torsdag 30 augusti 2012

Djävulen kommer väl aldrig ensam


Min egen fantasi kan ibland skrämma slag på mig.

Tidigt imorse cyklade jag till jobbet. Det gråa morgondiset låg fortfarande i luften. Det var tyst och lugnt. Inga människor som långt ögat kunde nå. Morgontrafiken hade inte vaknat än. Ja, förutom den där bilen som kom i full fart till övergångsstället som jag skulle precis cykla ut på. 

- Djävulen kommer väl aldrig ensam - tänkte jag medan jag bromsade hårt.

Och då hörde jag den djupa rösten ryta bakom mig: Hej Anna!

Hjärtat hoppade ut ur bröstkorgen på mig. Jag vinglade på cykeln och skrek till. 

Hade jag tänkt på djävulen i fel timma?

Det var dock ingen djävul som uppenbarade sig för mig. Tack och lov.
Det var bara min kollega som cyklade om mig.... 

tisdag 28 augusti 2012

Karma


På lunchen diskuterade vi karma. Något jag tror väldigt mycket på.
Allt vi gör här i livet kommer tillbaka till oss. Förr eller senare, i en eller annan form.
Det finns ingen bättre garanti att bli bemött av godhet än att själv vara god.

Jag måste ha gjort något riktigt, riktigt fint i mitt förra liv.
Hur ska jag annars tolka faktum att jag har fått så otroligt fina barn?

söndag 26 augusti 2012

The White Collars eller vad som kan hända på ett bröllop


Igår vigdes Andreas och min fina bonusdotter Johanna. 

Det här är en inofficiell berättelse om vad som kan hända på ett bröllop. Speciellt på ett bröllop där kärleken var så stark att den kunde man nästa ta på, där vännerna var omtänksamma och familjen helt galen. Och där den mystiska bröllopsmaffian The White Collars fanns med på gästlistan. 



Efter ceremonin och den efterföljande kramstunden åkte vi gäster till festlokalen.
Där blev vi bjudna på lite champagne.



Plötsligt fick jag syn på några medlemmar av The White Collars som stod lite avsides.
Jag försökte närma mig dem och avlyssna deras viskningar. Jag fick dock avbryta avlyssningen. Inte ens The White Collars fick stjäla min uppmärksamhet från Brudparet som gled in på gårdsplanen sittandes i en stilig Ford Mustang.



Ack, jag kunde inte hålla fingrarna i styr och hoppade in i Mustangen. Det är inte varje dag man får ett sådant tillfälle... Sami, som för tillfället agerade chaufför, blev blek i ansiktet och bestämde sig för att köra bort bilen. Jag kunde inte förstå varför men hade ingen tid att fundera över det heller.


Det var dags att gå in och äta lite mat.
Bruden ser lite fundersam ut men jag kan intyga att maten var enormt god.


Under middagen höll många nära och kära fina tal. Magnus (Brudens far) klarade uppgiften galant!


The White Collars höll sig osynliga och jag började undra... 
Svaret kom vid bröllopstårtan. Där stod de helt ogenerade och med hjälp av sin utrustning försökte de förverkliga några suspekta planer. Vid den första anblicken liknade utrustningen helt vanliga mobiltelefoner men vi får inte glömma att det är bröllopsmaffian vi pratar om...


Och så var det dags för Brudvalsen...


Den första och sista städade dansen för en stund senare såg det lite annorlunda ut...




The White Collars började organisera sig på dansgolvet. Slips på pannan är deras motsvarigheter till indianernas krigsmålningar. De var på G, inget kunde hejda dem!


Magnus blev tillfångatagen. Antingen skulle han ansluta sig till bröllopsmaffian eller... kära nån, jag törs inte ens skriva det... Eller mista sin kärlek och bli singel.


Magnus valde maffian...


... och därmed kärleken.




THE END

Men det är bara slut på den den här berättelsen. En annan berättelse har precis tagit sin början. Den handlar om Johannas och Andreas liv tillsammans, om kärlek, tillit, vänskap och respekt.

fredag 24 augusti 2012

Frusen men Happy


Jag blir så uppjagad av alla dessa bröllopsbestyr. Och det är inte ens jag som gifter mig ju.

Magnus plockade upp mig efter jobbet och vi åkte till stan. Jag var på jakt efter en helt vanlig vit cardigan som jag kan ha till min somriga festklänning. Det kan ju bli hur kallt som helst. Den här sommaren är inte mycket att lita på. Men försök att köpa en vit, enkel tröja! Omöjligt! Finns inte. Inte i Eskilstuna i alla fall. Magnus supportade mig tappert. Han dök ner bland alla galgar och försökte hitta något som han tyckte passade. Jag hade dock en bestämd bild av vad jag var ute efter och varken Magnus eller jag hittade det. Efter fyra timmar av den desperata jakten gav jag upp och köpte en dyr parfym istället. Som heter Happy. Hellre frusen och happy än varm och unhappy. En av mina enkla livsfilosofier.

onsdag 22 augusti 2012

Bröllop på gång


I helgen ska jag på bröllop. Och det är inte vilket bröllop som helst utan ett riktigt fint sådant. Jag har haft ett år på mig för att skaffa mig ett lämpligt outfit men det har inte varit lätt. Det ska gudarna veta. Jag är lite kinkig när det gäller kläder, speciellt högtidliga sådana. Klänningen ska dölja både mina ärvda åderbråck samt magen som när som helst kan ställa till det för mig, svullna och få enorma dimensioner. Så här i sista stunden har jag fått tag på en somrig skapelse som uppfyller mina krav. När klänningen var klar då uppenbarade sig nästa problem för mig. Väska! Alltså, jag måste ha en väska som rymmer både näsdukar, tamponger, plåster men framför allt kameran. En liten söt aftonväska är alltså oduglig. Attans... 

Idag jobbar jag delat skift, fyra timmar på morgonen och fyra på kvällen. Där emellan har jag en lång lunchrast. Den rasten har jag ägnat åt att sy mig en väska. Eftersom det var länge sedan jag sydde något i överhuvudtaget så har det inte gått helt smärtfritt. Svordomar har förekommit.
Rikligt om jag ska vara ärlig.

Det som finns kvar att fixa är mitt bångstyriga hår... För närvarande ser det väldigt hopplöst ut på den fronten men än så länge har bröllopsproblemen löst sig så jag är hoppfull... 

Men nu måste jag rusa iväg och jobba!

tisdag 21 augusti 2012

Jag står uppe på kullen


Framför mig är himlen alldeles gyllene av solen som vinkar hejdå till min del av jorden.

Bakom mig tornar de mörka molnen upp sig...  


Trött som jag var kunde jag välja soffan. Även idag. Ingen skulle klandra mig för det för jag sliter hårt om dagarna. Men jag bestämde mig för att välja något helt annat annat. Så istället för att jäsa i soffan har jag idag ätit goda bullar hos Magnus (inte min utan Elins). Och tyckt att livet är, trots alla motgångar, muskelvärk och den regniga sommaren ändå väldigt trevligt att leva.

måndag 20 augusti 2012

Fel beslut


Jag har träningsvärk på ställen där jag inte ens visste att jag hade någon kropp. Det är gårdagens ridlektion som ekar. Att jag dessutom känner mig ofantligt trött idag gör inte saken bättre. Så jag har bestämt mig för att efter jobbet inta en horisontell position och stanna i den tills solen går ner. Efter några timmar av konstant slöande i soffan kan jag dock konstatera att sådant bidrar till den ökande rastlösheten och bör undvikas i största möjliga mån.

Imorgon ska jag nog bestämma mig för något annat.

söndag 19 augusti 2012

Svampsafari


Varje sommar/höst försöker jag lära mig en ny svampsort. I år vill jag bekanta mig med den gulröda bollen som växer överallt i skogen. Eftersom den växer just i stora mängder, har en sådan lysande färg och andra svampplockare går förbi den så har jag antagit att den är oätlig. Men ju mer jag studerar den svampen desto bättre blir jag övertygad om att det är en tegelkremla, dvs en god matsvamp. Törs jag testa om min teori stämmer? 


En annan svamp som lyser vackert i skogen, en aspsopp. Ätlig.


Sandsopp. Bilden tog jag när det regnade och därför glänser hatten. Ätlig.


Kremlor är jag i överhuvudtaget ganska usel på. Det finns så många sorter ju. Men ett litet smakprov i skogen avgör om kremlan får följa med mig hem. Smakar den skarpt så stannar kremlan i skogen. 
  

Björksopp. Ätlig.


Röksvamp. Oätlig men vacker :)


Brun kamskivling. Tydligen ätlig men jag har aldrig provat den. Den tillhör en undergrupp av flugsvampar. Säger man flugsvamp så knottrar sig huden på många kan jag tänka mig. Den knottrar sig i alla fall på mig. Det finns dock en del flugsvampar som man kan faktiskt äta...

Jag tycker om att plocka svamp och tydligen är jag inte ensam om det. Något har hänt för i år möter jag hela tiden folk med svampkorg runt armen. Så har det aldrig varit förut. Jag måste nog hitta lite större skog för här är det alldeles för många svampplockare per kvadratmeter.

lördag 18 augusti 2012

Koka saft


Svärfaren min har en kolonilott utanför stan. Det här året har både han och hans fru fått det svårt att sköta om odlingarna så kolonilotten har levt sitt eget liv en aning. Men jag har hittat lite svarta vinbär och jättegoda krusbär.


Jag kokade saft på vinbären. Bärmassan kokade jag tre gånger för att få ut det mesta möjliga av den lilla mängden bär jag hade.


Två liter saft blev det. Mycket jobb och tid för ganska lite dricka kan man tro. Men jag njöt.
Att göra sin egen mat är trots allt väldigt tillfredställande.  

Det jobbigaste i hela processen är städning av köket efteråt.
Det är ganska kladdigt och rödprickigt där just nu. Puh, plikten kallar!

fredag 17 augusti 2012

Haren


Den här unga haren hittade jag under min skogspromenad. Den låg alldeles intill den vältrampade stigen. Jag studerade stackaren en stund men hittade inga yttre skador på den. Jag vet inte varför den var död. Med hjälp av ett par pinnar flyttade jag försiktigt på haren. Kalla mig fånig om ni vill men jag tycker inte att man ska behöva ligga så här till allmän åskådan. Även om man råkar vara en liten hare. Jag la haren under en buske och täckte den (haren och inte busken) med löv och ved. Där får haren ligga i lugn och ro. Med tiden kommer den att bli till näring för något annat liv.

torsdag 16 augusti 2012

Förtrollad morgonstund


Tidigt imorse skimrade min värld. Dimman var tjock som grädde. Solen hade precis stigit upp och allt runt omkring mig var så sagolikt vackert. Jag höll andan en lång stund för jag var rädd för att bryta förtrollningen. Ack, jag ville stanna på den gyllene åkern och beundra naturens underbara morgonshow men jobbet kallade...


Samma väg, fast nio timmar senare...

onsdag 15 augusti 2012

Svaret


Svaret från kommunens landskapsarkitekt har kommit. Ni minns kanske hur upprörd jag var över faktum att den gröna kullen blev så fördärvad. Anledningen till att träden sågades ner och marken kördes sönder är en arkeologisk undersökning. Som utförs för att man ska kunna... håll i er... utöka handel i mitt bostadsområde. Ett nytt köpcenter är antagligen på gång här. Sorgligt. Varje gång som man tar en levande jordbit och täcker den med asfalt så blöder mitt hjärta.

Så fort mina barn har lämnat boet så flyttar även jag. Dit ingen annan vill bo... Ja, kanske några småkryp och en och annan björn men absolut inga människor som suktar efter ett nytt köpcentrum. Frågan är bara om sådana platser finns kvar på vår trötta jord...

tisdag 14 augusti 2012

Humlans blomsterbok


Jag har precis kommit hem från blåbärsskogen. Det blev en mugg full med blåbär som jag har tänkt äta till lunch. Men milda makter vad mycket blåbär det finns i år! Det är humlor man kan tacka för det är dessa fluffiga, brummande bollar som pollinerar blåbärsblommor. Det visste jag faktiskt inte. Inte förrän jag läste Humlans blomsterbok av Stefan Casta och Maj Fagerberg. En underbar bok som passar precis alla åldrar. Även vuxna med lite barnsinnet kvar. När man har läst klart boken då blir man lite visare, man förstår naturen (och framför allt humlorna) lite bättre. Njut av Stefans vackra, enkla språk och av Majs rara illustrationer. Bilden ovan är en av dessa. Jag har fått Majs tillstånd att publicera den.

Vill ni ser mer av Majs vackra skapelser? 
Besök hennes hemsida: www.majfagerberg.se    

Stefans hemsida: www.stefancasta.com

Så fort jag har läst den bokhögen som tornar upp sig på mitt skrivbord
då ska jag ge mig på hans naturböcker!

Och Humlans blomsterbok kan ni köpa bl annat hos Adlibris.

måndag 13 augusti 2012

Jag vill ut




Om några veckor kommer det att bli mörkt när jag kommer hem efter jobbet. Då ska jag sticka varma sockor, lösa korsord och baka bröd. Men ännu är det ljust och jag vill bara ut...

söndag 12 augusti 2012

Kullen


Bara för några veckor sedan plockade jag söta körsbär på kullen där den gamla husgrunden fanns. Där gräset svajade i vinden och träden gav skugga åt dem som sökte den. Men det var då för nu finns det inget av det kvar. Hela kullen är ödelagd, träden är borta och marken är sönderkörd. Jag förstår inte i vilket syfte. Jag är så ledsen. Och upprörd, oj vad jag är upprörd just nu. Jag har mailat landskapsarkitekten och frågat och nu väntar jag på svar. Kommunen hade kanske vettiga motiv när de bestämde sig för att misshandla jorden på det sättet. Men jag tvivlar...