Fjäderlätt

Att fotografera är roligt. Speciellt när man slipper tänka på alla inställningar. Min lilla Pralin befriar mig från all prestationsångest. Jag plockar den ur fickan när något fångar mitt intresse. Jag siktar och trycker. Det är allt jag gör. Så där underbart fjäderlätt. Av hjärtats lust. För att det är skoj. 

- Vill du köpa lotter?

- Nej, tack!

Jag säger nej till alla som försöker sälja något till mig. Jag är trött på alla dessa fantastiska erbjudanden som jag inte vet att jag behöver. Och nu sa jag nej till ett par pojkar i blåa kläder som försökte sälja lotter. Jag gick några steg och mitt hjärta började vrida sig av obehag. Att säga nej till en ettrig mobilförsäljare är en sak men att säga nej till ungdomar känns inte alls ok. Så jag vände och köpte ett häfte. Pengarna går till deras fotbollslag, till en resa till Gothia Cup. Lycka till!

Tallinn

Smala gränder och spetsiga torn. Medeltid och nutid. Sagor och verklighet. 

Vi tog en sista minuten - kryssning till Tallinn...

Jordgubbar

Jag har ätit så många jordgubbar att jag numera ser jordgubbarna även när jag blundar.

När jag äter något annat än jordgubbar då smakar det ändå jordgubbar. Min mage har blivit så stor att jag kan tjäna som jordgubbsdoftande boj. Men egentligen har det ingen betydelse. Jordgubbssäsongen är så kort att man får lov att äta mer än samvetet och förståndet tillåter. 

Min goda jordgubbsmacka: rostat bröd, tjockt med Nutella och så massor med skivade jordgubbar.

Efter en sådan macka känner jag mig riktigt mätt. Efter tre faller jag i paltkoma men det bryr jag mig inte om. Jag trycker in i mig en fjärde macka men sedan är det kört... Dock bara tillfälligt.

En helt vanlig sommar

 Jag trycker näsan mot det regnblöta fönstret och suckar lite uppgivet.

- En helt vanlig svensk sommar - säger Magnus.

Kanske har han rätt men jag vet att den svenska sommaren kan vara fin om den bara känner för det. Men i år verkar sommaren inte känna för att vara fin. Att tjafsa med en årstid är lönlöst. Man får helt enkelt anpassa sig till dess nyckfulla natur och göra det bästa av läget. Jag har laddat med ett rejält regnställ och några nya böcker. Nu kan sommaren regna hur mycket den vill.

Fast det gör inget om den plötsligt ändrar sig förstås.

Ett nytt språk

Att tala med hästar... Idag har jag fått min allra första lektion i att kommunicera med en häst.

Det har varit så spännande att det fortfarande pirrar i själen.

Här säger jag till Askja, en väldigt, väldigt snäll islänning, att hon ska flytta på baken. Jag säger det med pekfingret och hon gör som jag vill!

Det har varit en fantastisk upplevelse! Ooo, den kommer jag att leva länge på.

Helad i hästhagen

Igår fastnade jag framför tv och såg en vidrig skräckfilm. Sedan hade jag svårt att somna. Jag var rädd för onda människor som får för sig att det är ok att stycka andra människor med motorsåg. Jag vet att det var bara en film men de blodiga bilderna etsade sig i näthinnan på mig. Jag fick inte bort dem, hur jag än försökte. Idag gick jag ut och fastnade i en hästhage. Jag satt på en sten och tittade på hästarna som helt lugnt tuggade på gräset. De frustade behagligt och jag glömde bort de hemska bilderna från igår. Där, i hästhagen, blev jag en hel människa igen.

 Aldrig mer att jag ska titta på skräckisar...

När mobilen är tyst...

Det är Midsommar. Fint väder och ingen, absolut ingen är inne på Facebook. Alla är någonstans ute och festar och hon får inte tag i någon alls. För hon har utnyttjat hela sitt månadsbelopp på sin iPhone och nu är den död. Världen är död. Allt är bara så tragiskt. Livet liksom tar slut...

Och så sitter vi här, i soffan och hon roar sig med att ta bilder på mig. Vi skrattar och moffar jordgubbstårtan. Jag tycker att kvällen är så där rar och fin som en midsommarkväll ska vara.  

Grilla med tonåringar

Jag kom på den brillianta idéen att grilla ikväll. Grilla är jag mindre duktig på, vet knappt hur man tänder hela härligheten. Men jag är mor till två tonåringar som jag har förslavat.

Saras uppdrag var att duka till maten. Det gjorde hon med ett stort leende på läpparna.

Dawid utnämdes till grillmaster. En väldigt upptagen sådan.

Eller väldigt trött...

Jag tog på mig den otacksamma rollen som övervakare.

Att grilla med två tonåringar kräver starka nerver.

Mina är svaga så jag drabbades av ett och annat nervsammanbrott. 

Men kvällen slutade med ett väldigt gott happy end, trots allt.

Tidsresan

Jag har gjort en resa i tiden och förflyttat mig över 100 år tillbaka. Till ett liv som måste ha varit betydligt tuffare än det livet som jag lever idag. Men jag får en stark känsla av att det livet var desto mer på riktigt. För ibland får jag en olustig förnimmelse att jag leker livet istället för att leva det.  

På cykel genom norra Gotland

Underbara Gotland. Jag vet inte hur jag ska beskriva det för Er...

Det är så vackert där, så magiskt att man blir alldeles hänförd.

Vi har haft tur med väder. Bara en enda gång kom det en regnskur. Vi satt då under tak på ett fik, åt god mat och väntade ut regnet. Efter ca 10 minuter skingrades molnen, solen tittade fram och stannade med oss under hela resan. Jag blev till och med solbränd i ansiktet och numera liknar jag en solariebrutta.

Sammanlagt cyklade vi 238 km. På helt underbara vägar...

När vi hittade något fik som tilltalade oss då stannade vi och åt...

Gotländsk specialitet, saffranspannkaka med salmbärssylt och vispgrädde



Och ibland stannade vi och stoppade i oss lite kolhydrater ur vår egen matväska



Frukost i hagen på Fårö



Hela Gotland är som ett enda stort vykort...

Helgummannes fiskeläge på Fårö

Norsta Auren i dimman, Fårö.



Visby

Jag blev totalt och helt obotligt kär i raukarna på Fårö...

Tidigt...

Vi var på Gotland relativt tidigt. Semestersäsongen hade inte kommit igång än. Många ställen var fortfarande stängda. Men det betyder också att även turister har inte hunnit översvämma ön än. Det var tomt på folk, tyst och rent. Vi hade vägarna och stränderna för oss själva.

Min dagsrytm fick också spader. Första morgonen vaknade jag pigg och alert och var förvånad över att Magnus fortfarande sov. Av oss två är det han som är supermorgonpigg. Jag väckte honom och vi började göra oss klara för nya äventyr. Då visade det sig att klockan var 05.38! Och så var det varenda morgon under vår semester!

Jag saknar Gotland redan och planerar att åka dit igen. Helst i år, sent på hösten...