Ibland känns livet svårare än annars. Glädje och framtidstro har gömt sig någonstans och allt känns som gårdagens kalla gröt. Jag tycker inte om dessa dunkla tillstånd och försöker motarbeta dysterheten.
Att äga en cykel är en frihet då. Jag kan sätta mig på den och cykla lite mållöst. Cykelstigar leder alltid någonstans. Min har lett mig till munkbagaren på torget.
Allt handlar ju om att hitta små glädjestrimmor i vardagen, hur dunkel och dyster den än känns. Ibland kan så lite som ett par munkar vara en höjdare. Eller en stilla promenad i skogen. Eller något helt annat. Bara man får tankar åt annat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar