Humlan Hasse

För varje sommar som går tycker jag mer och mer om humlor. Jag tycker om dem så mycket att jag har önskat mig en egen humla. Så jag har tovat Humlan Hasse. De riktiga humlehanarna kommer att dö snart, sådan är naturen. Men inte min Hasse. Han kommer att stanna hos mig hela vintern. Tjoho!

Humlan Hasse undersöker johannesört.

Fårklippning

Det här är Greta. Lite motvillig men gårdskarlen visste vad han gjorde.

Han klippte för hand, med fårsax.

På frågan hur det hela kändes svarade Greta: pinsamt.

Halvvägs. Den tjocka ullen som hängde började klia i öronen på Greta. Hon sa ifrån men gårdskarlen talade lugnande med henne och hon lovade att försöka stå ut ett litet tag till.

Gårdskarlen klippte och klippte och Greta gjorde sitt bästa för att behålla lugnet.

Att behålla värdigheten var lite svårare.

Något naket men ack vad skönt!

Ut i hagen igen!

Och det bästa av allt var att nu kunde man klia sig hur mycket man ville. Tänk att vänta hela den långa vintern på att få klia sig lite på ryggen!

Något för en perukmakare?

Älskade ullguld. När jag får klämma och lukta på den då upplever jag nirvana. 

Nunotovning

Om nunotovning har jag läst lite här och där och blivit alltmer sugen på att testa själv.

Idag har det varit en perfekt dag för lite tovning ute på altanen. Nu är jag en sjal rikare. Sjalen känns som en impressionistisk målning (i mina ögon) och den är len och varm och min.

Jag har tovat på gasväv som jag först färgade grön. Ullen är merinoull i olika gröna nyanser. Tidigare i veckan tovade jag en liten provlapp och den krympte något oerhört så nu har jag tagit i rejält. Jag la ullen ganska glest just för att få en spindelnätseffekt. Det svåraste med att tova var att ha koll på våra djur som trodde att jag bäddade åt dem där ute på altangolvet.

På låtsas

Igår funderade jag på om jag skulle sminka mig. 

Igår läste jag en artikel om att bygga sitt nätverk genom sociala media.

Jag blev stressad av all den kunskap om Twitter, Facebook och LinkedIn.

Igår hann jag inte laga middag. Jag gick till ICA och köpte en påse pyttipanna. 

Igår missade jag Big Brother.

Det känns som ett liv på låtsas, mitt liv.

Oviktiga saker blir upphöjda till sådant som är meningsfullt.

Medan det som är meningsfullt blir bortglömt, utskrattat, förlöjligat.

Idag har jag hittat den här filmen på Youtube.

Och jag känner mig så lugn när jag tittar på den.

Förresten...

Ett troll blev till...

Och om någon av Er vill testa att tova ett litet troll så kika in i min Sagoverkstad.

Där visar jag hur jag gör, steg för steg.

Merinoull

Jag utforskar merinoull, en helt ny ullsort för mig.

Ullen är så mjuk att jag vill bara hålla den mot min kind, hela tiden.

Att hålla i merinoull - en ny punkt på listan med saker som gör mig glad.

Tussilago, Snödroppe och Blåsippa

Tre Blomsterflickor som hjälper mig att härda ut kylan och den smutsiga snön.

Fler bilder på dem hittar ni i min Sagoverkstad. 

Work in progress

Tovade vantar

I två år har jag velat tova ett par vantar. Nu har jag gjort det!

Ett par varma, extremt varma vantar väntar på kalla vinterdagar. Det är inga vantar som man kan spela plockepinn i men å andra sidan, hur ofta spelar man plockepinn i skogen?

Alla dessa dockor...

Mitt senaste projekt är avklarat! Jag har tovat figurer till sagopåsen Jul i stallet.

Nu finns sagopåsen i min Sagoverkstad

men jag måste säga att jag har väldigt svårt att skilja mig ifrån mina skapelser.

I varje docka ligger det enormt mycket av min själ. De är lite som mina barn, alla dessa dockor :)

Sagan om vanten

Sagan om vanten är nog ett av mina första bokminnen.

Jag måste ha varit liten, säkert under fem år. Jag minns att jag satt hos min mamma på arkitektbyrån där hon jobbade och bläddrade i boken. Den hade form av en vante och var fylld med vackra, ryska illustrationer. Den var så klart på polska för då bodde jag i Polen.

För några år sedan upptäckte jag att boken blev utgiven även i Sverige, fast på svenska så klart. Men layouten var precis likadan som den i "min" bok. Sedan dess har jag jagat boken överallt. Jag har skannat varenda bokhylla på varenda loppis som jag har besökt i hoppet att finna boken. Än så länge utan resultat.

Men jag har fått tag i boken på Biblioteket. I deras magasin!

Jag sitter och smeker bilderna. Det är som att smeka min barndom.

Jepp, jag är patetiskt nostalgisk.

Tanken på att jag måste lämna boken tillbaka gör mig så ledsen!

- Jag kanske kan tappa bort boken - sa jag till Magnus.

Vilda tankar!

Jag är kapabel till väldigt mycket när jag är angelägen :)

I min Sagoverkstad finns det min egen version av sagan om vanten.

Att göra just den här sagopåsen kändes så vackert i själen.

Här nedan ser ni några djur som jag har tovat och som ingår i sagopåsen.

Jag har faktiskt bestämt mig för att tova så gott som alla våra vilda djur.

Sedan får dem följa med i olika sagopåsar och ge sig ut på sina egna äventyr.

Farbror Galt med betar och allt.

Syster Räv i kjol så snäv.

Bamsefar som inga tofflor har.

Grävlingen som gör mig mallig

Jag har varit i olika affärer och letat efter en del leksaker. Jag blir lite förvånad över utbudet. Massor med krimskrams men inte en enda grävling! Så jag har tovat min alldeles egna, gosiga grävling. Det är så osvenskt men jag måste säga att jag känner mig lite mallig :) 

Ludenben

Mitt i skogen i en sten, bodde trollet Ludenben.

Och idag har jag tovat honom klart. Han ingår i en sagopåse som Ewa, min bloggvän, väntar så tålmodigt på. Men snart, alldeles snart, kommer han att träffa henne och massor med barn. 

Fyra getter

Idag har jag blivit klar med sagopåsen till sagan om Petter och hans fyra getter. Getterna har jag tovat i ull och jag är kär i dem. Visst är de lite söta?

Sagopåsen finns just nu ej till salu. Det är ett beställningsjobb. Men vill ni se fler bilder på den så kan ni kika in i Sagoverkstaden.

Ullig kärlek

Fårets dag

Visste ni att får har sin alldeles egna dag?

Hm, det vet nog inte ens själva fåren men så är det. Idag firar man får! Vi åkte till Åsby och fick se hur det går till när man klipper och vallar. Jag är så imponerad av vallhundar.

Tränaren blåser i sin visselpipa och hunden delar på flocken. Visselpipan igen och hunden flyttar på den ena flockhälften längre bort i hagen. En vissling till och hunden kommer tillbaka till fåren som väntar och han ställer de framför buren. Sedan springer han och hämtar resten av flocken. Otroligt.

Fria händer

När jag går ut på längre promenader med Nosan då vill jag ha vatten med mig. Problemet var att då fick jag bära på min vattenflaska. Att ha händerna upptagna när man snubblar eller när man vill fota är lite besvärligt. Men då har jag kommit på jättebra lösning. Jag har sytt en flaskhållare och den fungerar utmärkt. Hållaren sydde jag i ull som jag kardade och tovade själv.

Det är så svårt att tro att den feta och smutsiga ullen som jag fick på en fårgård har blivit till en sådan praktisk sak. Jag trodde att jag kardade ett stort ullberg. När jag väl hade tovat den kardade ullen då fick jag en bit som var lite större än ett A4 - ark. Jag kände mig lite snopen för jag hade planer på att tova ett par vantar :) Och nu har den blivit en flaskhållare.

Hos bebisar

Idag har vi hälsat på fåren som får just nu sina lamm. Lammen är så mjuka och luktar så gott. Jag skulle kunna stå där och krama dom i evigheter men det går inte. Tackorna blir så oroliga när man lyfter deras bebisar. Och bebar tycker att det är roligare att vara hos sina mammor än hos en fårgalen Anna.

Karda ull

Foto: Magnus

Idag har jag kardat en liten del av ullen. Det trista med kardningen var att jag gjorde det ensam. Det vore betydligt roligare om man var fler. Ingen jag känner kan karda. Varken ung eller gammal. Det är nog svårt att lära sig på egen hand. Såsom inom allt hantverk finns det säkert massor med olika knep även i kardning. Jag har försökt att läsa mig fram hur man ska göra men det känns otillräckligt. Nästa steg blir det att lära sig tova. Då ska jag göra ett par tovade vantar. Men först måste jag karda mera ull.

Så mycket ull har jag kardat idag:


Foto: Anna Stilla

Ullen är hämtad

Foto: Anna Stilla

Idag har vi varit hos fåren och hämtat ull. Jag har fått en jättesäck med fårdoftande, mjuka och feta ullen. På Tradera köpte jag ett par kardor och på biblioteket lånade jag böcker om ull, bland annat "Skapa av ull" av Bernárdzon, Hallgren och Magnusson. De har beskrivit kardning steg för steg och till varje steg hör en bild. Det är bra för kardning verkar vara en svår syssla. Jag har aldrig kardat eller gjort något annat med ull så det blir spännande att prova.