Varsågod bloggen

... och med hösten kommer behovet att mysa. Till och med bloggen har känt att det vore trevligt med lite myspys. Och eftersom jag gör allt för min blogg så varsågod bloggen, en ny header åt dig :)

Frostligt faktum

Med nordanvinden kom kalla nätter som doftar snö. Det svider i min näsa när jag drar in den kyliga luften. På morgonen får blåmesar panik. Frenetiskt letar de efter något ätbart. Nu är det bråttom för dem att äta sig feta inför vinter. De allra första solstrålarna smälter frosten och skapar magiska ljuseffekter i gräset. Hösten är ett faktum.

Jag vill se den

Jag har hört talas om filmen The Edge of Love. Jag googlade runt lite och blev tagen av stämningen i bilderna. Ser ni vilka fina kläder de där kvinnorna bär? Det är precis sådana kläder som jag älskar. Och han som sitter och skriver på en skrivmaskin? Med de underbara tapeterna och gardinerna i bakgrunden? Precis så här vill jag sitta och skriva den boken jag drömmer om att få skriva. Jag har en gammal skrivmaskin som tillhörde min farfar men jag skriver helst för hand. Då får jag bättre kontroll över det jag skriver. Kanske för att skrivandet för hand tar längre tid än på dator? Tankar hinner kristalisera sig innan de blir till ord. Kanske...

Jag måste se den här filmen!

Jag frågade efter den i några affärer. Ingen av dessa hade filmen. Inte för att den var slutsåld, inte alls. I en affär sa försäljaren att de hade returnerat filmen. Alla skivor. Inte en enda blev såld. Inte bara i hans affär utan i hela kedjan. 23 butiker. Tydligen ingen film som är värd att se fortsatte han.

Det gör inget. Jag vill se filmen i alla fall.

Väska med korsstygnsbroderi

Min polska kusin frågade mig om jag kunde sy en väska åt hennes svärmor. Det kunde jag. Alla tyger som jag har använt är loppisfynd. Till och med det tyget med korsstygnsbroderi. I början var det en duk som kostade (håll i er) 4 kr på Röda Korset. Ser jag ett sådant fint broderi då kan jag inte låta bli att köpa det. Jag använder sällan dukar som, ja, dukar. Men jag klipper gärna ut fina bitar ur dem och använder bitarna i mina projekt. Då får hantverket leva vidare.

Med tiden och erfarenheterna...

Igår hade vi en trevlig kväll med mycket vikingamusik blandad med techno. Jag lyssnar på musik inspirerad av medeltiden, Magnus föredrar techno. Och så har jag ju min polska familj på besök så det blev en del polsk alternativmusik.

Men jag har blivit gammal. Eller trött. Eller väldigt inåtvänd. Märker jag. För jag har inte alls samma ork men framför allt lust att härja lika mycket som jag gjorde förr i tiden. Jag föredrar att sitta och prata. Och lyssna på hur andra pratar. Halvliggande i soffan knappra på min ölkorv och bara slappna av. Men gör jag så här så tror många att jag är arg och tjurskallig. Men det är jag inte. Jag är bara väldigt tyst av mig. Min tid som partylejon är definitivt förbi.

Märkligt hur vi förändras. Hur tid och erfarenheter formar oss. Den processen är osynnlig till vardags men när vardagen blir till något annat så känner man inte sig själv. Man lyfter på ögonbrynen och undrar. Hur gjorde jag förut? När blev jag sådan? Hur? Hur? Hur? Och varför? Jag längtar inte till det förflutna. Jag tycker om mig själv som jag är just nu. Jag tycker om min stillsamma livsstil, försiktiga beslut. Jag tycker om att vara lyhörd för den där rösten inuti mig. Som talar om vad som är rätt och fel. Rätt och fel för mig.

Magnus vaknade tidigt imorse. Jag har vaknat av den lovande doften som sprider sig ibland i vårt hem. Doften av Magnus pannkakor. Det är så skönt att kliva ur sängen, ta på sig sina ylletofflor och sätta sig i kökssoffan. Magnus kommer med pannkakshögen och dagen börjar rulla på.

Drömma

Hösten är så melankolisk för mig. Jag vill bära vackra kjolar, sitta i solen och drömma. Jag vill lyssna till regnet. Och drömma. Och jag drömmer om att mina drömmar ska bli till min verklighet. Någon gång. Fast jag blir ledsen när jag kommer på att jag har färre och färre höstar framför mig. Men jag slutar aldrig att drömma... Trots allt.

