söndag 31 juli 2011

Allergi


- Du kan inte påstå att det är en allergisk reaktion när det blir bara värre och värre medan du har mindre och mindre alkohol i blodet - sa Magnus medan jag snöt mig.

Igår drack jag nämligen cider och jag drack med stor måtta och förstånd. Allt för att undvika huvudvärk, illamående och bakfylla. Sådana här biverkningar kan tillintetgöra även den roligaste kvällen ju. Nu brottas jag istället med snuva och halsont som förvärras för varje timme som går. Tyvärr så blir jag snuvig av att dricka alkohol. En allergisk reaktion, relativt vanlig dessutom. Vid det här läget dock börjar jag tappa hoppet om att det är allergi utan misstänker en rejäl förkylning som antastar mig helt skamlöst. Väldigt dåligt läge för en förkylning måste jag säga.

lördag 30 juli 2011

En fantastisk kväll


Att man kan ha roligt med sin egen familj låter nästan som paradox men det är alldeles sant.
Kvällen tillbringade vi hos Maria och Danne. Vi grillade, spelade kubb, skrattade. Det var en underbar sommarkväll, precis såsom sommarkvällar ska vara. Ibland blev samtalsämnen allvarliga och våra tankar gick till de norska familjerna. Men sedan skrattade vi igen och jag tänkte på hur bra jag hade det. Och jag var väldigt tacksam för det... 







Dansar...


Fortfarande i morgonrocken. För vem vill ta på sig kläder när man har hela helgen framför sig? Barfota och med okammat hår. Jag dansar till The Pogues. Någon gång ska jag ta en cider på puben. Någon gång ska jag skriva ett fint stycke litteratur. Någon gång ska jag våga göra saker som jag bara drömmer om idag. Någon gång...Men idag dansar jag, lycklig utan anledning. Jag sjunger Dirty Old Town och känner hur härlig stunden kan egentligen vara.

fredag 29 juli 2011

Devil in Disguise


Mmm, min lyxchoklad. Med krämig likörfyllning inuti och vit choklad utanpå.
Dyr, enormt dyr men värd varenda krona. Varje fredag, efter jobbet, köper jag några kulor*, sätter mig i hammocken och njuter. Det har blivit en ritual, en helig stund.
Jag stoppar chokladen i munnen och nynnar...

You look like an angel
Walk like an angel
Talk like an angel
But I got wise
You're the devil in disguise
Oh yes you are

* Förresten, jag skulle skriva att att jag brukar köpa några stycken och innan jag hade hunnit tänka lite så skrev jag att jag brukar köpa några pieces, ett ord som förekommer ofta på jobbet.
Ett tydligt tecken på att här behövs det en helg... 

torsdag 28 juli 2011

Den bästa tiden


Den där timmen när kvällen blir till natt. När allt stoj tystnar och landar mjukt någonstans mellan kuddarna i soffan. När man har gjort allt man har kunnat och när man inte behöver göra något mer. När händerna är skrynkliga efter badet och när alla dörrar är låsta för natten. Då lägger jag mig ner och läser några sidor ur min bok. Det är den allra bästa tiden...

onsdag 27 juli 2011

Fjärilslarvens beskyddare


Ett gäng pojkar hittade en larv. Och dödade den. Min systerdotter Tamara försökte stoppa den hemska handlingen. Hon visste att det skulle bli en vacker fjäril av larven. Ett påfågelöga. Men pojkarna trodde inte på Tamara. De bara skrattade åt henne och fortsatte med att mosa den stackars larven. Tamara brast ut i otröstligt gråt. Hon sprang hem och berättade allt för sin mamma. Syrran gav henne en bok om fjärilar och Tamara tog den med sig till de unga förbrytarna. När de fick se larven och fjärilen i boken blev de snopna. Så pass mycket att de ordnade en begravning åt larven. Synd bara att de inte visste det tidigare. 

Min syster är en enastående fotograf. Fjärilar och deras larver är nog hennes största passion. Tamara har fått följa med henne på hennes fotosessioner. Och lärt sig att behandla insekter med en varsam hand och stor respekt. Bilden i dagens inlägg är tagen av syrran. Det är påfågelögats larv. Om ni vill se fler av hennes underbara bilder då kan ni besöka hennes hemsida. Den är förvisso på polska men det är lätt att förstå sig på den ändå. 


Tamara

tisdag 26 juli 2011

En mörk morgon


Väckarklockan ringde tidigt och jag gick upp. Med stort besvär men efter en stund var jag äntligen uppe på benen. Efter ytterligare en stund öppnade jag ögonen och fick syn på morgonen. Den var ju lika mörk som kvällen dagen innan var. Att göra som jag hade tänkt, fotografera nyckelpigorna innan jobbet, verkade ju lite hopplöst. Jag la mig tillbaka i de ännu varma lakanen.

måndag 25 juli 2011

Nyckelpigorna på kvällen





På kvällspromenaden med Nosan hittade jag massor med nyckelpigor. Jag sprang hem och hämtade kameran. Men dagsljuset räckte inte riktigt till. Slutartiden blev för lång och jag är inte speciellt stadig på handen. Jag hoppas dock att nyckelpigorna finns kvar imorgon bitti. Jag ska ställa väckarklockan tidigare än vanligt och försöka fotografera dem innan jobbet. Nu gäller det att få mig själv i säng omedelbums så att jag får några sovtimmar i alla fall. Gonatt!  

