I Willes takt

Wille, jag, Magnus och Nosan har tagit en promenad. Jag har nästan glömt hur det är att gå tillsammans med en liten människa. Mina steg är snabba och långa och jag brukar veta vart jag är på väg. Men när man går med ett litet barn måste man vara beredd på ett betydligt lugnare tempo. Ibland bestämde sig Wille för att gå åt helt annat håll än vi. Då fick man övertala honom att ändra sitt beslut. Egentligen har Wille gått 4 gånger längre sträcka än jag. Hans fyra små trollsteg rymdes i mitt enda. Jag har kollat!

Skrivbordet

Det här är mitt skrivbord. Att det är så städat på skrivbordet beror på en sak. Jag vill gärna visa för er ett av mina avslutade projekt. Jag fyndade skrivbordet på en loppis. Jag tror att jag gav två guldpengar för det. Med tiden tröttnade jag på den rena träytan och ville ljusa upp den en aning. Så jag målade om bordet i vitt och grått. På bordskivan har jag målat en smal rand längst kanterna, det livar upp tycker jag. I en antikaffär köpte jag det fina handtaget och bordet är som nytt. Här kan ni se hur bordet såg ut innan jag målade om det.

Ovanför skrivbordet hänger ett nyckelskåp som min dotter har tillverkat i slöjden. Men istället för nycklar hänger det mina saxar i skåpet.

Inte roligt

Jag tycker inte att det är det minsta roligt. Mest är jag arg och förundrad. MSN Nöje lägger ut omgjorda bilder på kändisar och skriver "Kändisar som freaks". Att säga omgjorda är egentligen fel. Så skulle de se ut om de inte hade råd med sina skönhetsoperationer och privata tränare/dietister. Det som gör mig arg är att msn tar de skönhetsskavankerna som vi vanliga lever med och sedan löjlar de sig åt det. Det som är tänkt nog att vara en rolig lek är i mina ögon en förnedrande mot vanliga människor handling. Att kalla mig för freak för att mina tänder är snea och inte bländande vita och att min hy inte har en jämn photoshopad nyans är respektlöst. Samtidigt lägger msn ut en länk till sin hälsosida där de vill hjälpa folk att få ett bättre självförtroende. Ha ha ha! Rent hyckleri!

Hos bebisar

Idag har vi hälsat på fåren som får just nu sina lamm. Lammen är så mjuka och luktar så gott. Jag skulle kunna stå där och krama dom i evigheter men det går inte. Tackorna blir så oroliga när man lyfter deras bebisar. Och bebar tycker att det är roligare att vara hos sina mammor än hos en fårgalen Anna.

Gör det själv

När jag var liten brukade mina föräldrar säga att om jag ville ge presenter så fick jag göra dem själv istället för att köpa. Så innan varje jul, födelsedag, morsdag mm har jag tillverkat tavlor av mina teckningar, gjort bokmärken, grytlappar, vaser av pappersmassan, egenskrivna kokböcker osv. Min mamma har sparat det mesta av mina alster. 30 år senare kan jag titta på grattiskort som jag gjorde till mamma på Morsdagen. Samma sak försöker jag lära mina barn. Köp inte, gör något själv istället. Min son är inte pysslig för fem öre så har brukar ge mig värdecheckar: Jag lovar att i 6 månader ska jag göra te åt dig.

Min väninna och jag brukar brevväxla med varandra på det traditionella sättet. Hon är nämligen en internetvägrare. Det gör egentligen ingenting för det är en speciell känsla att få ett brev med posten. Nuförtiden får man mestadeles reklam och räkningar. Än idag hör jag mammas röst: anna lilla, gör det själv. Så jag satte igång och gjorde ett kort till väninnan. För att göra henne glad. Och mig själv. För det ger så mycket glädje att få sitta och pyssla lite. Det är som att försvinna i en annan värld.

Superduper Fotoanna

Ja, nu ska vi inte överdriva men jag erkänner. Jag gillar när folk vänder sig till mig när de behöver fotorelaterad hjälp. Jag är inget proffs, ingen guru, inte ens någon vettig människa är jag. Men jag hjälper gärna. Samtidigt sväller mitt ego. Oja! Jag är en oerhört blyg person och jag brukar gömma mig bakom kameran, rent bokstavligen. Om jag är på något jippo där jag känner alltför få människor så går jag runt och tar bilder. Bakom kameran känner jag mig trygg och min socialfobi syns inte så öppet. Därför gillar jag när folk ger mig bekräftelse genom att lägga märke till att jag är en fotoanna. Oh yeah!

Layout

Jag har bytt layout igen. Sedan jag laddade hem den där fina layouten med paddan så grämde det mig att det var inte jag som tog bilden på paddan. Det kändes inte rätt att i en bildblogg använda sig av andras bilder, även om det skedde ju helt lagligt. Så jag bytte mig tillbaka till min egen header.

Bilden på snigeln tog jag för ett par år sedan och publicerade den i ett inlägg som fick namnet Vårkänslor. Idag har jag lekt lite med bilden. När jag publicerade bilden för första gången så fick jag frågan om bilden var på något sätt manipulerad. Men det är den inte. Blomman är påklistrad varken i Photoshop eller i verkligheten. Den fastnade på snigeln av sig själv. Jag hade tur som höll i kameran då.

I vårens tecken

Det blir nog ett inlägg till i kategori "Årstider". Men jag kan inte behärska mig. Jag kan inte hjälpa att jag jämt och ständigt söker tecken på att våren är på väg, att den tänker stanna här och inte ge vika för vinterns lömska trick. Idag, när jag klev ut ur vår mörka sovrum, blev jag bländad av solen. Äntligen! Det känns att våren är på G!

Jag har övningskört. Vi stannade till hos Linda. Hon har det vackraste håret jag har sett. Jag har lust att ta på hennes hår jämt. Rödhåriga människor är så lyckligt lottade. För många år sedan färgade jag mitt hår rött men gud, jag såg inte klok ut. Vi skjutsade Linda till stan. Det är märkligt hur hemskt jag kör när andra finns med i bilen. När jag skulle parkera hos Linda då tittade hennes sambo på mina försök att backa runt deras hus. På en sträcka på 20 meter fick jag tre motorstopp!!!! Men när jag kör själv så fungerar allt jättebra. Jag manovrerar bilen utan problem. Mina gamla problem med att växla och bromsa samtidigt hör till historien. Jag kör, växlar och bromsar som man ska. Numera trycker jag inte ens gas i botten när jag närmar mig rött. Så bra är jag :)

Lindas vackra hår.

Vänner emellan

Fotnot: ingen har blivit skadad eller ens ledsen under fotograferingen. Det är Nosan och Leon som busar på hundvis.

Snart är det dags

Jag är lyckligt lottad som har en liten jordbit. Den är förstås väldigt liten men det kunde ha varit betydligt värre. En trång lägenhet med en liten balkong som vetter mot högtrafikerade gator. Eller en, hujedamej, lägenhet utan balkong. Nu har jag en altan, en gräsmatta, en liten blomrabatt och ett litet trädgårdsland. Förra året fick jag så mycket dill att jag har kunnat äta den hela vintern. I år ska jag också så dill. Och gräslök, morötter, ärtor. Samt sötflockel (stevia). Stevias blad är otroligt söta. De är ca 300ggr sötare än vanligt socker. Man använder dom som sötningsmedel i mat och dryck. Däremot innehåller dom inga kalorier. Så för en sådan sockermissbrukare som jag kan det vara en efterlängtad möjlighet. Det är första gången som jag ska odla stevia så håll tummarna!

Har ni sett de underbara fröpåsarna "Muslandet" från Lord Nelson? Jag är jätteförtjust i dom och funderar om man kan använda dom till något mer än till fröpåsar. Kanske till små tavlor? Eller som tryck på trädgårdsförkläde? Jag känner mig rätt så barnslig men jag kan inte låta bli att bli lyrisk över Muslandet. Teckningar liknar lite Beatrix Potter tycker jag. Har ni sett "Miss Potter"? En underbar film, precis i min smak. Jag gillar långsamma filmer med vacker natur, mjukt ljus och sköna färger.

Ja, men det dröjer nog länge innan den snötäckta jorden kommer att drunkna i grönska. Vi väntar på våren...

Det snöar för att....

Jag tror att jag har löst snögåtan!

