Sol, puss och svanar.

Smena

På Tradera har jag hittat en likadan kamera som jag hade när jag var liten. Smena 8M. Jag fick den i julklapp och var överlycklig. En egen kamera... Jag funderar på att köpa den. Som julklapp till mig själv.

Stamkund

Jag har blivit stammis i min allra bästaste butik i stan. Det är en sådan pytteliten butik, inklämd mellan barer och stora affärskedjor. Jag brukar besöka den ofta och växlar alltid några ord med ägarinnan. För några dagar sedan var jag där igen. Jag frågade efter en sagobok men den hade hon inte.

- Men vänta lite - sa hon - jag kanske har något annat som intresserar dig. Hon försvann bakom skynket och kom tillbaka med tre påsar fyllda med krimskrams. Du kanske har användning för det.

Jag vände på påsarna och rynkade på näsan. Ja, kanske, men jag tror inte det. Hm, hm. Mycket krismkrams men inte så användbart för mig. Undra hur mycket jag måste betala för dessa påsar. Hm, hm.

- Du får dem - sa agärinnan som om hon läste i mina tankar.

- Verkligen? Menar du det?

- Ja, du har ändå handlat hos mig så mycket.

Imorgon ska jag besöka en loppis. Där är jag också stammis men ingen är nog medveten om det. Jag försvinner i mängden, bland hundratals andra besökare.

Hopp

Mitt syrénträd har tappat nästan alla löv. Om ett par veckor står det antagligen helt naket. Men om man kommer lite närmare då upptäcker man att trädet laddar upp för våren. Och det ger hopp.

Vi går också igenom våra inre vintrar, vi tappar alla löv och ser vissna ut ibland. Men precis som syrénträdet har vi en förmåga att ta oss igenom det. Och det ger också hopp.

Väckarklockan och jag

Jag vaknade mitt i natten med en obehaglig känsla att något var fel med vår väckarklocka. Halvvaken staplade jag mig fram till klockan och började pilla med knappar. Jag minns att jag ville ställa om väckningen och jag minns att till slut ändrade jag på alla möjliga siffror på displayen. Jag började pilla ännu mer för att återställa allt tidigare pillande. Till slut gav jag upp och la mig tillbaka. Sedan somnade jag sött.

Kaos på morgonen var ett oundvikligt faktum. Ingen väckarklocka ringde, Magnus gick upp en timme senare än han borde. Till råga på allt visade klockan en helt absurd tid. Som tur var så vaknade sonen som han skulle. Helt av sig själv! Hur han lyckades förblir en gåta. Han väckte sin syster och dukade fram frukosten. Först mitt på dagen började jag minnas att jag pillade. Tills dess hade jag blankt förnekat all möjlig beblandning med väckarklockan. Jobbigt läge.

***

Det livslånga projektet att virka ett lapptäcke fortsätter. Nu är det bara 20 rutor som fattas.

Sagopåsar

Idéen om en sagoverkstad har jag burit länge inom mig. Jag tror inte att under de senaste 4 - 5 åren har det gått en enda dag utan att jag har tänkt på den. Det känns som en lång tidsperiod. Fast nu har jag bestämt mig för att inte enbart tänka på Sagoverkstad utan även göra något praktiskt. Något som förenar min stora kärlek till sagor, loppisar och pyssel.

Mina händer darrar och mitt hjärta klappar som en tok ska ni veta. För jag har lämnat den trygga fasaden av tankar och öppnat en blogg där jag kommer att lägga ut sagomaterial till salu. Sagopåsar, handdockor och annat som man inte kan leva utan. Ni är jättevälkomna att ta en titt på Sagoverkstaden. Men glöm inte att den går fortfarande i blöjor :) Och så klart, jag kommer att blogga i Anna Stilla - bloggen som vanligt.

Så gott!

Trattkantarellsoppa, älggryta och brylépudding... Vi har ätit middag hos mina svärföräldrar. Att äta middag är en alldeles för torr formulering. Jag borde ha skrivit att jag var i den kulinariska himlen istället. Jag har ätit så mycket att jag bokstavligen rullar nu, jag kommer nog att vara mätt i minst en vecka.

Jag satte mig i svärfarens sköna läsfåtölj och tittade på familjen runt omrking mig. De diskuterade livets väsentligheter och oväsentligheter. De skrattade. Och så kom jag på att tänka att samhörighet och god mat är grunden till glädjen.

Om jag inte vore...

Det här måste jag berätta om i bloggen har jag tänkt många gånger idag.

Att jag har gjort ett fynd på Röda Korset. Ett par böcker som jag hittade i en hög med böcker som ännu var ej prismärkta och därför var dem inte till salu. Men jag tittade på personalen med den snällaste blicken jag kunde och fick böckerna med mig hem i alla fall.

Att jag har promenerat idag. Mycket och länge. Nu är mina ben helt stela men jag har fått överskott av endorfiner. Och det är faktiskt första gången på väldigt länge.

Och att jag varit med och bedömt några bilder som en fotoklubb har skickat till oss. Att bedöma andras bilder och motivera sina val är svårt. Det räcker inte med att säga att jag gillar den och den bilden. Men varför? Vad är det som gör bilden så speciell just för mig? Att sedan skriva ner sin motivering och komma med konstruktiv kritik är höjden av det svåra. Jag tyckte synd om de stackarna som fick sista placering. Det är därför jag undviker att någon annan ska bedöma mig. För att jag är rädd för att komma sist. För mig skulle det innebära en mental undergång. Hellre fotograferar jag av hjärtats lust och gör massor med fel än att jag låter ett annat öga döda den lusten.

Allt sådant tänkte jag berätta för Er om jag inte vore så ofantligt trött som jag är just nu...