Min blogg och jag

Om några dagar fyller min blogg tre år! Att läsa mina gamla inlägg känns för mig som att läsa en dagbok från tonåren. Jag kan inte låta bli och le.

Samtidigt känner jag ett stort vemod. Tre år som består av många inlägg svävande någonstans här på nätet... Vad har jag fyllt alla mina dagar med? Vad har det blivit av mina storslagna planer? Jag vet, man ska inte blicka bakåt men jag kan inte hjälpa det att jag är en bakåtblickare. Istället för att kämpa emot mig själv tillåter jag mig blicka bakåt, se på mina dagar och grubbla en stund.

Under de tre bloggande åren har jag upptäckt sidor hos mig som jag inte trodde att de fanns. Jag har kommit till insikter som förvånade mig stort. Jag har till ex upptäckt hur viktigt det är att vara ärlig mot sig själv. Det har hänt många gånger att jag sagt ja fast jag menat nej, att jag har gjort saker för någon annan har förväntat sig det fast hela mig har skrikit emot. Sådant händer mig fortfarande men jag har blivit tre himlar bättre på att lyssna på mig själv.

Förändringarna inom mig har gjort att bloggen har fått ändra på sig med jämna mellanrum. Jag har till och med övergivit den ett par gånger. Ibland undrar jag om jag kommer att blogga tre år till. Hur kommer bloggen att se ut om tre år då? Vilka upptäckter kommer jag att göra under den resan?

Samtidigt har jag upptäckt ett annat fenomen. Andras bloggar! Det finns ett antal bloggar som jag läser dagligen och jag skulle sakna dessa om de försvann. Jag vet att bloggvärlden är nästan lite fiktiv men jag trivs här!

"Smärtfri" manipulation

Det finns reklam och så finns det reklam.

Vissa reklamfilmer är rent av vidriga, påstridiga, nerverande. Andra är lite lustiga. Det finns också reklam som är livsfarlig, bland annat reklamfilmen för Voltaren T. Har ni sett den? En pojke sträcker upp sina armar och vill bli lyft av sin mamma. Men mamma, ack, hon har ont i ryggen och det enda hon kan bjuda på är en grimas. Men hallå, det finns ju "lösning" på sådant. Tar man en tablett av det reklamerade medlet så försvinner smärtan och vips, mamman kan böja sig, lyfta upp pojken, snurra runt honom med ett leende på läpparna.

Tusen små lampor började blinka i min hjärna när jag tittade på filmen. Tusen små klockor började plinga. Det Sunda Förnuftet vaknade ur dvalan. Om mamman tar ett smärtstillande piller så bedövar det hennes smärta men tar inte bort orsaken till det. Hennes onda rygg blir inte bättre av att äta medicinen. Däremot kan hon ju ta stor skada om hon lyfter då på barnet. Det är ju inte klokt hur reklam kan manipulera sanningen...

Frosten

När man vaknar på morgonen och världen utanför ens fönster gnistrar då vet man att sommaren är officiellt slut. Höst är egentligen ett mellanting, en brygga mellan sommar och vinter. Man vet aldrig var den börjar och slutar...

Sara i Narnia

Det har varit en hektisk vecka, med få inlägg och tusen saker att göra. Jag är inte skapad för att stressa så här. Jag vill ha lugn och harmoni runt omkring mig.

Bilderna som ni ser kommer från en dansföreställning som min dotter har medverkat i. Det är lite frustrerande att försöka fotografera sittande på balkongen i en mörk teatersalong.

Att se min dotter på teaterscenen är en så mäktig upplevelse för mig. Jag borde kanske vänja mig vid det för jag har sett det ett antal gånger. Men nej, varje gång är lika stor. Varje gång får jag anstränga mig för att inte börja gråta och varje gång är jag lika stolt. Det är inte lätt att vara en behärskad mor, o nej.

Skitkonstigt

Egentligen är jag på väg till sängen för jag är oerhört trött. Men jag spricker om jag inte berättar om en av mina små funderingar. Den har kliat mig i huvudet i några dagar nu.

För någon vecka sedan hade sonens skola Öppet Hus. Vi åkte dit och var med en stund när sonen hade svenska. Jag blev så paff när jag hörde läraren använda ord som skitroligt, skitmycket osv. Sådant har jag inte förväntat mig av en lärare och abolut inte av en lärare i svenska.

Kalla mig för omöjlig, petig och tråkig men jag anser att en språklärares uppgift är att vårda språket, visa vilka möjligheter det har, höja elever till sin egen nivå. Det gör man inte genom att klä ord i skit tycker jag.

Och på tal om språk:

På internet kan man stötta på olika översättningsprogram. Man kan översätta enstaka ord men även hela sidor. Där börjar det roliga. Jag har sett min blogg bli översatt till polska. När jag skrev att mitt äktenskap kraschade så översattes det till att min man dog i en flygolycka. I något inlägg skrev jag att Magnus pysslade om sin kajak. I en engelsk översättning fick man läsa att han pysslade med sin machine-gun.

