tisdag 31 juli 2012

Taggbollen


Den här lilla krabaten mötte jag på vägen till matbutiken. Jag såg kotten på långt håll men det gjorde inte mannen som gick rakt emot mig. Igelkotten blev rädd och flydde till andra sida av häcken. Jag satte mig på asfalten och i slow motion tog jag fram kameran. Om jag hade tillräckligt med tur då skulle igelkotten komma tillbaka. Det gjorde kotten även om den tog lång tid på sig. Mitt hjärta klappar extra hårt för de rara taggbollarna, jag fylls av kärlek när jag ser dem.

måndag 30 juli 2012

Den litterära katten


Ibland jobbar jag kväll, precis som idag. Sådana dagar vet jag att jag inte hinner eller orkar göra något storslaget när jag kommer hem. Att plocka blåbär, baka eller ta hand om tvätten får vänta till en annan dag. Sådana dagar vill jag bara sjunka i badet för att sedan ligga i soffan och läsa resten av kvällen. Att bada brukar fungera utmärkt för katten vill inte alls göra mig sällskap. Däremot att läsa innebär så gott som alltid en viss  konflikt. Jag har nämligen en katt som gillar böcker...

söndag 29 juli 2012

Längs den välbekanta stigen


Jag har fått tänka om och istället för strandhäng har jag valt en skogspromenad. Ibland blir jag riktigt led på mina omgivningar. Jag har gått här så många gånger... Men när jag är väl  där på stigen då börjar jag se saker med nya ögon. Grönskan intensitet. Eller hur växter avlöser varandra. Sådana där små saker.



Idag har jag dessutom känt mig väldigt iakttagen...

Garden Party


Igår åt jag nygräddade belgiska våfflor på en marknad och drack cider på ett garden party.
Jag planerade att dricka väldigt lite cider. Kanske till och med nöja mig med alkoholfritt. Jag tänkte nämligen ta bilen idag och köra till någon liten strand. Ligga där och läsa. Det gör inget att solen är gömd någonstans bakom de tjocka, gråa molnen. Men icke... Sällskapet på partyt var trevligt, maten god och jag drack betydligt mer cider än jag hade tänkt mig. Så det blir ingen bil idag. Dessvärre har jag ingen plan B för dagen och det grämer mig en aning.  

fredag 27 juli 2012

Den gröna tystnaden




Det finaste med fredagar är att man kan lämna alla måsten bakom sig, ge sig ut på en lång promenad och njuta av den gröna tystnaden.

Fast ibland blir jag väldigt arg. Så arg att jag önskar vissa människor att de blir bitna av 500 fästingar. Minst. Dessutom får några av dem gärna bära på borrelia. 


För gör man så här med skogen då förtjänar man lite pest...
Svarta sopsäckar, kassar från Systemet och annat skräp.

Vem gör så här? Och varför?

onsdag 25 juli 2012

Fast i nätet


Den här lilla trädgårdssnäckan satt fast i spindelnätet. Snäckan försökte vända på sig men utan någon större framgång. Solen gassade och jag tänkte att en liten trädgårdssäcka kan inte må bra av en sådan situation. Med hjälp av en pinne gjorde jag ett hål i nätet så att snäckan kunde trilla ner till marken och söka lite skydd i skuggan. Dagens goda gärning, hoppas jag.

tisdag 24 juli 2012

Fotvila


Söndagens vandringstur har gett mig enorma blåsor under hälarna. En erfaren vandrare skulle ha upptäckt denna vätskefyllda pest och tejpat fötterna innan den hade hunnit bryta ut. Men jag är ingen erfaren vandrare (inte än i alla fall) så blåsorna har blivit ett smärtsamt faktum. Jag kan helt enkelt inte gå. Inte stå heller för den delen. Att sitta på en stol och hålla fötterna platt mot golvet gör också ont. Så nu är det fotvila som gäller.

Jag måste lära mig att upptäcka blåsor i tid. Och jag måste vänja benen så att de inte krampar så där förskräckligt som de gör just nu. Igår kväll blev jag nästan knäckt av smärtan. Jag kunde inte förstå hur de där ynka två mil kunde göra så här mot mig. Jag har ju gått längre sträckor än den. I svårare terräng dessutom. Men det var för länge sedan och Magnus såg en förklaring i det.

Du har ju blivit 40. Förut kunde du göra saker av dig själv men nu måste du träna upp kroppen. Att chocka den är inte alls så bra.

Med tanke på att jag tänker vandra till Mount Everest Base Camp om några år så har jag ganska mycket att ta itu med...

söndag 22 juli 2012

Gyllenhjelmska


SMHI har lovat lite sommar idag så jag har packat ryggsäcken och gett mig ut på äventyr.
Jag har vandrat hela Gyllenhjelmska leden, dvs 22 km.


