Det här är Greta. Lite motvillig men gårdskarlen visste vad han gjorde.
Han klippte för hand, med fårsax.
På frågan hur det hela kändes svarade Greta: pinsamt.
Halvvägs. Den tjocka ullen som hängde började klia i öronen på Greta. Hon sa ifrån men gårdskarlen talade lugnande med henne och hon lovade att försöka stå ut ett litet tag till.
Gårdskarlen klippte och klippte och Greta gjorde sitt bästa för att behålla lugnet.
Att behålla värdigheten var lite svårare.
Något naket men ack vad skönt!
Ut i hagen igen!
Och det bästa av allt var att nu kunde man klia sig hur mycket man ville. Tänk att vänta hela den långa vintern på att få klia sig lite på ryggen!
Något för en perukmakare?
Älskade ullguld. När jag får klämma och lukta på den då upplever jag nirvana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar