I sagans skog...

Fiskaren och affärsmannen

Igår fick jag ett skriftligt besked att Arbetsförmedlingen nekar mig starta eget - bidrag. Med beskedet följde bedömningen som konsulten hade gjort. Som sagt, nekandet beror på de nackdelarna konsulten påpekade. Större eget kapital är en summa på 150 000 kr. Hade jag haft den här summan då skulle jag rent av strunta i Arbetsförmedlingen och hela den utdragna processen för att få bidraget.

Men tillfredställande lönsamhet tycker jag är ett diffust begrepp. För jag kunde visa upp att mitt företag skulle gå i vinst redan första året. Efter att jag har betalat skatt och sociala avgifter! Men visst, för en del skulle den vinsten kunna betraktas som icke tillfredställande. I synnerhet om man vill ha hög levnadsstandard. Jag är van vid att klara mig på väldigt lite. Jag tror att jag spenderar mindre pengar på ett år än många gör på en månad.

Känner ni till historien om fiskaren och affärsmannen?

En fiskare hade avslutat sitt arbete för dagen, satt på stranden och njöt av solen. En rik affärsman, som just då skyndade sig till sitt nästa stora affärsmöte, blev lite förundrad och frågade fiskaren:

- Men du, varför sitter du här och latar dig?

- Därför att jag har fångat tillräckligt mycket med fisk idag. Nu sitter jag och tar det lugnt.

- Men varför fångar du inte ännu mera fisk, nu när du har tid över?

- Vad skulle jag göra med den fisken? - undrade fiskaren

- Sälja den så klart. För pengarna skulle du kunna köpa en motor till din båt och fånga ännu mera fisk som du kan sälja. Sedan kan du köpa ännu en båt, fånga ännu mera fisk och tjäna ännu mera pengar.

- Och vad ska jag göra sedan, när jag har tjänat så ruskigt mycket pengar?***

- Då kan du ta det lugnt och vila dig.

- Men det är precis det jag gjorde innan du kom och störde mig.

*** Personligen tycker jag att när fiskaren hade tjänat så ruskigt mycket pengar då skulle han spendera dem på olika läkarbesök. Magsår, stressrelaterad värk i nacken och axlarna, hjärtproblem med mera.  

Provrummet

Ingen Sagotant utan vackra, sagolika kläder. Tycker jag i alla fall. Så jag släppte löss på Myrorna. Jag plockade fram alla fina klänningar, skor, väskor, hattar. Till och med en peruk men då ropade försäljaren att hallå, stopp, den är inte till salu!

I provrummet hade jag en riktig klädorgie. Den blommiga klänningen var för dyr för att jag skulle köpa den men den blålila tunikan (från Gudrun Sjöden) blev min. Och skorna, titta bara på skorna! Man känner sig som en prinsessa i dem. I vanliga fall går jag ju i stora Dr Martens... Skorna stannade dock på Myrorna.  

Sagotanteriet

När blev jag egentligen en sagotant?

För många år sedan blev jag sjukskriven för utmattningsdepression. Under min sjukskrivning skrev jag sagor, för min egen skull. De bara kom till mig. Vet ni, så där enkelt. Tjoff och så snurrade sagorna i huvudet på mig. När jag började jobba igen tog jag sagorna till förskolan. Jag berättade dem för mina barn och upptäckte att sagoberättandet gav mig vingar. Jag ville utvecklas och gick på en del kurser och workshops för att bli ännu bättre sagoberättare. Följ med till sagans land. Sagan som språkets nyckel...

Sagotanten var född.

Sagotanteriet är en stor del av min affärsidé och jag har bestämt mig för att den här veckan ska jag agera och jobba som om jag hade mitt företag på riktigt.

Att utforska sina olika identiteter handlar (enligt mig) om att utsätta sig för dem utan att ge vika. Samtidigt som man ska vara öppen för alla intryck som strömmar in i ens själ.

Så jag...

Har sökt ett deltidsjobb. Jag har skrivit ett fint brev och traskat iväg till den eventuella arbetsplatsen. Nu hoppas jag att jag får något svar. Helst vill jag ha jobbet men jag är tacksam även för ett svar.

Och så har jag...

