Stillas kvällsbön

Jag har precis fått ett telefonsamtal. Imorgon ska jag på mitt allra första proffsiga fotouppdrag. Må mitt öga se de rätta sakerna. Må mina händer hålla stadigt i kameran. Må fotogudarna vara med mig. Må uppdragsgivaren gilla mitt jobb. För det här kan vara mitt inträde till fotobranschen. Håll tummarna!

Som ett sommarregn. I mitt kök.

Kolla först, lita sedan.

Tiden då barnen åkte pulka och gjorde snögubbar på sportlovet är definitivt förbi. Nu är det fester på stan som gäller. Jag får en sådan enorm ångest av det. Jag vill inte att barnen ska iväg någonstans men tonåren har sina egna lagar och tro mig, de lagarna strider hårt emot vad jag anser är bra. Bägge barnen har planerat att vara ute ikväll. Det ena barnet skulle till en kompis på en fest hos denne, tillsammans med många andra. Jag vill gärna lita på mina tonåringar men en sak har jag lärt mig. Kolla först, lita sedan. Jag ringde till föräldrar hos vilka festen skulle äga rum. Mamman där var väldigt förvånad. Vad? En fest? Hemma hos mig? Absolut inte! Så den tonåringen samt några till är sura på mig för jag har tydligen förstört något. Den andra tonåringen ska på ett partaj mitt i stan. Det ska sluta vid midnatt. Egentligen önskar jag att jag kunde sova sött vid den tiden men jag får försöka starta våran bil och hämta upp barnet istället.

Att sätta gränser för dessa unga människor är väldigt svårt. Jag hör hur gammal jag egentligen låter. Jag vet. Men gränser som är skapta för att skydda barnen uppfattas just nu som världens undergång. Och jag är orsaken till det. Sällan blir man så hatad som när man säger nej till nattlivet. Alla småbarnsföräldrar där ute, njut av de fantastiska åren för sedan kommer det tid när ni ligger sömnlösa varenda natt. Inte för att barnen är febriga eller sover dåligt utan för att de är ute och leker vuxna!

Lapptäcket till storsoffan

Jag längtar efter våren men ack vad den segar sig. För att locka lite på solen och grönskan har jag sytt ett grönt lapptäcke till storsoffan. Grön är min allra bästaste färg! Alla tyger är loppisfynd. Baksidan av mitt lapptäcke består av ett annat lapptäcke som blev ett missköp.

Ungdomar på besök

Män vs kvinnor

Och så kom jag på att tänka en liten fundering och måste skriva av mig.

Jag får en känsla att män bemöter mig på ett bättre sätt än kvinnor gör. Inte minst i trafiken. Står jag vid ett övergångställe så det är oftast män som stannar för att låta mig gå över. Kvinnor rusar bara fram utan att ens märka att jag står där. Undantag finns så klart men jag generaliserar. Nuförtiden, när gatorna är smala på grund av alla snöhögar och alla får inte plats, brukar jag ställa mig vid vägkanten för att mötande bilar ska kunna passera lugnt. Det gör jag för både bilens skull och för min egen. Det vore hemskt att halka när man är jämsides med en bil. Är det en man som sitter bakom ratten så brukar han skicka en tack-nigning med huvudet. Är det en kvinna får jag inte ens ögonkontakt med henne. Jag är ingen vamp, ingen högklackad bimbo som drar mäns blickar. Snarare tvärtom. Påpälsad i termobyxor, med mössan dragen över ögonen och en röd näsa påminner jag om en trollpacka. Ändå är det män som uppför sig mer hyfsat än kvinnor gör. Jag undrar varför. Är det något arv som spelar oss spratt? Någon djupt nergrävd instinkt om att vi, kvinnor, är trots allt konkurenter? Jag tror inte att samma män är lika schysta mot manliga trafikanter. Faktiskt.

Samma sak har jag observerat i mataffären. Oftast är det kvinnor som kör race med kundvagnar för att få den bästa köplatsen till kassan. Kommer jag och en man samtidigt till kassan då släpper han mig oftast före. Och återigen, jag liknar en trollpacka. Om jag ska ordna med något ärende då föredrar jag att ha en man att göra med. De är oftast mer sakliga och kortfattade än kvinnor är. Inget illa om kvinnor, jag är själv av den sorten och jag har inga tankar på att byta kön. Jag blir bara konfunderad...

Valpigt

Idag har jag fått besök av en alldeles liten golden retriever. Valpar är som människobebisar. Spralliga, nyfikna och så luktar dem så där mysigt valpigt. Man blir fullständigt kär på mindre än fem sekunder. Fast de är väldigt svåra att fotografera. Så fort jag tog fram kameran då hade jag en liten valpnos rakt på linsen.

Vet ni, jag måste ha kommit åt ngn inställning på blogger eller så får blogger fnatt. Jag kan inte svara på era kommentarer. Det går inte att publicera min egen kommentar. Väldigt mystiskt. Men jag läser allt ni skriver hos mig och är väldigt glad för era ord!

Varning för gåshud!

Lek med droppar

The Ladies of Eskilstuna

Välkända ansikten (i alla fall för oss, Eskilstunabor) som vakar över livet på gator och torg. De har nog bevittnat en del, de där tysta damerna. Tänk om de kunde berätta om saker som har hänt på stan när de flesta av oss drömmer sött bland sina lakan... Och på tal om Eskilstuna, när jag skulle flytta hit då sa ett av mina gamla förskolebarn att jag skulle flytta till Äckeltuna. Han hade fel och det talade jag om för honom. Jag skulle ju flytta till Älsklingstuna.

Smilla undrar...

I kommentaren till det förra inlägget undrar min bloggkompis Smilla vad det är för stort projekt som jag har på gång. Ja Smilla, jag tror att du anar svaret, egentligen :) Jag ska starta eget. Det har tagit fyra år för mig för att komma till det beslutet men nu är det fattat. Det känns befriande och nervöst men framför allt känns det väldigt spännande. Jag lovar att berätta mer när jag har registrerat företaget.

Bränsle

Antigen kan man göra som min katt, stirra genom fönstret och sura eller så kan man... Ja, bli sams med vintern och njuta av det vackra den bjuder på. En konst i att vända det negativa till något positivt. Det låter så där äckligt glatt men just nu behöver jag alla positiva energier som jag kan komma åt. Jag har inte råd med att bli bruten och negativ. Jag behöver massor med bränsle för att driva i mål årets största projekt. Bränslet hittar jag just i positiva tankar så ni får stå ut med min glädje ett tag.

En outforskad värld

Lucy vill inte gå ut för man kan faktiskt bli lite blöt om tassarna när man går i snön. Så hon är uttråkad och i ren desperation försöker hon utforska nya saker inomhus. Sådana saker som hon inte bryr sig om i vanliga fall. Som min tekopp, till ex. Har ni sett en katt som dricker te? Nej? Varsågoda, här är ett bevis på vad en desperat katt är kapabel till!

Alldeles underbar

Jag kan inte vara arg på vintern idag. Hur skulle jag kunna det när den visar sig från sin bästa sida just nu? Solsken, pösiga snökuddar och en klarblå himmel. Vi gick ut på morgonpromenad med Nosan. Trots att hon är en stor och kraftig bullmastiff så drunknar hon i snön! Det är lite synd om henne då. En promenad i den djupa, gnistrande snön, len mannagrynsgröt med kanel och en kopp varm choklad till frukost var allt som behövdes för att göra min morgon alldeles underbar.

Jag tänkte bättra på mig

Bara för någon halvtimme sedan tänkte jag att jag skulle ändra min attityd och inte gnälla över vintern. Men när barnen ringde från tåget och sa att de har stått tre timmar i Hallsberg då gav jag upp mina ambitioner om att vara en gladare bloggare idag. Vid det här läget skulle barnen vara nu hos sin pappa i Göteborg. De har inte ens kommit halvvägs och gudarna vet när de äntligen kommer fram. Jag hatar vinter! På köpet hatar jag även SJ (förlåt Johanna). Det finns ju till och med schampo som är anpassat till det nordiska håret. Varför finns det inte tåg som är anpassade till det nordiska klimatet? Varför ska ett lite kraftigare snöfall lamslå trafiken? Fanken säger jag bara och är hatisk. Men ta inte efter mig för att vara hatisk är bara dumt.

I väntan på ett tåg

Ursäkta mig...

men jag deppar...

En stilla undran

Här ser ni två bilder på Klosterkyrkan i Eskilstuna. Jag har tagit dem med två olika objektiv. Den första bilden är tagen med lens in a cap, den andra med mitt Tamron 18-200. Och nu är jag väldigt nyfiken och undrar vilken av dessa två bilder ni tycker mest om. Ni behöver inte motivera Era val, om ni inte vill. Det räcker med att ni pekar på den bilden som tilltalar er bäst. Själv gillar jag bättre den första bilden.

Skapa vårkänsla inne...

... för ute är det kört.