Höststämning

Nuförtiden är jag konstant trött.

Det verkar som att både kroppen och sinnen befinner sig i höststämning. Men jag gillar höst och då pratar jag om den nordiska, bruna, våta hösten. Alla löv som ligger på marken börjar lukta lite höstruttet och den fuktiga råa luften tränger innanför jackan...

På ICA såg jag att de ställde adventstakar och stjärnor på hyllorna. År efter år har jag förfasat mig över den tidiga julskyltningen men inte i år. I år känns det mysigt på något sätt.

Soffans nya kläder

Så såg vår lillsoffa ut innan jag bestämde mig för att ge den ett litet lyft. Nu ska vi vara ärliga och erkänna öppet att soffan var urtrist. Tråkig. Mesig. Ett stort blääääh. Jag höll den i ljusa, neutrala toner för att vi har ett mörkt vardagsrum och jag var lite rädd för färger. Jag fattar inte hur shabby chic-folket fixar det där med vitt överallt... Mina soffor är jämt skitiga. Hunden, katten och inte minst barnen sätter mer än gärna sina avtryck på det vita överkastet. Vit hos oss är grå, randig och flammig samtidigt. Igår fick jag nog. Och så har det blivit:

Visst är det roligare med lite färg? Nu är det kuddar i storsoffan som väntar på omvandling.

Döda ting är inte alls så döda.

Idag har min kamera legat och vilat sig.

Däremot symaskinen har gått på fullt varv. Jag börjar tro att min symaskin besitter en själ. Läs själva...

Min symaskin har krånglat en del under de senaste veckorna. Den har trasslat undertråden, tappat stygn och lite annat. Många gånger tänkte jag att jag skulle slänga maskinen och med raska steg gå till syaffären och köpa en ny. Men så har Magnus fixat till farmors symaskin och jag började sy på den istället.

Då tror jag....

Att min symaskin skärpte till sig och började sy precis jättebra. Jag klappade den ömt och sa till Magnus:

- Vet du, nu syr min maskin utan problem.
- Den blev nog lite svartsjuk - svarade han

Och då kära ni... då tappade min symaskin stygn igen.

Men nu vet jag hur jag ska handskas med den bångstyriga maskinen. Det räcker med att jag kastar en blick på farmors symaskin så skärper sig min egna.

För jag verkligen behöver min symaskin just nu. För det första har jag fått beställning på 8 julstrumpor som just nu är på väg till en butik. För det andra så har jag bestämt mig för att pimpa lillsoffan. Så jag syr och syr och syr...

Och när soffan är pimpad så lovar jag att väcka kameran ur dvalan och ta några bilder.

Naturligt vacker

Min Magnus tycker att Anna-Lotta Larsson är vacker. För hon har alltid så naturligt hår. Inga konstigheter här inte.

Nästan alla mina pojkvänner (numera före detta pojkvänner) har tyckt att en kvinna är vackrast i jeans och något urtvättat linne. Enkelt.

Ingen man jag har pratat med tycker att det är fint med magra kvinnor. Magnus blev till och med glad när jag gick upp i vikt.

Alla män jag har pratat med tycker att silikonbröst är iögonfallande men ej sexiga/vackra/gosiga etc.

Det naturliga är det vackraste.

Samtidigt gör media allt, precis allt, för att kväva det naturliga hos oss människor. Banta ner dig annars kommer du inte in i din brudklänning. Täck ditt grått hår med den eller annan färg ( enligt mig är grått hår vackert). Om du änvänder den där ultimata ansiktscrémen så kommer du att se 10 år yngre. Men varför? Varför ska vi ändra på oss själva? Vi duger väl som vi är?

Bilden på Anna-Lotta Larsson kommer från Strimmas Artist & Konsultbyrå.

Guldiga eldiga hösten

Årets första juliga inlägg

Härmed bekräftar jag att jag har tjuvstartat julen.

Jag har nämligen sytt julstrumpor som jag faktiskt ville sy redan i augusti. Jag fick behärska mig skarpt. Det går dock inte längre och fyra julstrumpor är ett faktum. Min dotter sa att julstrumporna är inte alls juliga men jag är lite trött på vit jul, på grön och röd jul, på gyllene jul är jag också trött. Därför har jag sytt mina julstrumpor i helt andra färgkombinationer. Strumporna är till salu och finns på Signerat.

Frågor och svar

Igår kom Jo och åt middag tillsammans med oss. Han har hunnit med mycket under sitt unga liv. Bott i Australien, cyklat till Egypten, paddlat, simmat, sprungit olika krävande lopp, skaffat sig en gedigen akademisk utbildning och ett jobb som han trivs med. Plus att han kommer att bli pappa inom en väldigt snar framtid.

Jag tittade på honom och tänkte på mitt eget liv. Jag funderade på om jag var tillfreds med de valen jag har gjort. Om jag hade haft några val i överhuvudtaget eller om jag helt enkelt lät slumpen och omständigheterna fatta beslut. Jag tänkte också på framtiden. Jag har antagligen levt hälften av mitt liv. Vad ska jag då göra med mina kommande 36 år? Jag är övertygad att svar på sådana frågor bär vi inom oss själva. Det gäller bara att gräva fram dem och det är inte alltid det lättaste.

Nytt i shopen

I min Recycle Shop har jag lagt ut två skålar som jag har virkat och tovat. Skålarna är i 100% ull, mitt absolut favorita material.

Farmors symaskin

Magnus har livat upp symaskinen som hans farmor sydde på. Den fungerar utmärkt, syr tyst, jämt och fint. När det gäller finesser så vinner dagens maskiner så klart men å andra sidan... Hur många av dagens maskiner ska vara i fullt bruk om sisådär 50-60 år? Jag tycker att farmors symaskin är så fin i all sin enkelhet... Den passar jättebra i vårt hem i Stig Helmers anda.

Man tager vad man haver

I mitt fall var det kycklinglårfiléer, morötter, rödlök, färsk vitlök, purjo, paprika, sockerärter, matlagningsgrädde och creme fraiche.

Man hackar alla grönsaker förutom morötter. Sockerärterna syns inte på bilden men de ligger hackade i en annan hög. Man fräser grönsakerna i lite av det fetet man föredrar.

Lårfiléerna brukar jag krydda efter humöret så idag har det blivit citronsaft, citronpeppar och grovt havssalt. Sedan steker man de gyllenebruna. När de har fått färg så flyttar jag över dem till grönsakerna. Sedan häller jag på lite steksky över alltihop och låter det puttra.

Precis på slutet slänger jag in moröttsremsorna, creme fraiche och grädde. Saltar om det behövs och vips...

Middag är klar!

Tre dagar i Dalen

I tre fina dagar har jag våldgästat min kompis Annette och hennes man. De bor på landet. Ni vet, där stjärnor lyser klart och dimmslöjor lägger sig över dalen. Vi satt i hennes enorma syrum och sydde, virkade, stickade och pratade livet. Eller så tog vi på oss vattentätta dojor och gick ut i skogen. De tre dagarna var så enkla på något sätt. Livet verkade så enkelt. Jag vet att livet inte är enkelt men lever man i stan då är nog livet extra tillkrånglat.

Hur som helst, jag har kommit hem en aning lugnare och väldigt inspirerad! En fin dag byter jag definitivt stadslivet mot en liten stuga inklämd någonstand mellan åkrar och skogar. Det är bara så...

Nanny Stilla

Jag håller på och tokstädar.

Jag menar verkligen tokstädar.

Jag har tagit ner alla böcker i vår stora bokhylla, dammat av hyllorna, böckerna, sorterat och ställt tillbaka. Jag har städat filmhyllan i blåa hallen. Jag har gått igenom alla mina tidskrifter, sorterat dem och placerat i mina nya tidskriftssamlare. Jag har printat ut etiketter och klistrat på tidskriftshållarna så nu vet jag var jag ska leta om jag vill läsa någon tidning. Jag har tagit bort alla prydnadssaker och lämnat vissa hyllor helt tomma. Ingenting som inte fyller en praktiskt funktion står just nu framme i vardagsrummet. Jag har gått igenom alla mina pärmar. En del papper i dessa var daterade med 1999! Bort med allt!

Jag tror att när det börjar bli rörigt runt omkring mig då har jag ett stort behov att skapa ordning där jag kan faktiskt skapa den. Vardagsrummet, hallen, hyllorna... Jag har slängt en enorm mängd saker och det är bara början på min utrensningsresa. Jag vet, det vore bättre att lämna sakerna till någon second-hand butik men jag orkar inte åka dit. Jag kan inte vara miljövänlig i alla lägen.

Magnus tittade på mig och sa:

- Kom så går vi till affären, köper lite godis och tittar på en film.

- Men jag måste städa - viftade jag med trasan

- Du kan städa imorgon. Kom.

Jag gick med honom och köpte lite mögelost och salami. Sedan tittade vi på Nanny McPhee tillsammans med dottern. Hon fick dock godis, det är bara jag som äter mögelostar och salami. Nanny McPhee var precis en sådan film som min stressade hjärna behövde en fredagskväll. Lite magisk, barnslig, förutsägbar, färgglad och engelsk.

Ja, och när vi var i affären och handlade godis då fick jag syn på en tjej i min dotters ålder. Hon och hennes mamma hadlade godis de med. Men istället för att plocka godis med skeden så stoppade flickan sina händer i lådorna.

- Du bör använda en sådan när du tar upp godis - sa jag och pekade på skeden.

- Jag ska - stönade flickan. Men mamma envisades med att stoppa händerna bland alla geléhallon och romerska bågar. Usch vad äckligt.