Jagat kunder. Jag har skrivit till två olika äldreboende och erbjudit dem sagoberättande. Utan kostnad. Bara för att jag vill testa mina vingar. Om de bär mig. Det vore synd om personalen inte tackade ja till mitt erbjudande.

Och när jag hade kommit hem då fick jag ett samtal. En av mina sagopåsar kommer att bli såld ikväll.

Så Sagotanten är faktiskt lyrisk just nu :)

PS. Bilden är tagen på biblioteket där det står en enorm stol. Jag bad en av bibliotekarier att ta bild på mina dinglande fötter. Bara att be en person om något sådant är en utmaning för mig.  

Hundens och kattens dagbok

Bland mina favoriter har jag det här klockrena klippet.

När jag behöver skratta ett tag så lyssnar jag på det.

Klippet sviker mig aldrig :))))

Identitetskris

I det senaste numret av Amelia (19/2010) skriver en kvinna till Fråga Bengt:

Jag har inte hittat min grej och börjar tycka att det är dags för det. Ena veckan vill jag bli fårfarmare och bo på landet, andra veckan vill jag bli webbredaktör och bo i stan.

Hon undertecknar brevet med Anna. Det är inte jag som har skrivit det men det kunde ha varit jag. Brevet är som min egen indentitetskris. Det är nästan lite läskigt hur en annan människa kan känna precis som jag. Bengt råder henne att skriva en lista på allt hon vill göra och börja bocka av. Under resans gång kommer hon att upptäcka vad hon egentligen tycker om och vad hon tröttnar på. 

Så jag har gjort en lista över alla mina identiteter. Över allt sådant som jag kan den ena stunden tycka att det är 100% jag bara för att nästa stunden uppleva att något annat känns bättre, mer lockande. Det är faktiskt sju olika Annor som har hamnat på  listan och det är dags att reda ut vilken Anna som är den mest sanna. För jag får ofta känslan att jag spenderar min energi på saker som är felaktiga. Vi har ju så många valmöjligheter idag. Har man utbildat sig till trädgårdsmästare i sina unga år (som jag) så betyder det inte att det är det man ska göra tills man dör. Man kan bli läkare, skomakare eller vagabond om man så önskar.

Och så sitter man där och blir helt ängslig över alla val som man inte har gjort än.

Lyllo dem som har valt en bana i livet och håller sig till den.

Jag har funderat på om jag ska bearbeta identiteskrisen här i bloggen. Jag vill på något sätt dokumentera den processen men så här offentligt? Och jag har valt att ja, bloggen har följt mig i många år så varför inte just i identitetskrisen?

Så under de närmaste 7 veckorna kommer jag att ta itu med varje del av min kluvna personlighet och testa den utan förbehåll. Varje vecka kommer jag att leva det livet som motsvarar den identiteten som jag har bestämt mig för att testa. Allt från olika aktiviteter, dagsrytmen, valet av böcker, kläder som jag bär.

Vill ni veta i förväg vilka Annor ni ska träffa?

Varsågoda:

Sagotanten

Den jordnära människan

Anna som tränar tills hon stupar

Författaren

Yogini

Fotografen

Den perfekta husfrun

Åland

     

      

       

      

Min granne bjöd mig på en kryssning till Åland.

En liten avstickare från vardagen.

Vi åt buffé och det var lite förrädiskt. Jag tog lite av varje för att allt såg så gott ut. Sedan var jag så enormt mätt att jag behövde en lyftkran för att lämna stolen.

Men gott var det :) 

... och så förstås lite brutalitet :)

Ob-La-Di, Ob-La-Da

Jag saknar The Muppet Show.

När jag var liten samlade jag på små leksaksfigurer som föreställde Mupparna.

Jag tror att jag hade hela gänget :)

Jag ska finna en dörr

Jag har bestämt mig för att nu är det slut med deppandet.

Ledsen och besviken? Jajamen.

Men Livet stänger aldrig en dörr utan att öppna en annan.

Nu gäller det bara att finna den öppna dörren.

Så jäkla arbetslös

Jag hade på mig mina röda lyckoskor men inte ens dem kunde göra min framtid ljusare. Konsultmötet gick åt skogen och nu avskyr jag Södertälje Syd ännu mer.

Konsulten var trevlig, nästan lite faderlig av sig. Han gillade min affärsidé, förarbetet som jag har gjort. Han sa att han trodde på mig och att jag var rätt person. Men...

Det finns alltid ett men.

Men för att ro skutan i land behöver jag antigen ett stort startkapital eller så måste verksamheten ge stora vinster redan från början. Jag har räknat med att de första månaderna skulle verksamheten ge en vinst på ca tre, fyra tusen. Efter skatt, sociala avgifter och andra utgifter i företaget. Därför behöver jag starta eget - bidrag i början. Men det duger inte. 

Konsulten erbjöd mig gratis hjälp i fortsättningen, något han annars inte brukar göra. Han ville att jag skulle lyckas. Han föreslog att jag skulle ta ett deltidsjobb och starta vid sidan om en anställning. Det vill jag också men jobben växer inte på träd direkt. Jag har försökt.

Han kommer att skriva positivt om affärsplanen och mig men... Men det blir antagligen inget starta eget bidrag för min del. Ingen firma i dagsläge alltså.

Mina planer har gått i kross. Jag är på rutan ett. Arbetslös, så jäkla arbetslös. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska ta mig till just nu. Jag tror att jag ska deppa ett tag. Ligga i soffan och stirra i taket några timmar. 

Kvällen

Livet bjuder mig på en trött kväll just nu.

Men jag ska nog inte klaga så mycket för dagen har varit underbar.

Loppisbesök med en del fynd, lunch med Elin och slutligen ett svettigt danspass. Då känns tröttheten som en naturlig avslutning och inte som en deprimerande tyngd.

Så nu ska jag hoppa in i ett varmt bad och sedan packa ryggsäcken. För imorgon ska jag till Södertälje på ett konsultmöte. Jag och Södertälje Syd kommer inte så bra överens så det skrämmer mig lite. Men, men, håll tummarna för mig så kommer allt att ordna sig.

Elvis Granbarr

Nu är Elvis klar!

Om ni vill läsa mer om honom så besök gärna min Sagoverkstad.

Puppet in progress

En ny handdocka börjar få själ.

Jag älskar den processen. Att se den växa fram, först håret, sedan näsan, ögon...

Men jag måste andas mellan varje steg. Jag måste bekanta mig med varje ny detalj hos dockan. Känna att jag är på rätt väg.

Vänskap har ingen ålder

Igår var vi på ett 40-års kalas.

En kär vän fyllde år.

Han och jag har konstaterat att man inte ser ålder på sina vänner. För när det gäller vänner då brukar tiden stanna den dagen man har träffat dem för första gången. Man ser inte att håret börjar bli gråare och att rynkorna bildar större och större nät runt ögonen. Det är som att man ser det som finns inuti en vän, inte det som finns utanpå en.

Lingon och blåbär

Min trevliga granne säger: varför plocka när man kan köpa?

Och jag undrar: varför betala när det finns gratis?

Nu ligger lingonen och blåbären i frysen. Det blir roligt att göra en blåbärspaj och rårörda lingon när vintern kryper innanför kläderna. Nosan följde med mig för att plocka bär. Hon är faktiskt jätteduktig på det. Det är så rart att se den stora hunden plocka blåbär. Det är nästan som att vi får slåss om dem :)  

Egentligen

Egentligen skulle det vara slutbloggat för idag

men som ni förstår så är jag här igen.

Jag vill visa Er den lilla krabaten som sitter just nu på vår soffa.

Visst är han fin?

Lite hemsk och skräckinjagande men ändå fin!

Och vet ni vad det är för något?

Här kommer svaret:

Sagoverkstad

Idag vill jag göra lite reklam för min sagoblog

Sagoverkstad

Där hittar du sagopåsar till salu, sagor och inspiration.

Idag, till ex, bjuder jag alla som vill på en saga om Draken som var rädd för prinsessor.

Bloggen är alldeles ny men den kommer att växa till sig.

Öppna dina sagoögon och kliv in i min värld.

Regndroppar

Psst

Hör du

Droppeli droppeli

Dropp

Regndropparna

Faller sakta

I mitt hjärta

Ljung

Ljung är höstens svar på vårens skira vitsippor...

Tålamod

Jag hoppades på att den 1 september skulle jag registrera min firma men det lär dröja en månad till innan jag kan göra något. Jag väntar nämligen på beslutet från Arbetsförmedlingen ang starta eget-bidrag. De i sin tur väntar på konsultens uttalande. Banken väntar också på beslutet från Arbetsförmedlingen för att fatta sitt eget beslut ifall jag får något lån beviljat eller inte.

Jag längtar till dagen då jag ska gå på Bolagsverkets hemsida och registrera firman. Men om jag ska vara ärlig så måste jag säga att jag avskyr att vänta så här. Även om jag har blivit mycket bättre på det än jag var för några år sedan. Tålamod Anna, tålamod.

Grrrrr!!!!

Snickaren

Mina svärföräldrar har köpt en fin koloniträdgård, med nästan allt man kan önska sig. En lagom stor stuga, växthus, fruktträd och jordgubbsland. Det som fattades var en rejäl kompostlåda.

    

Dawid skulle göra en god gärning och hjälpa till. Han sågade och sågade. Jag var lite rädd för att han skulle såga av sina fingrar också.

Sedan spikade han. Och till slut...

somnade han!

Dagens läxa

Nu har jag pillat på bloggen och blivit frustrerad.

Man ska inte göra svåra saker när det är fredag den 13.

Suck!

Vattenytan

Arbetet pågår...

Jag kommer att justera layouten på bloggen så det kommer att vara lite rörigt här. Hoppas att ni kan stå ut med det :)

The Stoning of Soraya M

Den här filmen har legat på min hylla och väntat på en tid då jag var stark nog för att se den. För jag visste att jag skulle gråta. Och det gjorde jag. Jag visste att jag skulle känna avsky, vrede och maktlöshet. Och det gjorde jag också.

... och en till...

En bild till från Chili. Jag acrade framför 400 ungdomar! Scenen var väldigt smal och ett minsta vingel kunde sluta med ett spektakulärt fall in i trummorna. Men det gick bra!

Stilla på Chili

Facebook är fantastisk! Ungdomar, som har varit med på Chili, lägger ut sina bilder från lägret där. Eftersom jag fotograferade för det mesta dessa ungdomar så har jag inga bilder på mig själv från lägerveckan. Men nu har jag hittat ett bevis på FB att jag har faktiskt varit där! Hohojajo!

Den tappra kämpen

Upp och ner, utan nåd eller undantag. Livet är grymt konsekvent. Just nu är det mera ner än upp och jag kan känna mig rätt så vissen då och då. Men det bor en tapper kämpe i mitt hjärta. Den skakar om mig och ropar "Upp med dig och se framåt!" Ibland vill jag bokstavligen slå den där kämpen på käften. Vadå upp och vaddå framåt? Ser den inte att det är bara svart och någon framåtväg syns inte till?

Men sedan går jag på en rask promenad med två vänner och livet känns genast bättre. Blodet rusar lite snabbare och en liten stig börjar slingra sig i den där svarta sörjan som jag har vadat i hela dagen. Den tappra kämpen hade rätt, alltså...

Dovgrönt i Katrineholm

Hela dagen i Katrineholm! Jag passade på och utforskade staden lite. Köpte lite grejer till framtida prinsessor och en vacker pärlfrans till att dekorera sagopåsar med. I en affär blev jag helt tagen av den mjuka färgskalan, den som jag älskar så mycket. Jag vet ingen bättre färg än dövgrön. Jag drömmer om ett eget rum som jag kan inreda precis som jag vill utan att behöva ta hänsyn till andras smaker eller funktionalitet. Mitt alldeles egna slott...

Höststämning

We No Speak Americano

Sonen påstår att den är urtjatad men jag har upptäckt den nyligen och är förtjust som 17. Istället för att laga middag åt min familj sitter jag här och studerar låten in och ut. Snart kommer någon och frågar mig om maten och jag har inga svar. Jag kanske kan nynna lite We No Speak Americano? Fast jag tror inte att de blir mätta på det. Inser ni vilka problem jag kommer att få?

Lägerdagar