måndag 19 februari 2007

Strykbrädan



En ny sak har fått plats i vår trånga lägenhet. Nämligen en strykbräda. Jag tror att de flesta människorna äger en sådan och ödslar inte sin tid på att föreställa sig hur livet skulle se ut om man inte hade strykbrädan. Jag behöver inte föreställa mig sånt. Jag har upplevt det med hela min sinnesnärvaro. I nästan 8 månader fick jag stryka på diskbänken och jag måste säga att det har varit rätt så irriterande. Som en självständig kvinna bör jag kunna skaffa mig en strykbräda men så enkelt är det inte. Min cykelkorg rymmer saker vars volym motsvarar 4 paket mjölk, inte större. När vi väl tar bilen in till stan så är det för att köpa några kablar på Clas Ohlsson. Mina tankar är upptagna med ett febrilt tänkande under "det bästa sättet att överleva"-tema. Vissa kvinnor älskar Clas Ohlsson (gud signe dom) men jag tillhör inte den skaran. Affärer med många hyllor, varor och kunder skrämmer mig. Då glömmer jag bort att tänka på strykbrädan. Men idag fick jag en present av Magnus. En fin strykbräda hade han bakom ryggen när han kom hem från träningen. Och jag behövde en present. Min tandläkare har ringt nämligen. Hon skulle höra av sig angående min farmtida behandling under narkos. Det visade sig att väntetiderna är så långa så jag måste nöja mig med en behandling med stesolid och lustgas. Jag är så rädd att inte ens sånt hjälper mig, att jag kommer att dö där. Men om jag dör så gör jag det som strykbrädeägare iaf.

Inga kommentarer: