivas i den jorden vi har grävt, rensat och luckrat åt dom.

Jag har inte köpt några sättpotatis utan tagit till vara några av dom som vi handlat för att äta.

Nätterna har varit kalla, mellan 2 och 3 plusgrader men rosenskäran verkar klara sig jättebra.

På dagarna är det varmt på våran altan. Oftast har vi lä här. Jag ordnar skugga till de plantorna som fortfarande sitter i sina krukor. Om de står i solen så blir dom ihjälstekta. Lucy är borta hela dagarna och jagar möss. På kvällarna ligger hon i hammocken och får alla förbigående att le.