Dessa knasbollar...

I syrénträdet har jag hängt två små talgklockor. Trädet är för klent för att hänga något tyngre i det. En flock blåmesar och talgoxar har hittat maten. Men oj vilka problem de hade med att äta den.

De såg maten och gjorde olika konster för att närma sig den. Jag trodde att de skulle använda sig av det snöret som hänger under men icke. Kanske för att snöret fladdrade i vinden? De åt det lilla som de kunde komma åt från grenarna men att ta tag i snöret fanns inte med i deras värld. Det var betydligt enklare att hoppa upp och äta det fettet som hade runnit ut och fastnat på botten.

Ett sådant beteende ger mig förstås bekymmer. Jag vill ju att den maten som jag serverar fåglarna ska vara lättåtkomlig för dem. Jag måste fundera lite på hur jag ska lösa det här problemet.

I samma träd hängde jag ett äppelskrutt. Där kunde fåglarna hålla sig i snöret. Dessa knasbollar.

Under vingen

Restaurangen Under vingen har öppnat. Nu väntar jag på de första gästerna.

För fulla krukor

Idag har jag skaffat lite förnödenheter. Men inte till oss utan till småfåglar. Jag har tänkt göra lite egen fågelmat och det är en alldeles ny erfarenhet för mig. Varje år har vi köpt talgbollar men jag är lite tveksam till dem. För de är så hårda ju! Och när allt fryser till is då blir även bollarna så hårda att man kan slå ihjäl någon man inte tycker om med dem. Så där lite av misstag. Till och med skatorna ratar dem! Då är det illa. Småfåglarna får ändå kämpa med så mycket under den kalla årstiden så åtminstone den serverade maten får vara lite mer njutningsfull. Tycker jag i alla fall. Så jag har tillbringat kvällen i köket och tillverkat fågelmat för fulla muggar. Eller snarare sagt, för fulla krukor. Nu står dem på kylning och imorgon ska jag hänga dem lite här och där.