Natti natti

I de sista solstrålarna värmer sig krypen inför natten. Några har redan lagt sig till ro. Begreppet bekvämt får nya dimensioner. Skymningen lägger sakta sitt skimrande täcke över våra skuldror. Gonatt på Er alla ni fina!

Början på ett fönstersmycke

Under en av mina skogspromenader hittade jag en lång gren. Jag är lite förtjust i grenar så jag tog den hem. Jag har försökt klura ut vad den fina grenen kan duga till. Imorse vaknade jag med en idé. Grenen kommer att bli ett fönstersmycke utan dess like. Idéen kräver lite tid, tålamod och kreativt tänkande så det kommer nog att bli en lång process. Idag har jag i alla fall tagit bort barkrester, slipat och tvättat grenen med såpa. Nu ligger den på tork. Under barken hittade jag gångar gjorda av barkborre. Barkborrar betraktas som skadeinsekter men jag tycker om deras gångar. Jag kan inte hjälpa det :)

En bra grund

Jag och mina två Guldklimpar. En bild från den tiden då Guldklimparna tyckte att var roligt att stå framför kameran. Under större delen av barnens uppväxt har jag varit ensamstående mamma. Jobbat heltid, pluggat och tagit hand om barnen. Stressat, tröstat med kramar och ibland godis, blivit vansinnig av ilska och kärlek. Om jag räknar efter då tror jag att jag har haft barnvakt två gånger. Två gånger under småbarnsåren kunde jag göra något vuxet. Annars följde dem med överallt. Idag har min dotter sagt till mig att hon älskar mig även när vi bråkar. Och tro mig, det gör vi hela tiden, känns det som. Men bakom alla bråk, alla tonårsrevolter och försök att frigöra sig ifrån mig så har vi den där. Kärleken. Grunden att bygga ett helt liv på. Det känns bra.

Fritt fall

I två dagar har ungdomar i Eskilstuna kastat sig ner från en höjd på 70 meter. Inga säkerhetslinor, bara ett nät som fångar dem innan de når marken. Min son är en av dessa ungdomar. Han, som jag fick tvinga till att åka Balder på Liseberg! På Facebook finns det ett filmklipp när han faller. Det har jag fått titta på ett antal gånger och Dawid får adrenalinpåslag varje gång vi tittar. Jag med, av en annan anledning dock. Jag är mamma till två nästan vuxna barn. Med betoning på nästan, inte vuxna. Barnen kastar sig in i det vuxna, hårda livet med samma lätthet som där, på Strömsholmen i Eskilstuna. Skillnaden är att i det verkliga livet finns det inget nät som fångar upp dem. Bara mina beskyddande armar.

Solhälsning

Det är en tidig söndagsmorgon. Dagen har precis vaknat. Och vet ni vad? Jag har tittat på soluppgången. En magisk känsla. Det var tyst, inte en enda människa, inte ett enda brummande ljud. Bara jag, vågskvalpet och solen. Och så fiskmåsarna så klart.

Hans och Greta

Dagens loppisfynd. Två gulliga, lite kitchiga porslinfiguriner. I min Sagoverkstad blir dem perfekta Hans och Greta. Nu är det bara den elaka häxan som fattas.

Och jag säger...

Spring!

Spring för glädje!

En mörk och mulen lördagsmorgon. Problemen tornar sig framför mig. Sorgliga besked kommer både på telefon och mail. Jag förstår inte vad som händer! Jag har hamnat i någon hemsk livsperiod just nu. Vart jag än vänder blicken eller örat så hör jag bara dunder av ett liv som rasar i bitar.

Men då säger jag spring! Spring för glädje!

När jag springer min runda i skogen då upphör allt annat. Jag hör bara mitt eget flåsande. Tankar och känslor lugnar ner sig. Det är som att förflytta sig till ett vakuum. Ingenting förutom mina andetag, grönskan och svetten existerar. När jag lämnar skogen då är jag i balans. Trött men i balans. En gammal gubbe som matar grannens katt med köttfärs ler mot mig. En annan säger att det är en bra morgon för en promenad. Absolut! Välkommen framtidstron! Välkommen glädjen!

People och jag

Jag är dålig, verkligen dålig på att fotografera människor. Allt handlar om rädsla. Rädsla för att fota i smyg och rädsla för att fråga om lov. Att fota i smyg känns nog värst. Tänk om något förargat motiv kommer och börjar bråka med mig? Usch, jag kallsvettas bara jag tänker på det. Det mest ultimata för mig är olika jippon på stan. Då behöver jag inte ens fråga, folk står modell så fort jag riktar kameran mot dem. Fast ikväll har jag faktiskt frågat :)

Vardagsbehagligheter

Jag gick runt på stan. Utan att veta vart jag egentligen skulle. Jag bara gick och tankarna flög lite hur som helst. Jag lånade ett par böcker på biblioteket. Besökte en fotoutställning. Åt en ostfralla och en liten lyxig chokladbit. Vardagsbehagligheter. Jag tror att det är dem som håller mig vid ytan när världen runt omkring mig håller på att drunkna.

