Tiden då barnen åkte pulka och gjorde snögubbar på sportlovet är definitivt förbi. Nu är det fester på stan som gäller. Jag får en sådan enorm ångest av det. Jag vill inte att barnen ska iväg någonstans men tonåren har sina egna lagar och tro mig, de lagarna strider hårt emot vad jag anser är bra. Bägge barnen har planerat att vara ute ikväll. Det ena barnet skulle till en kompis på en fest hos denne, tillsammans med många andra. Jag vill gärna lita på mina tonåringar men en sak har jag lärt mig. Kolla först, lita sedan. Jag ringde till föräldrar hos vilka festen skulle äga rum. Mamman där var väldigt förvånad. Vad? En fest? Hemma hos mig? Absolut inte! Så den tonåringen samt några till är sura på mig för jag har tydligen förstört något. Den andra tonåringen ska på ett partaj mitt i stan. Det ska sluta vid midnatt. Egentligen önskar jag att jag kunde sova sött vid den tiden men jag får försöka starta våran bil och hämta upp barnet istället.
Att sätta gränser för dessa unga människor är väldigt svårt. Jag hör hur gammal jag egentligen låter. Jag vet. Men gränser som är skapta för att skydda barnen uppfattas just nu som världens undergång. Och jag är orsaken till det. Sällan blir man så hatad som när man säger nej till nattlivet. Alla småbarnsföräldrar där ute, njut av de fantastiska åren för sedan kommer det tid när ni ligger sömnlösa varenda natt. Inte för att barnen är febriga eller sover dåligt utan för att de är ute och leker vuxna!
6 kommentarer:
Många som säkert är sura på dig ikväll...men du gjorde det enda rätta-STRONGT gjort :)
Japp, kolla först och lita sedan är tonårstidens medlodi. Jag har två, 18 och 15 och 18-åringen har jag "släppt" nu. Hon pluggar på internat 8 mil bort och där har jag noll koll. Men 15-åringen har precis börjat upptäcka festlivet och där får jag dra i handbromsen titt som tätt.
Kluvet ibland. Gäller ju att fylla dem med tillförsikt, att de är starka och klarar att stå på egna ben så att de inte blir räddhågsna och inte vågar säga ifrån. Samtidigt kan man inte låta "livet" lära dem allting heller.... För mig har det hjälpt att ha bra kontakt med kompisarnas mammor....ibland pratar vi ihop oss utan att döttrarna vet om det, då får de samma besked från alla håll och kan inte spela ut oss mot varandra.
Det är jobbigt med tonåringar men jag vill inte ha småbarns tiden tillbaka. Min egen frihet lurar ju runt knuten....
Kramar i mängd
Jeanette
Jag får ont i magen bara av att tänka på det :/
Dottern fyller 12 i sommar. Jag fasar för kommande år och det du beskriver.
Skönt att tonårstiden är över här - för mig var den full av oro och ångest, samtidigt som det var härligt att få följa sina barns sökande mot vuxen livet.
Vi hade en "deal" jag och barnen. De hade realtiovt fria händer så länge de uppfyllde vissa krav jag ställde, bla att de alltid skulle finnas tillgängliga på mobilen, att de inte åkte på ngt fest /annat utan att kontakta mig först. Att de sov där vi gjort upp innan och andra liknande saker.
Och med facit i hand - det var ett lyckat upplägg :)
Ingenting - som de inte själva berättad innan - har dykt upp efteråt.
De är trygga och ansvarstagande vuxna nu.
Jag tror att tillit är en mkt viktig ingrediens i toårsuppfostran - "Jag liatr på dig och dina val , men jag har ingen koll på alla andra omkring dig..." DÄRFÖR är jag orolig...typ...
Lycka till, du har en härlig och orolig tid framför dig
Gud vad skönt att höra att vi är fler som är likadana! Jag är morsan som förstör allt och alltid lägger mig i. Jag dubbelkollar allt och kör dit och hämtar hem en ung surpuppa. Min fjortonåring är lite lugnare, allt idtrottande tar sån tid så hon slappar gärna hemma när hon är ledig, men tolvåringen...och jag undrar varför jag är gråhårig... Vi bor i en liiiten stad och vardagar är det 20.30 som gäller och helger 22.00, och det är baaara jag som är så hemskt. Med tanke på vad vi ser ute på gatorna vid 1 och 2 på natten så kan hon ha rätt, men jag undrar var DERAS föräldrar är som låter 12-13 åringar vara ute mitt i natten!?
Skicka en kommentar