Sömnlös i Eskilstuna

Om åtta timmar ska jag sitta på tåget till Göteborg. Jag bör sova nu. Men jag kan inte...

Frestelser

Jag gick in på Akademibokhandel för att leta efter någon sångbok till "mina" förskolebarn som jag ska hälsa på imorgon. Då blev jag frestad av alla reaböcker. Om jag hade massor med pengar så skulle jag köpa väldigt mycket. Jag fick nöja mig med ett par syböcker. "Fynda, fixa & sy om" var jag sugen på ett längre tag. Jag är ju lite "do redo" - typ och gillar idéen att göra något nytt av gammalt. Boken är väldigt inspirerande måste jag säga. När jag kom hem så hittade jag Magnus i köket. Han hade förklädet på sig. Det måste man ha när man ska göra chokladbollar. Magnus gör dom godaste bollarna jag har ätit. Jag försökte slingra mig under hans armar för att knycka några extra men både Magnus och Dawid var värre än de värsta vakthundarna.

Ansvar och konsekvens.

Idag är vi båda två lite avslagna. Allra mest vill jag dra mig undan men det är omöjligt. Barnen har kommit från skolan och de kräver mycket uppmärksamhet. De kräver inte tillsyn på något sätt, mest vill de prata, ställa en himla massa frågor och få svar omedelbart. Magnus vilar sig i soffan och jag har tänkt läsa andras bloggar. Det är faktiskt ganska roligt att läsa vad som hänt hos andra. Det märkliga är att en del bloggare bor på andra sidan av världen och jag känner inte dom. Egentligen är det lite fel sagt att man inte känner andra bloggare för det gör man. Genom att dagligen följa deras liv. Ibland undrar jag hur många som läser min lilla blogg. Är det bara mina nära vänner eller är det faktiskt någon annan som jag inte vet ngt om? Ni får gärna maila mig och berätta att ni finns /annastillasnabelahotmailpunktcom/. Jag måste skriva snabela istället för @ och punkt istället för . för att undvika spam.

Nu blev jag upprörd. Sara har (igen!) glömt sina läxböcker i skolan och kan inte göra läxan. Då tror hon att hon kan titta på repris av "Grey´s Anatomy". Det är ju helt fel. Jag tycker inte att hon ska få komma undan så lätt. Hon får klara sig utan böcker och leta efter information på ett annat sätt. Ansvar och konsekvens.

Home sweet home

Vi var borta över helgen. Jag och min Magnus samt Elin och hennes Magnus tog färjan till Åland. Nu kan jag säga att jag har varit i Finland även om jag inte har sett ens hamnen i Mariehamn. Men vem brýr sig om sådant när man har hur roligt som helst. Vi åt jättegott buffé, drack oss fulla och dansade till klockan 5 på morgonen. Idag har jag ont i nacken. Det är nog ganska typiskt när man dansat till både hård rock, techno och dansband.

Våra barn har stannat hemma själva. Vilka duktiga barn vi har! Man förväntar sig nog det värsta när man kommer hem. Grannar som klagar, saker som har gått sönder, brandbilar runt huset, kanske till och med polis... Hm, inte när våra barn är hemma. De har städat hela hemmet, tagit hand om disken och tvätten samt möblerat om sina rum. Och det bästa av allt. På köksbordet väntade på oss två koppar med vårt favoritte samt levande ljus. Är det inte underbart?

Gröngöra

Dags för våra pelargoner att vakna till livet. Rosengeranium har fått en alldeles ny kruka. Inte påkostad, dyr och trendig. Jag har tagit en vanlig lerkruka som jag har målat med "antikvitt" några gånger. Sedan klippte jag ut en grön kvist och limmade på krukan. Det ser nästan handmålat ut. Jag hoppas att rosengeranium gillar sin nya kruka. De andra växterna ska få nya krukor med. Ommålade, med fina urklipp, placerade med hjärtat.

Som hund och katt

Lucy känner sig lite uttråkad. Man kan inte gå ut för där ligger det snön. Det är förresten kallt också. Ibland tar hon sats och jagar osynliga fiender genom hela vardagsrummet. Men det roligaste hon vet är att smyga sig på Valle och Nosan. Valle är rentav skräckslagen när han måste gå förbi Lucy. Hon har nämligen listat ut att hundarna inte får vara i soffan men det får hon. Antagligen för att hon är den Obesegrade Härskarinnan i Hela Eskilstuna. Så hon gömmer sig i soffan och spanar efter hundarna. Så fort någon av dom går förbi så hoppar Lucy till och ger dom en smäll på skallen. Valle tycker att hon är otäck men för Nosan är det ett roande avbrott i vardagen. Hon ställer sig bakom soffan och väntar på Lucys drag. När Lucy väl upptäcker att Nosan är road av det så blänger hon surt och låtsas sova.