Jag startade i Sundbyholm med lite frukost på bryggan.
Sedan slängde jag ryggsäcken på ryggen och tappert traskade iväg.


Efter några kilometer hittade jag en ny brygga. Hittar man en brygga så får man faktiskt sätta sig på den och filosofera en stund. Jag kunde sitta där hela dagen men det var många kilometer som väntade på mig så jag fortsatte med vandringen. Leden är väldigt bra markerad men på vissa ställen får man vara lite uppmärksam. Är man inte det så kan man hamna lite varsomhelst.


Mitt i ett kalhygge, till exempel.


Men bara lugnt, tröstade jag mig själv som för övrigt är lite av en kontrollfreak. Att gå vilse är starkt panikframkallande. Med hjälp av kartan och kompassen hittade jag dock tillbaka till leden.


Lycklig var jag på rätt väg igen. Tjoho!


I Slätviken åt jag min medhavda lunch. Jag hade inte hunnit ta många tuggor förrän jag kände obehagliga stick under linnet. Myror! Fasiken, jag satte mig rakt ner på ett underjordiskt myrbo. Det förargade myrorna något enormt ska jag säga er! Så det blev en lunch i expressfart.


Någonstans längs leden ska det finnas ett utsiktsberg från vilket man kan se Mälaren. Jag klättrade upp på berget men det var inte mycket av Mälaren jag såg. Antingen var det fel berg eller så har skogen växt lite för mycket. Men det var skönt att bara ligga där och vila benen en stund. Samt hitta tillbaka till andningen för den tappade jag bort när jag klättrade upp. 


Det har varit en väldigt trevlig vandring. Man behöver inte vandra hela sträcken i ett svep utan kan dela den i tre etapper. Vill man göra som jag, vandra alla 22 km på en och samma gång så är det bekväma skor och grundkondition som gäller. En gratis karta (som är dessutom väldigt bra) kan man hämta på Turistbyrån. Utan kartan skulle jag nog inte klara mig.

Förutom att gå vilse och sätta mig på ett myrbo har jag även gjort några andra märkliga saker.


Jag satte mig på mina älskade solglasögon och lyckades knäcka dem så där snyggt på mitten.


Och så trampade jag i koblajan... men är man på äventyr så är man.

torsdag 19 juli 2012

TYMA


O nej! Vad är det som har hänt? Har Andreas svimmat eller?


Gaska upp dig Andreas!


Man kanske kan få lite liv i Andreas om han lutar sig framåt?

Nä, nu skämtar jag så klart. Andreas har inte råkat illa ut. Inte svimmat, inte alls. Men vad håller de på med då? Vad gör Magnus med sin svärson in spe? Svaret är enkelt och det heter TYMA, dvs Thai Yoga Massage. Magnus nya färdighet som behöver lite övning för att bli fulländad. Finns det någon bättre att öva sig på än ens gäster som har kommit hem till en för att gratta på födelsedagen? Det tror jag faktiskt inte...

onsdag 18 juli 2012

Äga eller uppleva?


Jag har inte obegränsat med pengar. Om jag lägger mina pengar på en resa så får jag göra avkall på något annat. Som den där Mini PC som jag har sneglat på. Eller en mobil. Jag och Magnus har en som vi delar på när vi misstänker att vi kan befinna oss i kritiska situationer. Men jag vill gärna ha en egen, gärna en fin sådan. Eller ett nytt objektiv. Kanske rent rent av en ny kamera.

Men å andra sidan så är det bara prylar. Saker som ska slitas ut. Eller gå sönder. Saker som inte har så stor betydelse om 10 år. Men resor, eller upplevelser i överhuvudtaget, lämnar minnen efter sig. En vacker dag sitter jag, gammal och skruttig, och minns allt det fantastiska som jag har upplevt. Mini PCn har jag nog glömt bort för länge sedan vid det här läget. Samtidigt vill jag leva i nuet och just i nuet, just nu skulle en Mini PC vara en bra sak att ha. Så jag våndas.

Jag vill uppleva de vida stränderna på Gotska Sandön. Jag vill få se med egna ögon hur norrskenet dansar på natthimlen. Jag vill hyra ett rum på Fårö och rida islandshäst längs stranden. Jag vill åka hundspann i fjället, andas ut i Finnhamnen och vandra i Tatra. Jag vill fotografera visenter i Bialowieza, få se en skymt av isbjörn på Svalbard och åka på en ugglesafari i Svartådalen.

När jag skriver dessa ord blir det uppenbart (i alla fall för mig) vad jag ska lägga mina pengar på...