Strängnäs

Soligt. Varmt. Mysigt.

Såpbubblor. Antikaffärer.

Vi.

Vi har varit i Strängnäs...

När sömnen har gått vilse...

Mina ögon gör verkligen ont. Det är för att de är så torra sa ögonläkaren. Det är en väldigt obehaglig smärta som ökar om jag sitter framför dataskärmen eller tvn. Jag fick droppar som ska hjälpa mig när ögonen värker. Magnus brukar droppa in dem. Jag blinkar som en galning för det är irriterande att få sega klumpar mellan ögonlocken. Blinka inte säger han. Jag vill inte blinka men reflexen är starkare än min vilja. Och nu sover han och ingen kan droppa in klumparna lika varsamt som han gör. Så jag sitter här med värkande ögon och väntar på att sömnen ska behaga mig med sin närvaro. Men sömnen gör lite som den vill och just ikväll har den inte så bråttom. Usch och fy.

Ullkappan

Jag har alltid velat ha en knälång, klassisk ullkappa. Som kan fungera som finkappa när man måste klä upp sig. Men samtidigt ska den fungera med en stor och fluffig sjal och ett par grova kängor till. Idag har jag hittat min drömkappa. På Myrorna, för 250 kr. Den är så fräsch att jag tror att dess förra ägarinna har haft den hängande i en garderob. Jag klämde på tyget och velade. Ska jag verkligen köpa en ullkappa? Men 250 kr är ju inte mycket pengar för ett sådant köp. Jag kan ha mina favoritkängor till kappan och känna mig hur snygg som helst. Jag velade minst en halvtimme. Sedan köpte jag kappan. Äntligen har jag en ullkappa!

Magnus står bakom mig och kikar genom min axel. Han läser det jag skriver. Sedan pekar han på texten och säger: Du ska inte känna dig hur snygg som helst. Du är hur snygg som helst.

Han vet hur man handskas med mig :)

Sigurdsristningen

En gång i tiden gick det vikingar där... Spåren är tydliga; hällristningar, brofästen. Det är en speciell känsla att få följa med fingret längs ristningen och försöka föreställa sig livet för 1000 år sedan. Tanken att dessa spår har överlevt så lång tid är svår att förstå. Ibland undrar jag hur våra spår kommer att se ut. Om 1000 år.

Raderat

Jag har blivit tvungen att radera en kommentar till gårdagens inlägg. Kommentaren var starkt rasistisk och riktade sig mot det ryska folket. Min blogg är inget forum för rasism och dumhet. Personen som skrev kommentaren valde att vara anonym. Sådan mesighet avskyr jag lika mycket som rasism. Om man inte törs stå bakom sina åsikter då ska man helt enkelt hålla tyst.

Damen och Ryssen

Regn, blåst och kyla som gör vem som helst gråare. Vad gör man en sådan dag? Antigen kan man sitta i soffan och sucka ajdå, vilket väder... Suck suck suck. Eller så åker man till närmaste klädaffär och testar olika hattar och mössor. Jag är antagligen väldigt lättroad men sådant får mig på bättre humör nästan på en gång. Den ena stunden är man fin dam och den andra en barsk ryss. Personalen i butiken ser dock varken damen eller ryssen. I deras ögon är man nog en patient som har rymt från dårhuset.

Snart är det här!

Jag tog med familjen på stan för att visa dem en bit av Sverige. Bland annat Systembolaget. I Polen kan man köpa vilken sprit man vill i vilken matbutik som helst. Många butiker har dessutom öppet dygnet runt. På Systemet hittade jag ett vin som heter Castillo de Anna. Jag köpte inte det för jag dricker inte vin men jag tyckte att det var ett lustigt och romantiskt namn på ett vin. Och så har jag upptäckt att Panduro öppnar snart i stan. Vilken glädje! Jag behöver jämt något från Panduro och måste skicka efter. Nu slipper jag det! Jag började skutta av glädje och folk som satt och åt lunch på ett närliggande café, fick sig en föreställning på köpet. En del fnittrade medan andra stirrade något förvånade. Det är inte varje dag som en Stilla hoppar runt :)