Vargadagen.

Det har varit en ganska dålig dag. Jag har tänkt en hel del på det fruktade tandläkarbesköket (jag ska dit om en månad). Magnus påstår att det ska gå bra för jag kommer att vara lagligt drogad. Men jag tror att min skräck kommer att hålla mig vaken och nykter under hela ingreppet. Tanken på tången som de kommer att sticka in i min mun är hemsk. Den ger mig magont. jag mår illa av att tänka på det men jag kan inte låta bli det hellr. Jag är liksom fångad i min egna mörka värld. Det gör att jag är lite avskärmad och missnöjd med tillvaron. Magnus försöker muntra upp mig men på något sätt blir det inte som man har tänkt sig. Vi skulle ut på stan och göra något roligt. Magnus ville visa mig våra paddlar som han har gjort alldeles själv av helt vanliga träplankor. Han är duktig. Sedan åkte vi till Tuna Park. Där rasade allt. Om jag nu ska gå runt i affärer så vill jag göra det långsamt. Jag och Magnus tycker om helt olika affärer. Han diggar Teknik Magasinet, jag föredrar Duka och Kicks. Men han var klar långt före mig. Jag ville gå långsamt och känna på allt. Det gick inte så bra. Med mitt tionde sinne kände jag på mig att Magnus tycker inte att sånt är roligt. Och jag ville inte stressa, skynda mig eller ta hänsyn till någon. Så jag avslutade det roliga. Gjorde bara det nödvändiga, Apoteket och Systemet. Ibland är jag så jäkla ensamvarg.

Strykbrädan

En ny sak har fått plats i vår trånga lägenhet. Nämligen en strykbräda. Jag tror att de flesta människorna äger en sådan och ödslar inte sin tid på att föreställa sig hur livet skulle se ut om man inte hade strykbrädan. Jag behöver inte föreställa mig sånt. Jag har upplevt det med hela min sinnesnärvaro. I nästan 8 månader fick jag stryka på diskbänken och jag måste säga att det har varit rätt så irriterande. Som en självständig kvinna bör jag kunna skaffa mig en strykbräda men så enkelt är det inte. Min cykelkorg rymmer saker vars volym motsvarar 4 paket mjölk, inte större. När vi väl tar bilen in till stan så är det för att köpa några kablar på Clas Ohlsson. Mina tankar är upptagna med ett febrilt tänkande under "det bästa sättet att överleva"-tema. Vissa kvinnor älskar Clas Ohlsson (gud signe dom) men jag tillhör inte den skaran. Affärer med många hyllor, varor och kunder skrämmer mig. Då glömmer jag bort att tänka på strykbrädan. Men idag fick jag en present av Magnus. En fin strykbräda hade han bakom ryggen när han kom hem från träningen. Och jag behövde en present. Min tandläkare har ringt nämligen. Hon skulle höra av sig angående min farmtida behandling under narkos. Det visade sig att väntetiderna är så långa så jag måste nöja mig med en behandling med stesolid och lustgas. Jag är så rädd att inte ens sånt hjälper mig, att jag kommer att dö där. Men om jag dör så gör jag det som strykbrädeägare iaf.

Mot strömmen. Eller kanske inte.

Min mamma brukade säga att rosa och röd inte går så bra ihop. Inte heller blå och grön. Och jag har ändå alltid gjort på mitt eget sätt. Jag och Magnus pratar ofta om konsten att gå sin egen väg. Magnus är absolut ingen vanlig människa. Han går sällan på de uttrampade stigarna. Jag trodde att jag också gick mot strömmen och det gör jag. Ibland. Inte alls lika ofta som han. Jag vet inte varför. Av rädsla? Eller bekvämlighet?

Död period

Jag älskar att sy. Det vet till och med min älskling. Istället för banala rosor eller hjärtformade chokladpraliner fick jag igår några sytrådsrullar. Det var så charmigt av honom. När han kommer hem och frågar mig vad jag gör så jag svarar nästan jämt "mmm, syr". "Vad ovanligt"- svarar han med ett leende. Igår försökte jag sy en enkel kjol men den blev så gräsligt misslyckad så jag slängde den. Ídag har jag sprättat mina gamla jeans för att sy om dom ( så att de kan komma lättare upp på min, ack så muskulösa, rumpa) Men även detta projekt kan klassas som superduper misslyckat. Jag tittar på tyghögen, så många planer ligger inbäddade där. Jag har tappat lusten och orken. Jag vill så gärna sy allt detta jag har planerat och föreställt mig under mina sömnlösa kvällar men jag kan inte. Imorgon ska jag nog städa sybordet och låta det vila ett tag.

Ikväll åkte vi pulka i en jätteskidbacke. Magnus klättrade upp till självaste toppen och åkte fint ner. Jag siktade mig på mitten av backen, satte mig i pulkan och åkte ner utan att styra. Oftast slutade det med att jag flög ut ur pulkan och landade hårt många meter ifrån den. Men roligt var det.

Motvind

Det var en fin tygbit. Jag fyndade den på Röda korset. 3 meter för 15 kr! Av det skulle jag sy en kjol, för att börja med. Igår, på sykursen ritade jag av ett mönster men först tog jag alla mått på mig eftersom jag känner inte längre min kropp. Enligt måttabellen har jag storlek 44. När jag sydde sidosömmar så blev det uppenbart att kjolen är 100 storlekar för stor. Jag försökte göra om kjolen men det blev ett jättefiasko. Kjolen hamnade i sophinken men jag vägrade ge upp. Jag ritade ett nytt mönster, på egen hand, med mina mått. Långt efter middnat, när hela hemmet sov, klippte jag ut bitarna. Det första när jag vaknade var att sy ihop dom. Men det blev också ett fiasko. Nu vågar jag inte röra tyger mer. Jag har sytt nästan dagligen och nu känns det att jag har fått ett mentalt stopp. Jag orkar inte mer. Det är nog dags att ägna sig åt mina andra intressen som har legat och dammat alltför länge nu. Fota och skriva.

Bilden är tagen en fin dag då vi var ute och barnen lagade lunch ute i det gröna. Gud vad jag längtar efter grönskan och de ljuvliga ljumma kvällarna....

Tandbekymmer

Det var en jobbig dag. Jag har varit hos tandläkare och måste ta bort en visdomstand. Dessvärre har jag utvecklat jätteskräck för tandläkare och trots att min är så snäll och försiktig så känner jag mig illa till mods när jag tänker på den där tanden. Tandläkaren ska kolla möjligheter att dra ut den under narkos. Hoppas det går. Annars föreslår hon ngt lugnande medel som ska göra att jag ska känna mig borta och sedan ska jag inte minnas så mycket av ingreppet. Men jag är övertygad att när jag blir tvungen att öppna munnen så kvicknar jag till. Så utan narkos kommer jag att dö.

Inga bilder blev tagna idag. Mest för att jag var så fixerad vid tandtanken.

Jag går och granskar vårt vardagsrum. Jag ska göra om lite här. Byta textilier, färger och öka mysfaktor. Om jag hade obegränsat med pengar så skulle jag satsa på Art Nouveau. Men jag har väldigt besgränsat med pengar, i synnerhet om jag ska besöka narkosläkaren. Men lite jugend får det bli iaf. På mitt skrivbord.

365 dagar, en bråkdel av evigheten.

För ett år sedan kom Magnus hem till mig. Sedan blev ingenting sig likt igen. Livet överraskar mig hela tiden. Ibland tror jag att jag vet precis hur det ska se ut imorgon eller om ett år. Sedan förändras allt.

För ett år sedan föddes Agnes och idag har vi firat henne. Det ena kalaset avlöser det andra :)

Ett år kan verka så mycket. I juni förra året trodde jag att jag hade ett långt år framför mig. Jag jobbade min sista dag på jobbet och sedan gick jag på friår. Att skriva min bok var målet men det blev aldrig av. Dagarna gick, de blev veckor och veckor har blivit månader. Jag tappade gnistan och inspiration. Nu har jag några månader kvar att min ledighet och vill verkligen göra något av det. Än är det inte för sent.

Lite om ingenting

Jag älskar tulpaner. Krispiga glädjespridare.

Idag har jag ont i magen. Det är stressrelaterat. Magen svullnar upp och jag ser ut som jag ska födda i vilken stund som helst.

Jag måste säga att "Stil" av C. Thulin är en väldigt intressant bok. Plötsligt vill jag ha välskräddade plagg, inte "slit och släng"- kläder. Men med min ekonomi kommer jag nog aldrig kunna köpa mig något utöver det vanliga. För mig är det HM och Myrorna som gäller. Och min egen symaskin så klart.

Store lille sonen

Pysen har blivit stor. Ikväll har han rakat sig för första gången i sitt liv. Magnus har stått bredvid honom och invigt honom i den nya delen av vardagen. En väldigt rörande stund. Jag minns ju min förlössning så detaljerat som det vore igår. Jag minns att Pysen hade långa naglar. Och att han sov hela tiden. Redan då var han ett barn utan problem. Sov och åt enligt regelboken. Alltid glad och så sällan förkyld. Och nu rakar han sig. Jag tittar på mitt hår. Jag börjar gråa till mig. Händerna börjar bli torra och rynkiga. Jag har allt fler år på nacken. På något sätt blandas alla år ihop, det finns varken det förflutna eller framtid. Förut fanns det så mycket av framtid. Jag skulle bli mamma, författare och mycket annat. Nu är det mycket nu. Nu tänker jag inte på vad som var och jag vågar inte planera så mycket hellr för det blir sällan som man tänkt sig. Det kommer dock en dag då man bara tittar bakåt. Då är det dags....

Förändringar

Boken frestade vid många tillfällen. Bland annat när olika bokklubbar ville erbjuda mig medlemskapet. "Välj 3 böcker för 9,90 styck!". Och bland böckerna fanns det "Stil" av Camilla Thulin. Jag har bildat mig en uppfattning om henne genom olika intervjuer som jag har läst lite här och där. Det var min uppfattning om henne som gjorde att boken blev så en stor frestelse. Men jag har inte köpt den via någon bokklubb. Trots allt ville jag inte binda mig till att ett antal böcker skulle köpas under mitt första medlemsår. Istället köpte jag boken på www.adlibris.com.

Idag har den kommit. Jag hoppades på fler bilder men den snabba, ivriga läsningen av de första sidorna var lovande. Så snart ska jag hoppa in i mitt vaniljdoftande bad och läsa.

Jag bär gärna boho-stilen. Märkliga kläder som får folk att lyfta på ögonbrynen... Jag märker dock en förändring i luften. Jag vet inte om ni känner likadant. Det är som att känna precis under huden att något är på gång. Jag känner ofta så här inför stora förändringar i mitt liv. Det är en kittlande känsla och när förändringen dröjer alltför länge så börjar känslan bli obehaglig. Men något är på gång just nu iaf. Nämligen... Igår köpte jag högklackade skor. Jag som springer jämt i gummistövlar eller kängor typ Dr. Martens. En gång tittade Fredrik på mina skor och sa "Det var så länge sedan jag såg sådana skor. I skolan hade alla alternativa sådana." Och nu ska jag inleda våren med höga klackar.

Det är kanske längtan efter att känna mig KVINNLIG, inte bara bohemisk och konstnärlig? Nu, när jag har fått kvinnliga former så att säga. Eller är det kanske en form av mognad? Eller så sviker jag mina idealer.

Dagens dos av ord.

Det snöar och jag är en av dom som cyklar, trots allt. Förut trodde jag att så fort det regnade så ställde man cykel i förrådet. Nu cyklar jag i nästan varje väder. Jag skriver nästan för om det blåser alltför mycket så väljer jag att stanna hemma. Idag var jag på stan för att köpa present till Håkan, Magnus pappa. Han fyller år imorgon. Hur mycket exakt vet inte ens Magnus. Håkan är ett exempel att förutfattade meningar är farliga. Han och Evy har sålt sitt hus och flyttat in i en vanlig hyreslägenhet. När vi för första gången hälsade på dom i deras nya lägenhet så förväntade jag mig virkade dukar, "home sweet home"- bonader och rosiga gardiner. Men jag tappade hakan. Deras lägenhet har stor trendfaktor! Gud, vad jag skämdes för mina fördomar. Håkan ska få goda pommeransskorpor, hallonmarmelad och honung i små burkar, belgisk choklad samt en flaska Harveys Bristol Cream. Damen på Systemet sa att det är jättegott så jag får tro henne.

Ibland blir jag ledsen på bloggen för den strular med mina bilder. Ibland syns dom inte och ibland, om man vill se dom större så får man läsa en sådan text istället: Service Temporarily Unavailable. Jag blir så trött på den här krångel...

Magnus bad mig att köpa hudsalva på Apoteket och jag har glömt det. Jag får dåligt samvete för det och har svårt att förstå hur jag kan så lätt glömma saker och ting.

Fleecetröjan.

Polarfleece är ett underbart tyg. Så gosigt och mjukt. Perfekt tröjtyg. Min kärlek till spetsar och virkade dukar gör sig påmind i nästan allt jag gör :-) Igår var vi i en secon hand butik. Där sålde dom virkade dukar och grytlappar för 1 kr styck! Jag köpte några samt två påsar knappar för 4 kr. Sånt blir jag lycklig av.

Den vilda jakten på en tv.

Efter olika räddningsförsök som Magnus utsatte den trasiga tvn för kunde han konstatera att tvn inte gick att rädda. Hela dagen har vi besökt olika butiker för att hitta en tv-apparat som kunde tillgodose våra krav.

Magnus krav:

* så många scart-uttag som möjligt ( helst 5 men två får duga)

* digital utgång för ljud

* bildformat 4:3 ( alltså inte 16:9 pga textade program som gör mystiska saker med bilden)

* ingen förvrängning av bilden som tyvärr blir på nästan varje widescreen-tv.

Mina krav:

* silverfärgad (svarta är så klumpiga)

* rundade hörn (ser bättre ut än kantiga)

* kattsäker (inga galler uppe på tv ifall katten skulle få för sig att spy in i den igen)

Båda två är vi överens att INGEN plasma-tv vill vi ha. Det är en modefluga med sämre kvalitéter. Jag har sett nackdelar, orealistiska kontraster, bildens känslighet för vinklar och om det är widescreen så ser runda saker ovala ut, människor får breda kroppar... Vi ville ha en hederlig gamling. Det fick vi också, en silvrig dock kantig Grundig, två scart men ingen utljud. En kompromiss.

Svåra saker

Jag kan inte bestämma mig om jag älskar starka, glada färger eller kanske urtvättad blå, solblekt beige och vaniljvit...

Och vår tv har gått sönder för katten spydde rakt in i den.

Och min kamera har gått sönder av okänd orsak...

Människor är borta, hönsen aldrig.

Lucy har kämpat med en hög mönsterpapper. Hon har besegrat högen och sedan, helt utmattad, fallit i sömn.

Magnus var väldigt sällskapsjuk så vi åkte till hans kompisar. Dessvärre var de inte hemma. "Ska vi ta ett kort och maila till dom?" - frågade Magnus. Vi hade lite svårt med att placera kameran men till slut blev det bra. Man kan se så tydligt vilken ilsken och galen kvinna Magnus lever med.

Ja, kompisarna var inte hemma däremot var det fritt att hälsa på hönsen :-)

Kalas!

Förra vecka fyllde Dawid 13 år men då var han hos sin pappa. Vi bestämde oss för att fira honom idag, med ett stort kalas. 26 personer har varit i vår lilla trånga lägenhet. Folk fick sitta på golvet och dricka kaffe! Men jag tycker att det var så mysigt. Alla är så snälla.

Vad kan man göra med en tom tvättmedelsförpackning?

Jag behöver tidskriftssamlare. När vi var på IKEA så köpte vi 5 för 29 kr men dom glömde vi vid kassan. Eftersom de flesta affärerna erbjuder tråkiga t-samlare i plast så tillverkade jag en egen. Nu väntar jag på att nästa tvättmedel ska ta slut.

Vad har vi gjort idag?

*Jag och Magnus har varit på stan och handlat lite inför morgondagens kalas

*Sedan bakade jag. Morotskakan och frukttårtan.

*Lucy slöade på min kudde. Hon verkade vara nöjd med livet.

*Sara försökte stjäla persikor. Apropå stjäla. Hundarna satt bredvid mina ben och bevakade sina egna intressen. När jag tappade ner på golvet en vindruva då kastade sig Nosan fram och åt upp den. En mördarhund som sväljer en liten vindruva...

Och vad jag gör nu? Lyssnar på den gamla underbara polska musiken och hämtar lite inspiration på www.sysidan.se. Magnus är på yoga och jag måste baka en kaka till. Usch, nu är jag trött.

Solen skiner...

På vårt staket...



Och på vår soffa.

Och Sara skiner som sol... Hon är så lycklig. Två tjejer i hennes nya klass vill vara bästis med henne. När man är 12 år är sånt väldigt viktigt. I Göteborg hade Sara haft en bästis i många år och det var väldigt hjärtskärande att se på tjejerna när de vinkade hej då till varandra. Nu får hon nya bästisar...