fredag 4 maj 2007

Matthiola bicornis



Farfar och farmor hade ett stort hus och ännu större trädgård. Jag hade bott hos dom innan jag började skolan. Jag minns hur trädgården såg ut. Hallon, liljekonvalier, vinbär, tulpaner, flox, penséer, vita och lila syréner. Ärtor, bönor och rödbetor. Päron och äpple. En sandlåda som min pappa byggde. Några stubbar på gräsmattan gjorde som stolar. När jag var 14 år dog farmor. Farfar sålde huset och köpte en liten lägenhet. 10 år senare dog även han.
Jag har alltid velat kika in i trädgården, än en gång. När jag väl fick besöka gården så blev jag bedrövad. Trädgården är borta. Det är bara bar, ofruktbar jord överallt. Inga spår efter några växter alls. Bara en massa skräp...

Jag minns också pyttesmå blommor som växte hos farmor och farfar. De är så små att man behöver förstoringsglas för att se dom. Nästan. Men varma sommarkvällar sprider dom en så underbar doft att man blir hög av den. Idag hittade jag grekisk lövkoja på odla.nu och köpte en fröpåse. Jag ska så lövkojan i krukan som ska stå bredvid hammocken.

Tänk er: en varm sommarkväll, cider i handen, hammock och en doft utan dess like. Är inte livet helt fantastiskt egentligen?

3 kommentarer:

Stina sa...

Tur att du har ett sån't fint minne kvar. Synd att det ska vara sådär.
Men se framför dig...hemma hos din farmor och farfar. Det lät mysigt. Kram Stina

Dubbelörn sa...

Visst är det underbart med minnen o vackra sådana...

Lövkojor måste jag bara ha... skriver dem på min lista. Ser mig också snart sittande utanför ett överfyllt växthus med ett glas vin o bara njuuuter...

Kramar

Millis sa...

Visst är det härligt med såna fina minnen.