I december bad jag Högre Makter om snö. En vit jul är mycket bättre än slaskig jul ju. Så jag tjatade om snön, såsom många andra. För människan är en märklig varelse, den är inte nöjd med det den har utan vill ha Annat och Mer. Så det är nog många som ber Högre Makter om det ena och det andra. Högre Makter måste i sin tur vara väldigt upptagen så han lägger alla önskningar på en hög och uppfyller några tusen varje dag.

Nu ligger nog min önskning överst och det är dags för Högre Makter att ge Stilla lite snö. Därför snöar det. Jag är lite rädd att om jag börjar tjata om vår så får jag vår, men mitt i juli. Precis när man önskar sig en sommar.

Bloggrunda

Jag åt en rejäl frukost imorse. Lammstek, potatisgratäng och morötter. Det var rester från gårdagens underbara matorgie hos L&S. Magnus tittade med stora ögon på mig för alla vet att jag, i vanliga fall, inte äter någon frukost alls. Full av energi som en bra frukost ger satte jag mig vid datorn för att titta på min nyfunna Padda.

Klick klick klick med musen och plötsligt befann jag mig hos för mig okända bloggare. Vet ni att det finns bloggar där folk kastar skit på varandra? Hänger ut varandras bloggar? Att det finns bloggare som tar det som någon hedersgrej att förpesta tillvaro för andra? Att det finns kommentatorer som baktalar bloggare A i bloggares B blogg? Vilket trist liv måste dessa individer leva i verkligheten. Jag tror att de lider av någon komplex, känner sig mindre värda än alla andra, hatar sitt jobb, är avundsjuka på grannfrun och det enda som ger dom tillfredställelse är att hacka på andra. Jag ifrågasätter inte friheten att skriva om sina åsikter men när folk börjar kalla andra bloggare för kadaver i sin blogg så tycker jag att det har gått för långt.

Tacka vet jag trevliga bloggar som jag, som läsare, blir glad och inspirerad av.

Dunderkär

I paddan i min header. Hon är ju oemotståndlig! Från och med ikväll ska vi blogga tillsammans, Paddan och jag.

Äntligen

Min käre sambo har fixat datorn. Än en gång, även om jag tycker att vår dator vill dö. Dö värdigt, utan några återupplivningsförsök. Den vet att den har levt ett bra och framför allt ett långt liv och nu är det dags att lämna skrivbordet åt en ny, vass, snabb och terragigad maskin. Men Magnus förstår sig inte på signaler som vår dator skickar och återupplivar den. Samtidigt som han gnisslar sönder sina tänder.

Ja, men nu är datorn användbar och lugnet sprider sig i varenda vrå. Allt faller på plats och livet är enkelt igen. För att hålla Magnus sällskap i den tråkiga formateringen har jag suttit i soffan och läst fototidningar. Då och då har jag lyft på blicken, rynkat pannan och kärleksfullt kollat när jag, för helvete, kan sätta mig vid datorn. Och nu har vi bytt plats. Magnus ligger i soffan och tittar på ngn mototävling och jag sitter vid datorn, lyssnar på Pink Floyd och upplever nirvana.

Vad gör man annars när ens dator säger "jag vill inte"?



Man spelar biljard...



Umgås med familjen...



Tittar på mellansonens fotbollsmatch...

Det är han i blåa kläder, min stolthet (alltså sonen, ej kläder)

Ordmix

Först av allt, tack för Era kommentarer i min blogg!

Jag tror att vår dator besitter magiska krafter. Den VET när en längre helg är på väg och då kraschar systemet. Precis så här. Sist när datorn strejkade då var det vid nyårshelgen. Nu, när påsken knackar på dörren, så har hårddisken kraschat. Situationen är kritisk och Magnus formaterar datorn.

Igår fyllde jag 36 år och blev ägare till mina alldeles egna bilnycklar. 36 år är en nobel ålder :)

Jag ha sett i amerikanska filmer att en egen bilnyckel är lika med en egen Alfa Romeo. Men då måste man tydligen fylla 16 år. Fyller man 36 så får man dela på Saaben med sin sambo. Nu är det bara en liten detalj som fattas. Körkortet.

Slutligen vill jag önska Er alla en riktig riktig Glad Påsk. Jag hoppas att Ni får en underbar helg med mycket närhet, gemenskap och god mat.