Hantverket


Ja, ett väldigt känsligt hantverk. Det minsta utrymmet till feltolkning kan få oanade konsekvenser.
Det har jag erfarit idag och ångrat att jag kan vara så snabb på tangenterna ibland.
Jag ska finslipa hantverket så att mina ord landar där de ska landa. Det lovar jag mig själv.

Bilden tog jag i lördags, på marknaden. Där satt det en författare och sålde barnböcker som han har skrivit själv. Jag tyckte om det sättet att marknadsföra sig och dessutom sälja sina verk. Men mest av allt tyckte jag om texten: skriva är också ett hantverk.

söndag 24 juli 2011

Genom rutan och i farten


Egentligen skulle jag gå till köket och börja med maten. Men det blir sällan som man har planerat och absolut aldrig om SJ är inblandade i ens planer. Krångliga SJ har krånglat igen. Istället för att laga maten så blev vi tvungna att sätta oss i bilen och hämta barnen som satt fast i Arboga. Medan Magnus körde ägnade jag mig åt att genom bilrutan fotografera landskapet.

Vackra hus inklämda mellan träd, åkrar och skog.


Och de mindre vackra... ja, rent av gräsliga.


Dramatiska moln


och kolugna kor.


Själv var jag långt ifrån kolugn. Dawid övningskörde...


Men som ni märker så har vi kommit hem och då betyder det att allt har slutat lyckligt.

lördag 23 juli 2011

Där samtiden möter medeltiden...







Medeltida marknad i Mariefred. Johanna var vacker i sin långa klänning. Jag tappade det stekta vildsvinet på mitt gröna linne. Mitt på magen hamnade det! Magnus tittade på pilbågar och jag ville gå på en barnteater. Men vi hade en tid att passa så det blev inte av. Utanför ett tält satt det en man. Han hade långt hår och en snäll blick. Jag blev nog lite kär i honom. Och nu sitter jag hemma, äter min lyxchoklad och hyser inga hatkänslor för helger längre.

fredag 22 juli 2011

Denna fredag...


Jag har utvecklat en fredagsfobi. Fredagar är efterlängtade som få saker här i livet men när de väl kommer så önskar jag att jag hade jobbat både övertid och helger. För inte så länge sedan var jag också rejält fredagssur. Denna otrevliga känsla hemsöker mig så gott som varje fredag.

Och nu till självömkan.

Egenligen är det en alldeles perfekt fredag. Jag har slutat jobba redan kl 14 så jag är pigg och inte alls så död som jag är de dagarna jag slutar sent. Vädret har inte heller kunnat vara bättre än det är just nu. Solen skiner och en varm vind smeker min kropp som jag slänger då och då i hammocken. Men jag är ensam. Hemmet känns just nu som en bur som jag vill fly ifrån. Inte bara hemmet utan hela mitt liv känns så. Jag vill gärna göra något roligt, som att gå på bio eller ta en cider på The Bishops Arms. Men att göra det utan sällskap känns alltför desperat. Jag förmår bara inte att göra något sådant. Eftersom jag, sedan några år tillbaka, har dragit mig undan det sociala livet så känner jag ingen som jag kan ringa och fråga om sällskap. Jag känner en del människor men inga så nära att jag kan störa dem mitt i fredagsfriden. Så jag gungar i hammocken och hatar fredagar. Kanske till och med helger hatar jag. Jag har inte bestämt mig det än bara.   

torsdag 21 juli 2011

Jag och naturen




Jag är inte den som skanderar på torget.
Inte heller den som engagerar sig i politiska miljödebatter eller gör något annat storartat.
Mitt förhållande till vår natur har betydligt mer jordnära karaktär. 

Om jag möter en vinbergssnäcka eller en daggmask på min stig då flyttar jag på det livet. Tanken på att någon annan ska trampa, cykla eller köra över det svider så pass mycket att jag faktiskt stannar, lyfter stackarn och flyttar den till andra sidan av cykelbanan.

- Är du säker på att du flyttade den åt rätt håll? - brukar en och annan skratta åt mig.

Nej, det är jag förstås inte.
Men jag hoppas på att den ska få leva ett tag till.

Jag är den som nästan gråter ihjäl mig när jag ser en mosad humla. Dessa fluffiga bollar med gula, påsiga byxor vävda av pollen är nämligen väldigt fredliga av sig och sticks inte. Om man inte klämmer på dem så klart. Varför mosa dem?

När jag jobbade på förskolan var jag väldigt arg på de barnen som plågade insekter. Som plockade små trädgårdssnäckor i färgglada hinkar bara för att sedan slänga snäckorna på asfalten och trampa sönder allihopa. Jag var arg om någon stack en pinne i en myrstack och borrade sönder myrornas hårda arbete. Att spotta tuggummi ner på marken får man inte heller göra i min närvaro. Fåglar som tror att det är något ätligt får sina näbbar hopklistrade och plågas till döds.

Små saker men ack så viktiga. För det handlar om respekt för det levande. Om man inte lär barnen den respekten från början då kan man inte förvänta sig att de, lite senare i livet, ska kunna fatta något vettigt, miljövänligt beslut. Att jag sedan känner en stor kärlek för växter, kryp och djur är bara en bonus i det hela. Jag har ingen ambition om att förändra världen. Precis som en missbrukare inte kan förändra sitt beteende förrän den själv vill så är inte världen redo för en förändring förrän den själv vill. Och världen vill ju inte. 

Så jag nöjer mig med att rädda livet på en och annan stackare då och då. 

onsdag 20 juli 2011

Fårklippning


Det här är Greta. Lite motvillig men gårdskarlen visste vad han gjorde.


Han klippte för hand, med fårsax.


På frågan hur det hela kändes svarade Greta: pinsamt.


Halvvägs. Den tjocka ullen som hängde började klia i öronen på Greta. Hon sa ifrån men gårdskarlen talade lugnande med henne och hon lovade att försöka stå ut ett litet tag till.


Gårdskarlen klippte och klippte och Greta gjorde sitt bästa för att behålla lugnet.
Att behålla värdigheten var lite svårare.


Något naket men ack vad skönt!


Ut i hagen igen!


Och det bästa av allt var att nu kunde man klia sig hur mycket man ville. Tänk att vänta hela den långa vintern på att få klia sig lite på ryggen!


Något för en perukmakare?


Älskade ullguld. När jag får klämma och lukta på den då upplever jag nirvana. 

tisdag 19 juli 2011

Den godaste whiskyn


För ganska länge sedan, när Magnus var på någon långpaddling och jag var pigg
och dessutom social, ringde Elin till mig.

- Anna, ska vi gå ut och dansa?

Jovars, jag hade otvättat hår och skulle precis äta mina ostmackor. Men vi bestämde oss för att gå ut i alla fall. Elin hade nämligen en stark övertalningsförmåga. Hon kom hem till mig. Vi tyckte att ett par glas något stärkande inte skulle skada oss. Möjligen stärka men absolut inte skada. Jag var inte speciellt bevandrad bland starka drycker men jag fick för mig att Mange hade en flaska whisky gömd någonstans. Jag bjöd frikostigt på den.

- Det är den godaste whiskyn jag har någonsin druckit - Elin blev salig och flaskan tömdes helt innan vi styrde vår kos mot stans enda 30 plus - krog.

Vi hade en helt fantastisk kväll, det minns jag väl. Nackspärr efter alla mina headbangs satt länge i. Jag minns också den kvällen då Magnus skulle göra choklad och letade efter sin rom. Han letade och letade och till sist frågade han mig om jag hade sett den. Men det hade jag inte. Om han, däremot, skulle leta efter sin whisky då visste jag precis vart den hade tagit vägen.

- Men Anna, det är inte konstigt att Elin tyckte att det var den godaste whiskyn.
För det var min rom ju!

Hans rom! En skvätt rom i choklad eller negerbollar var den största lyxen för honom. Nu var romen borta. Och det var inte vilken rom som helst utan en sådan som man inte kunde köpa på Systemet. Ajdå. Varje gång någon skulle ut och resa så bad Magnus om att en flaska Negrita. Men den var tydligen svår att få tag i så han fick vara utan. 

Idag, när Magnus fyller år, så får han en flaska Negrita av mig i present.
 Jag spricker bokstavligen av lycka.

måndag 18 juli 2011

Det gudsförgätna




Det finns en plats här på jorden som jag tycker är lite läskig och spännande på en och samma gång. Jag får hjärtklappning när jag besöker den platsen. Länge har jag tänkt att det är ett gudsförgätet ställe. Men så är det ju inte. Gud har inte glömt att blåsa liv i det. För livet finns där. Det ser bara ut som att människor har glömt bort den platsen. Givit upp tankar om att vårda den.

En sådan plats finns också någonstans djupt inom mig. Min själ. Min inre röst som jag tystar ner och låtsas att den inte finns, att jag inte hör hur den viskar om vad som är rätt och fel. Jag kör ett gammalt race och hoppas på att det ordnar sig ändå. Men det kommer aldrig att ordna sig för alla vi, var och en, har en uppgift här på jorden. Om man låtsas att man inte vet något om den så hamnar man i en bana som leder en in i rastlöshet och bitterhet. Jag är så tacksam för att jag har min blogg. Den är som en spegel för mig. Att skriva här är som att gå i terapi. Här kan jag sätta ord på det som skaver mig. Även om jag gör det på ett indirekt sätt (för att behålla min egen integritet) så känns det bra i alla fall. 

Ikväll känns den gudsförgätna platsen inom mig lite mindre skrämmande.
Tack för att jag får skriva och tack för att ni läser.