Resan till Gotska Sandön är betald :)
Jag längtar...

tisdag 17 juli 2012

Vardagströttheten


Vardagströttheten tar över och det blir inte mycket gjort. Cykla hem, äta lite, ta ett bad och stupa i säng. Numera har jag accepterat läget och kämpar inte emot längre. För trots allt är det de slitsamma vardagarna som tillåter mig lite helglyx. Ridning, resor och god mat. Jag önskar förstås att även vardagar kunde glimta lite och ibland gör de det. Igår åkte vi till Sundbyholm och tittade på alla sommargäster. Men för det mesta är vardagen som den är och det är bara att gilla läget.  

söndag 15 juli 2012

På leriga stigar


Jag kan aldrig sluta lovprisa mina hederliga gummistövlar.
Utan dem skulle jag bli förvisad till asfalterade vägar och där är livet trist.




Den här olivgröna guldbaggen slickar i sig frömjölet från älggräsets blommor.

Själv har jag plockat några blad från älggräset för att göra te på dem. Det blir faktiskt ett väldigt gott te på det. Jag ska försöka plocka fler blad och även blommor för att torka och spara. 


Bara det slutar regna...

lördag 14 juli 2012

Livet bland strån


Jag kan inte namn på våra grässorter. Gräs som gräs kan man tycka men det irriterar mig att jag strövar runt med ett grässtrå i munnen och vet inte vad jag tuggar på. Så ikväll gick jag ut för att lära mig åtminstone några namn. Det är liksom sista ringning för gräs börjar bli en aning överblommat. Så, lärde jag mig något? Inte ett dugg ska jag säga er. Det är tämligen omöjligt att fokusera på gräset när det finns så mycket annat som påkar på uppmärksamhet.

Förbered dig på en bildkavalkad, närkontakt och dramatik.


En liten trädgårdssnäcka. Liten men modig!


Ett honungsbi svajar på axet. Jag tror att det är timotei men det kan egentligen vara vad som helst. Jag är ju gräsligt okunnig i ämnet.

OBS! Efter lite närmare studier kan jag konstatera att det här är inget honungsbi utan en bilik slamfluga.


Se bara på kålflugans fötter! Jag undrar varför hon bär på de här tofflorna. Andra flugor har ju inte sådana. Det måste jag ta reda på någon gång.


Här rös jag typ tusen gånger innan jag vågade ta bilden.
En blomkrabbspindel med sitt byte.


Allmän bastardsvärmare med sina granna prickar.


En rovspindelmamma vaktar sin barnkammare.
Där inne finns det en kokong med de ännu okläckta ungarna.


Och i en annan barnkammare är det full rulle!

Jag känner att jag måste avsluta med något fint. Så att ni vågar komma hit fler gånger...


Pärlgräsfjäril.

Grässorter får jag lära mig en annan gång...

fredag 13 juli 2012

Vita smultron


Visste ni att det finns vita smultron? Det visste inte jag i alla fall. Inte förrän jag såg dem på Ullis müsli. Alltså, det finns vita smultron! Snäll som hon är så gav hon mig några smultronplantor som jag petade in i jorden i en stor blomkruka. Ikväll har jag skördat fyra vita bär. Dessa har jag stoppat dirket i munnen och konstaterat att de smakar precis som de röda smultronen.  

Blekisar


Det är en helt fantastisk tid som vi får uppleva just nu. Lyckan finns inte så långt borta som man kan tro. Den frodas i den närmsta skogsdungen. Det är bara att gå dit och ta för sig.
Allt är så fint uppdukat...




Efter jobbet drog jag på mig gummistövlarna och tog en sväng i skogen.

- Ska du plocka kantareller? - undrade grannen.

Det var tanken. Jag visste dock att det var lite kört. Ska man plocka svamp då ska man ut tidigt på morgonen, innan alla sömntutor kommer på en likadan idé. Nu var det eftermiddag och jag var inte alls ensam i den lilla skogsdungen. Kantarellmaffian härjade vilt!


Men lite plockat blev det i alla fall. Mest blek kantarell. Jag vet inte varför andra inte plockar dem. Antingen känner folk inte till den här sorten eller så kan de inte se blekisar. Ty dessa gömmer sig väl i mossa och under gamla eklöv. 



Men har man hittat en så står man antagligen i ett helt kantarellhav...

Här är spår efter någon annan som har kalasat på det som skogen har att bjuda på. Jag var oförsiktig nog för att skrämma iväg ekorren. Typiskt också. Hade jag tassat tyst då skulle jag upptäcka den i tid. Ekorren har dock hunnit springa upp i granen. Där satt den och fnös förargad.