Fågelmjölk

Jag gissar att nu, när min familj är på besök, hinner jag inte spendera alltför mycket tid framför datorn. Dagen har blivit så intensiv, fylld av mer än jag hinner uppleva på en vecka. I vanliga fall. Jag äter polskt bröd och polskt godis. Världens godaste. Det heter faktiskt Fågelmjölk. Alla vet att fågelmjölk är något sällsynt. Många säger att fågelmjölken inte ens existerar. Men tro mig, den finns, på riktigt. I Polen. Och smakar gudomligt god. Kvällsteet dricker vi ute på altanen, invirade i yllefiltar för höstkylan kryper innanför våra tröjor. Ljuset fladdrar i mörkret. Och lugnet sprider sig överallt. Så går dagen mot sitt slut...

Den usla tolken

Idag har jag fått ett efterlängtat besök från Polen. Efter två timmar med svenska och polska i en sann blandning samt mina tappra försök att tolka där emellan är jag helt förvirrad. Jag börjar prata svenska med de som inte kan svenska och översätter från polska till... polska.

Stilla och fluffigt

Det är morgon och snart kommer alla måsten till mig. Men innan dess då kan man smörja själen med lite musik, dricka sitt te och sjunka in i sig själv. På utsidan av mig själv har jag taggar men insidan är fylld av fluffiga vita moln. Därför tycker jag om att sjunka in i mig själv. Tack Soffy för tipset om Robert Plant, det är honom jag lyssnar på just nu. Och Christy Moore. Och Sade. En liten stund till för sedan måste jag krypa ut ur min fluffiga drömvärld och ta hårda tag om dagen.

Hur gör man sladdfart Sara?

Sara och Magnus sitter i vardagsrummet och spelar ett tv-spel som har rätt så många år på nacken. Båda spelarna talar ett obegripligt för mig språk. Vem som satte klockan på mig? O, jag har fått tjabba dabba, jippi! Svårt att hänga med när de pratar med varandra. Och Sara blir väldigt glad när hon lyckas förinta Magnus.

Humle

Jag har plockat mina humleblommor och lagt dem på tork. Inom den gamla örtmedicinen används humle som bland annat hjälpmedel vid sömnbesvär. Det har jag aldrig testat förut men nu, när min humleplanta har givit mig så många kottar, då ska jag göra det. Te gjort på humle smakar väldigt beskt så det är ingenting jag kan tänka mig att bjuda någon vän på. Men som kur mot orolig sömn tycker jag att det smakar helt ok. Precis så som man förväntar sig att en medicin ska smaka.

Ett äldre par

Tidigt imorse mötte jag ett äldre par utanför min grind. De tog en promenad i den kyliga höstluften. Båda två var skrynkliga, gråhåriga och klädda i likadana fritidskläder. Lika gärna kunde de vara tvillingar men jag antar att det var ett äkta par jag mötte. De har nog varit gifta i 50 år. Minst. Jag gissar att de har uppfostrat ett par välskapta barn, tagit hand om sina barnbarn och kanske till och med om barnbarnens barn. Jag gissar att de har varit med om mycket. Tillsammans. Nu går de hand i hand, två halvor av ett och samma äpple. När blir man egentligen en så sammanväxt helhet? Istället för två individer som jämt måste försvara sin individualitet. När blir likadana fritidskläder något vardagligt istället för något pinsamt? Idealiserar jag? Det är möjligt. Jag har ju kunnat skriva att hjälp mig gud. Låt mig aldrig gå i likadana kläder som Magnus. Åtminstone inte samtidigt som han. Låt mig bevara mig själv så länge jag lever. Visst kunde jag göra så? Men att vinkla en historia till något idealistiskt känns alltid roligare än motsatsen.

Höstens röda...

Svampmackor

Den varma och behagliga höstsolen vrålade: Kom ut Anna, kom ut!

Så jag och Nosan tog en promenad i skogen. I närheten av vår stig hittade jag några björksoppar och karljohan. Alldeles för lite för att göra en helt maträtt på det men tillräckligt mycket för att fixa några svampmackor. Färsk skogssvamp är lyxig tycker jag. Och enormt god.

Glad

Idag har jag varit glad. Trött men ändå så där harmoniskt glad. Jag har försökt att komma på orsaken till glädjen. Utan resultat. Jag är nog glad utan någon anledning alls. Men med handen på hjärtat, behöver det finnas någon anledning egentligen?