Glad Påsk!

Så fort Magnus har fixat datorn så ska jag skynda mig att besöka Era bloggar och läsa ikapp allt jag har missat. Ni som har varit sjuka och nyopererade: krya på er! Ni som har haft mycket jobb och skoluppgifter: lycka till! Ni som donar och fixar där hemma hos er: ta hand om er!

Vinterns återkomst

Jag blir så lätt bortskämd. I några dagar har det varit soligt och jag har glömt att vintern inte är riktigt slut än. Idag har hon gjort sig påmind. Med snö och hagel. Fåglarna känner sig lite snopna tror jag. Och våran katt... hon sitter vid fönstret och betraktar altanen med stort missnöje

- Fanken - tycks hon säga - har jag missat sommaren?

Multipelt

Jag har en trave med gamla fototidningar /ni vet, från den tiden då den digitala tekniken var fortfarande väldigt ny/. Tidningarna fick jag från Martin-fotografen. Det är nästan meriterande för min del att jag lyckades "lura" den analoge konstnären till en digital kamera. Som tack får jag ärva hans gamla tidningar. I en av dessa läste jag om Elisabet Zeilon som gör de mest fantastiska fotocollage genom att multiexponera.

En helt ny värld har uppenbarat sig för mig. Jag har upptäckt att min kamera klarar upp till nio exponeringar. Jag har alltid tyckt om lite dunkla och trolska bilder, som tagna ur någon dröm. Jag har försökt skapa dom i Photoshop men med tveksamma resultat.

Jag har blivit frälst. Fattade kameran och började utforska tekniken. Dagens bilder är bara resultat av detta utforskande. Men jag vill inte släppa tanken. Jag vill in i den multiexponerade världen. Mycket mycket in. Och så klart, dagens bilder har inte sett Photoshop, inte alls.

Fonter

Utan roliga fonter skulle både Word och Photoshop vara rätt så trist. På www.dafont.com hittar ni en del...

Promenera i Eskilstuna

Melodifestivalen

Jag och Magnus la oss i soffan för att lördagsslöa. I tv-rutan fick vi se en väldigt sminkad Perrelli och pratade lite skit om henne. Det gillar jag. Tiden gick och vi började prata om annat. Om att rösten inte hade burit, om att musiken inte passade i sammanhanget. Sådant pratade vi om.

- Du, Magnus, märker du vad som händer? Vi tittar på Melodifestivalen!

- Du blir ju så arg när jag zappar så vi har fastnat här - svarade han.

***

Lite senare samma kväll...

- Alla, precis alla tittar på samma sak- sa sonen som kom precis hem.

Ännu senare blev dottern förkrossad för att Amy fick så lite poäng. Magnus tyckte att spänningen var för hög och gick och la sig. Jag frågade mig själv om jag inte hade något vettigare att göra än att titta på hur Perrelli tar hem alla "tolvor". Men det hade jag tydligen inte för jag stannade kvar framför tvn. Nu är allt över och vi kan övergå till lite mer jordnära sysslor.

Att bli en Perrelli kan inte vara lätt. Hälften älskar en och hälften avskyr. Precis som med allt annat egentligen. Skillnaden är den att en Perrelli får läsa och höra om sina brister, löjligheter, lustigheter vart hon än vänder sig. Jag vet inte om jag skulle kunna hantera en sådan exponering. Jag känner mig tillräckligt exponerad genom att blogga och bloggen har jag ju ändå under en viss kontroll.

Bakom galler

Jag gillar inte djurparker (och absolut inte cirkus). Att fånga vilda djur, rycka ut dom ur deras miljö och stoppa i en trång bur för att behaga människor är vidrigt. Jag tycker synd om alla dessa djur som får leva hela sitt tråkiga och monotona liv bakom galler. Fast idag har det hänt något i pumornas liv. Och i Nosans...

Livets kurvor

I Polen pratar man om livets kurvor.

Tänk Er ert liv som en väg. En raksträcka. På den ena sidan skog, på den andra sidan åkrar. Ni kör och vet precis vad som väntar er. Men så kommer ni till en tvär kurva. Ni har absolut ingen aning om vad som finns efter den.

Jag befinner mig i livets kurva just nu.