Beslutsångest

Kärlek. Hopp. Trygghet. Hjärtats röst är len. Varm. Nästan övertygande. När den har övertygat mig till 158% då blandar sig hjärnan i. Allt hjärtat har sagt gör hjärnan till mos. Med ett enda ord. Verklighet.

Det regnar...

Mest av allt regnar det i mitt hjärta. Alldeles snart ska jag ta på mig mina träningsskor. Jag ska försöka springa ifrån det här dumma hjärtat. Och mina tankar, och tårar, och hårbollen i halsen. Och allt som gör ont.

Tyst och för mig själv

Idag gråter jag floder. Tyst och för mig själv. Inom mig själv. Så att ingen märker något. Jag är inte perfekt. Jag är inte den som folk tror att jag är. Jag är bara en Anna. Jag kan inte mer än livet har lärt mig. Men jag är inte på något minsta sätt en dålig person. Så jag gråter floder. Tyst och för mig själv...

Nu har de gått över gränsen

Jag älskar den lilla stora världen som gömmer sig mellan grässtråna. Jag älskar att ligga där och betrakta den. Där är jag en gäst, jag är försiktig och hänsynsfull. Men jag kan inte stå emot myggor längre. De anfaller mig med sådan agressivitet! Min stridsnerv har blivit retat tillräckligt nu. Det är en kamp på liv och död! Myggornas liv är inte säkert längre.

Jag drömmer bort mig...

Igår la jag mig före alla andra. Det är ovanligt, jag brukar lägga mig sist. Nu är jag uppe medan alla andra sover än. Jag tittar igenom bilder som jag har tagit under de senaste veckorna. De två bilderna tog jag i Stockholm. Ett skyltfönster. Jag stod framför det fönstret en bra stund och suckade innan jag lyfte kameran. Så vackra skapelser! De vackraste jag har sett. Tänk att få bära en sådan bakelse... Jag drömmer bort mig.

En dag på Mälaren

Virvel

Ikväll har jag svårt att slå mig till ro. Magnus ligger i soffan och verkar lite trött på det överskottet av energi jag visar just nu. Kan du inte försöka vara lite normal? frågar han. Jag har försökt men tydligen kan jag inte det.

Så nu ska jag försöka kanalisera energin i bloggen :)

Jag har tusen virvlande tankar i huvudet. Tankar om framtiden, mina planer, barnen, oss, hemmet. Till och med skor tänker jag på. Mina gamla kära tygskor håller på att falla i bitar och jag har köpt mig nya. Men jag är inte van vid att köpa nytt så nu ligger skorna i sin kartong och ger mig ångest. Ska jag behålla dem eller lämna tillbaka? Tankevirvel.

Och så tänker jag på vad som är viktigast för mig just nu. Jag känner mig så splittrad. Jag tränar, håller på med att starta ett företag, försöker vara en god mor och en normal sambo. Jag vill fotografera, skriva och åka på någon inspirationsresa. Men jag hinner inte med allt och jag måste välja. Välja bort något. Jag avskyr att välja bort saker. Och så virvlar det i huvudet på mig.

Jag såg ett hus nära en fabrik. Och då tänkte jag på att det vore skönt att bo i det där huset och jobba på fabriken. Då skulle livet vara lite enklare. Men jag ska prompt krångla till det och ge mig in i eget företagande. Jag kollade till och med arbetsannonser i hoppet att hitta något enkelt jobb. Och vet ni vad? I hela Eskilstuna kommun finns det idag 159 lediga tjänster. 159! När det går tusentals människor utan arbete. Skrämmande siffror. Bara det ger mig ett stormande tankevirvel.

Jag behöver verkligen sätta mig under något blommande fruktträd och lägga alla mina tankar framför mig. Lyfta upp varenda en och bestämma mig för vad jag ska göra med dem. Men ikväll hinner jag inte med det och tankarna virvlar helt hejdlöst. Virvelivirvelivirvel. Bara så där.

Drömma

Anna vs Myggorna

För ett par veckor sedan såg vi mygglarver i diken och vattenpölar. Nu har de hemska monstren kläckts och gör skogen till ett blodbad. Jag gick dit för att fotografera sagopåsen Gissa djur. Jag har nämligen fått för mig att det är bättre att fotografera ute i naturen än i mitt hem där ljuset är inte så fint som jag önskar. När man ligger på magen och fokuserar då finns det inget utrymme till att försvara sig mot myggen. Tro mig. De har utnyttjat min sårbara position till fullo. Och inte bara dem, även de där små, röda myror som lever i grästuvor. Till slut trodde jag att till och med mina egna hårstrån försökte anfalla mig. Det var verkligen illa ska ni veta.

Hästjobb

Hästen är ett av mina tovningsprojekt. Att tova ull är en relativt ny teknik för mig men jag är redan frälst. Hästen ingår i en av mina sagopåsar som jag har gjort i ordning. Imorgon hamnar den på "hyllan" i Sagoverkstaden.