Högre växel

Det pirrar i magen! Ett sådant pirr har jag inte känt på många år. Jag har ju levt ett ganska lågmält liv och inte behövt känna mig stressad eller nervös inför kommande dagar. I år har jag dock lagt i en högre växel. Typiskt mig. När alla andra ska växla ner så gör jag tvärtom och skapar rörelse i mitt liv. Imorgon ska jag göra en test i engelska och jag har inte pluggat engelska på ett bra tag. Ännu mindre talat det. Men jag vill göra testen för det är ganska avgörande för min framtid. Strax efter testen ska jag springa (annars hinner jag inte) till ett möte som handlar om eget företagande. Jag är inte egen företagare just nu men jag har haft tankar och planer i den riktningen. Därför pirrar det i magen. Våldsamt, högt och bubbligt. Mina inre organer får nog en riktig heavy metal - konsert ikväll.

Recycling på hög nivå

Magnus har en ny hobby. Av gamla datorer, som andra har skrotat, bygger han alldeles nya. Utan att köpa någon ny komponent. Det började med att han kånkade hem de datorer han hittade i soprummet och räddade minnen, diskar och fläktar ur dem. Minnena stoppade han i våra datorer. Fast nu går det inte att stoppa fler saker i våra burkar så han har börjat bygga nya. På den vägen har bägge barnen fått datorer med hyfsat bra prestanda och nu är Magnus i farten att bygga en reservdator åt oss. Ryktet har spridit sig och familjen samt bekanta förser Magnus med byggmaterial. Går det inte att rädda innehållet i någon dator så finns det alltid chassi som man kan använda till... tja, det vet jag inte än. Kanske som pocket-hyllor? Magnus kommer säkert på något bra användningsområde.

Ett märkligt släkte

Den ena timmen var Sara så arg att det blixtrade om henne. Den andra bjöd hon familjen på fika. Hon bakade kladdkaka, vispade grädde och dukade bordet. Tonåringar är ett märkligt släkte :)

Lyckosånger runt bäcken

Så var det dags att ta den elfte månadsbilden i mitt projekt Livet runt bäcken. Tänk att jag har orkat så länge! Jag klappar mig själv på axeln :) Det känns skönt att jag har en enda bild till att ta. Men vet ni vad, när jag gick där i skogen då hände det något helt fantastiskt. Molntäcket sprack, bokstavligen, alldeles ovanför mitt huvud. Himlen, som kikade igenom springan, hade en fantastisk vårblå färg. Just det! Vårblå, inte vinterblå! Solen skyndade sig för att ta sig en titt på jorden. Och då började hela skogen sjunga. Jag menar allvar. Fåglarna blev som tokiga. Deras glada kvitter fyllde nog varenda levande cell med livsglädje. Det är synd att bilder inte kan låta, att jag inte kan förmedla fåglarnas lyckosånger till Er....

Som smultron på ett grässtrå

Det är sent på kvällen. Dawid reder ut något problem med sin flickvän. Sara tittar på American Pie i sitt rum. Jag drar åt morgonrocken och tassar in till henne. Hon ligger i sängen och hennes täcke är helt ihopknölat. Jag rättar till det, viker det under hennes fötter.

- Va görru?! - fräser hon åt mig på sitt tonårska språk.

- Jag stoppar om dig. När du var liten så gjorde jag det varje kväll.

- Jag vet - säger hon tyst och ler med sitt vackra leende.

För en sekund släpper hon sin tonårsattityd. Under en kort stund tillåter hon sig själv att bli den där lilla Sara. Jag samlar på sådana stunder. Som man samlar smultron på ett grässtrå.

En jävla vinter

Jag har inlett helgen med min yllefilt och En jävla vinter av Hans Gunnarsson. Väldigt passande boktitel tycker jag. Jag har fått nog av vintern. Eller vänta lite. Det är kylan jag har fått nog av. Jag går runt med sexiga yllesockor samt en ännu sexigare tröja på. Vilken annan människa som helst skulle slakta tröjan men inte jag. Tröjan är den varmaste som jag har så det gör ingenting att jag ser ut som en fågelskrämma i den. Jag har inga andra planer inför helgen än att läsa. Diskbänken får invaderas av alla möjliga bakterier, dammråttorna får föröka sig bäst de vill. Jag tänker ligga under yllefilten i alla fall.

Att ha det så bra. Att bara få sitta där och obekymrat sörpla i sig sitt kaffe och låta radion skvala, medan resten av mänskligheten - eller åtminstone en förkrossande majoritet av den - trampade på i sina ekorrhjul.

Ett litet citat ur boken. Värt att ha med sig under helgen tycker jag.

Brytpunkten

Jag hoppas att om 10 år ska jag tänka på min skrivarcirkel som på en brytpunkt. Att det var då kreativiteten började flöda på nytt. Att det var då jag upptäckte nya vägar att gå. Ja, det hoppas jag att jag ska göra. Ikväll har jag varit på den allra första träffen...

Något speciellt

Fåglarna har hittat till smörgåsbordet. Jag har dukat åt dem i syrénträdet och kan se dem genom vardagsrumfönstret. Mitt hjärta slår volter när fåglarna landar hos oss. Det är något speciellt med naturen...