Våran 19-åring har fått sitt körkort idag. Hela förmiddagen mådde jag illa av nervositet (hur blir det när jag tar mitt då?). Jag hade svårt att sysselsätta mig med något. Sedan ringde han och sa att han hade klarat det. Då blev jag så glad att det nästan kändes som om jag hade klarat det. Och nu blir inget som det brukar vara. Peppe ska köra bil alldeles själv... Hur ska mina nerver klara det här nu? Magnus försöker få mig att inse att det brukar bli så här med tonåringar. De blir liksom vuxna, självständiga. No, no, no... Jag blir alltid lika ängslig när något barn får utökad frihet. Helst skulle jag vilja skydda hela bunten från livets alla faror. Men det går ju inte. Jag vet. Jag kan allt detta om självständighet, eget ansvar, att det är deras liv och inte mina, att hönsmammor är inte så bra för barnen. Jag vet, jag vet. Men ändå...

Från och med ikväll är jag medlem i Eskilstunas Fotoklubb. Jag har funderat länge på det men inte vågat riktigt. Men ikväll har jag samlat allt mitt mod och cyklat till klubblokalen. Jag kom hem och var helt lyrisk. Plötsligt öppnar sig nya möjligheter för mig, nya infallsvinklar, nya tankar. Vad det bär med sig, det är ingen som vet...

Katastrof

Jag har kört mot rött, försökt pressa mig i korsningen, för sent upptäckt folk på övergångstället och missat min väjningsplikt och utfartsregeln. Min körning idag var rena katastrofen. Jag vet inte om jag är mest arg eller ledsen. Jag vill inte låta mig att bli alltför ledsen för då börjar jag intala mig själv att jag är hopplös. Nu har jag inte råd med det. Om två månader ska jag ha körkort. Jag har inte tid med att bli hopplös. Med varje körlektion har jag känt att jag kommer närmare och närmare körkortet. Men idag har jag tagit 100 kliv bakåt. Kanske för att jag sov dåligt inatt och har varit ofantligt trött idag. Jag beundrar min lärare som med humor, uppmuntran och lugnet försöker få mig att bli en bra förare. Jag skulle nog få spader med mig själv.

En natt utan sömn och munspel

Jag hatar nätter när jag inte kan sova. Som just denna hemska natt som tar min sömn ifrån mig och tvingar mig till att sitta här och uggla utan något mål eller mening.

Varför kan jag inte åtminstone spela munspel? Då skulle jag sätta mig i soffan och spela något vemodigt stycke. Men nej, jag får sitta här och försöka överlista min egen hjärna. Tvinga henne till att fatta att nätter är för att sova och inte spela munspel.

Spelkväll

Igår kväll spelade vi Svea Rike. Jag insåg väldigt fort att på något hederligt sätt skulle jag aldrig överleva spelet så jag tog till andra knep. Jag plundrade "den andra sidan av bordet". Så fort Magnus vände blicken så stal jag hans pengar, kort och handelsmän. Om jag vann? Nej, man jag hade roligt :)

Bakåt i tiden

En blick bakåt... ska vi säga 50 år?
Rörande, nostalgiskt, nästan som ur en barnbok...
Bara Sara är lite för futuristisk :)

I Sundbyholm

Idag har vi varit i Sundbyholm. Magnus för att paddla och jag för att ta några provbilder till ett fotoprojekt. En fredag förmiddag fanns det inte så många andra där, bara en och annan pensionär. Skrikiga barn, kaxigt båtfolk och soltörstiga blekisar hör sommaren till. Idag har jag haft hela stranden, båthamnen och udden nästan för mig själv. Det är banne mig faktiskt lyx. Jag älskar att ströva runt och känna hur allt runt omkring tystnar och nya idéer börjar komma till mig. När Magnus var klar med sin tur och jag med mina bilder så satte vi oss på bryggan. Vi åt ostfrallor med skinka och drack te som vi hade med oss hemifrån. Och allt kändes så lugnt och fridfullt. En av livets höjdpunkter.

You And Your Friend

Det finns musik vilken jag har varit trogen i 22 år.

Dire Straits...

Synd att jag inte röker längre för det är en sådan röka till - sång. För några år sedan rökte jag mellan ett till två paket om dagen. Men för två år sedan slutade jag. Idag är jag en högtidsrökare. Och bara om det finns andra rökare i sällskapet. Och dessa högtider inträffar kanske 2-3 gånger om året. Jag upptäckte en sak sedan jag slutade, att rökare stinker. Det hade jag aldrig tänkt på tidigare. Nu är jag väldigt känslig mot röklukt och när till ex en nyrökt människa går förbi mig så håller jag på och får kräkreflexer. Jag nästan skäms för att jag luktade lika illa jag själv. När inte bara kläder utan huden och håret stinker rök. Usch...

Men jag kommer nog aldrig att bli riktigt riktigt fri från mitt beroende. Jag kommer alltid att vilja tända en cigg när andra röker i min närhet. Och jag kommer alltid att behöva kämpa emot den viljan. Ibland ångrar jag att jag slutade men jag vill inte börja igen. Inte efter allt jobb jag har lagt på att sluta...

Patch Tool

Idag har jag försökt att fördjupa mig i Photoshops hemligheter. Jag har lärt mig att använda verktyget "laga" /Patch Tool/. Med det kan man ta bort oönskade detaljer och skräp. Tidigare brukade jag göra sådant med klonstämpel men "laga"-verktyget är betydligt enklare. Här får ni se resultatet:


Nosan, igelkotten och chorizon (orginalbilden)

Ajdå, någon har ätit upp chorizon...

...och stackars igelkotten :(

My dream is to fly

Jag minns att någonstans läste jag ett råd till tonårsföräldrar. Att aldrig någonsin visa för egna barn att man gillar samma musik som dom. Barnen kommer att tycka att man är patetisk. Jag vet inte om det stämmer men något måste ligga i det. För när jag lyssnar på vissa låtar så fnittrar mina barn. För att inte väcka onödig uppståndelse och dra för mycket uppmärksamhet lyssnar jag på "deras" musik när de ligger och sover. Och på dagarna låter jag dom fnysa när jag lyssnar på Sofia Karlsson och jojk.

Min egen far brukade lyssna på Iron Maiden och AC/DC. Alla mina kompisar tyckte att jag hade en sådan häftig farsa. Jag tyckte att han var mest... ojdå... patetisk.

Min nya kamera

Äntligen har jag köpt en digital systemkamera. Det var svårt att besluta sig för vilken kamera vi skulle köpa. Vi har jämfört olika modeller, vi har läst många olika artiklar och tester, vi har kollat utbudet av objektiv och slutligen visste vi vilken kamera vi ska ha! En Pentax K10D. För att den har bildstabilisering (det har varken Nikon eller Canon och jag har skakiga händer) och för att den har väderskydd (och det har varken Canon eller Nikon). Jag är redan djupt förälskad i min Pentax! Nu gäller det att lära sig att använda den. Vad säger ni om en användarbok på 230 sidor?

För att jämföra Pentax med min gamla Konica Minolta Dimage Z5 har jag tagit två bilder med autoinställningar och utan blixt, ur precis samma vinkel och under identiska ljusförhållanden. Det vill säga en svag belysning som min ljusslinga bakom gardinen ger.

Pentaxbilden



Konica Minoltabilden

Nu är jag så klart medveten om att dessa två kameror ligger i helt skilda klasser och bör inte jämföras. Men jag kunde inte låta bli :)

Körkort update

Vägen till körkortet är lång...


Men målet lockar!

Dubbelörnen frågade hur det går med mitt körkort. Jag har inte skrivit så värst mycket om det på sistone men det betyder inte att jag latar mig. O nej. Jag kör så gott som varje dag. En gång i veckan kör jag i skolan. Det är många moment som måste gås igenom och jag mångtränar på dom hemma tillsammans med min tappre Magnus. Igår till ex backade jag slalom runt lyktstolpar på parkeringen. Sedan ville han att jag skulle parkera bilen mellan två andra bilar, genom att backa in. Han höll krampaktigt i parkeringsbromsen ifall jag skulle råka köra i grannens bil. Men det gjorde jag så klart inte. Jag har ca 7-8 lektioner kvar på skolan och jag räknar med att i mitten av maj göra min uppkörning.

Status för idag: inga bucklor än, inga trafikoffer, inga tårar, inga mosade cyklar, bilar eller fotgängare.