Att blogga eller icke blogga...

Jag har tappat lite bloggfokus. Väldigt ofta frågar jag mig själv varför jag egentligen bloggar. Lika många gånger, om inte än fler, så frågar jag mig själv varför ni kära läsare kommer tillbaka till min blogg. Vad är det som får Er att stanna här hos mig...

Jag började blogga år 2005 och då var bloggen ett försök till en fotodagbok. Det utvecklades till ett sätt att berätta för familjen och vännerna vad som hänt hos mig. Idag är min blogg varken en fotodagbok eller någon annan dagbok i överhuvudtaget. Det är en salig röra och ibland tappar jag greppet om det jag egentligen gör.

Jag måste nog skicka min blogg på spa så att den kan vila upp sig och fokusera lite bättre. Själv tänker jag tillbringa närmaste dagarna i skogen, med kameran i handen. Det är så fint just nu. Hösten sträcker på sig och börjar visa all sin underbara prakt. Det vill jag inte missa!

Tomten

Vad? Trodde ni inte på tomtar som gömde sig bakom flugsvamparna?

Här ska ni få se!



Fast den här tomten är enormt lik min käre Magnus :)

***

Magnus har suttit hela morgonen och petat i Photoshop. Jag cyklade till stan. När jag kom tillbaka så var Magnus borta. Jag startade datorn och hittade den här bilden på mitt skrivbord. Och när jag startar datorn så går en låt igång "Tie a yellow ribbon round the old oak tree".

Snälla rara sambon...

Flugsvampar

Giftiga eller inte men visst är flugsvampar en fröjd för ögat? Jag är övertygad att bakom svampfötterna så gömmer det sig en och annan tomte som undrar vad jag sysslar med :)

Stilla news

K A L A S

Sara är numera 13 år. Vi har firat henne med tårta, presenter och kalas. För första gången i mitt liv har jag KÖPT en tårta. Stundsvis har jag haft dåligt samvete för det men...

... men tårtan såg god ut och...

... och gästerna klagade inte.

Vid sidan om allt sött har jag bjudit på mackor. Jag måste säga att mackorna var ännu bättre än tårtan. Inte för att jag har gjort dem utan för att det är nog en skön brytning mot det söta.

S V A M P I G T

Det är otroligt hur mycket svamp det växer i år. Så mycket svamp har jag inte sett sedan jag var liten. Jag brukade plocka svamp tillsammans med mina far- och morföräldrar. I Polen plockar man otroligt mycket svamp. En gång läste jag att svamplockning i Polen kan betraktas som folkrörelse och det är sant.

Just nu växer det så mycket förstaklassig matsvamp i skogarna att jag måste blunda när jag går ut med Nosan. Jag har redan några liter förvälld karljohan i frysen och det är bara början. Men jag märker att många inte vet så mycket om svamp. Jag ser överallt bortslängda karljohansvampar. Tydligen har någon plockat upp dem och sedan känt sig kanske osäker och slängt bort de helt friska svamparna.

Tegelsopp

Karljohan

I G E L K O T T E N

Även i år har jag fått en inneboende. Den här gången under grillen. Förra året bodde det ett par igelkottar under hammocken. De är så gulliga tycker jag och jag önskar att de fick bo kvar på våran altan men tyvärr... Igelkottar har ingen toakultur och de bajsar runt sina sovplatser. Förutom att det stinker, ser kladdigt ut så är det rent av ohygieniskt. Så jag har fått ta bort igelkottens "hus", dvs ett skynke som har legat ihoprullat under grillen.

Äntligen

Tada... Titta vad jag har fått idag!

För att inviga körkortet har jag kört från Sjösa till Eskilstuna, lite över 80 km. Ensam! Jag vet, ni som är vana vägrävar tycker att det där är ju löjligt lite. Men för mig var det en stor händelse. Nu samlar jag pengar för att köpa min drömbil.

Världen enligt tonåring

Alla andra får mycket mer pengar, alla andra får sminka sig hur mycket de vill. Alla andra får vara ute till minst elva på kvällen. Jag är för det mesta orättvis.

När alla andra argument inte hjälper så tar dottern det tunga vapnet fram och stönar:

Du förstår ju ingenting...

Jag har blivit en tonårsmamma. Att vara småbarnsförälder är bara en uppvärmning ska jag säga er! Att handskas med envisa tonåringar som tror sig veta allt och känner sig illa behandlade av världen, livet och alla över 25 år är på gränsen till det omöjliga.

Jag klär mig otrendigt. Dottern vill klä mig i leggins och tajta tunikor. Men jag är övertygad att om jag faktiskt gick klädd som en tonåring så skulle jag få höra att jag är för gammal för leggins och tajta tunikor.

Jag har för långt hår. Det är pinsamt.

Jag är jobbig för jag kräver att hon är hemma från stan senast klockan 20. Alla andra får vara där hur länge de vill.

Idag ringde jag till en annan mamma vars dotter ska sova över hos oss. Vi började prata och det visade sig att den andra tösen inte heller får vara på stan efter klockan 20. Hallelujah! Jag är inte den enda föräldern som förpestar tillvaron för en tonåring.

Tusen tack!

Tusen tack för alla era grattisglädjerop!

Om ni bara visste hur glad jag är! Att klara av uppkörningen har lyft mitt självförtroende och min självkänsla tusen meter högre än det någonsin har varit. Jag har till och med tittat i spegel och konstaterat att jag inte alls är så tjock som jag trodde jag var. Jag har konstaterat att jag rentav har en helt vanlig kropp. Vad en godkänd uppkörning kan göra?! Otroligt!

Idag har jag skjutsat Sara till skolan och sedan körde jag till Sundbyholm. Bara för att ta en promenad längst stranden. Inga andra var där. Bara jag och Nosan. Solen sken, vinden prasslade och jag kände mig fri, lycklig och duktig.

Ett mål i mitt liv är avklarat. Jag ska andas målsfritt en liten stund och sedan ska jag ta sikte på nästa.

Kram på Er alla där ute!

Godkänd

Jag har klarat det!

Jag har blivit godkänd på uppkörningen!

Jag gillar tystnad

Jag mår bäst när jag får möjlighet att stänga av civilisationens störande ljud.

Storstadsbrus, bildunder från motorvägen, människors prat... När jag strövar i skogen och alla ljud har lagt sig någonstans bakom mig då kan jag tänka fritt och andas djupt. Jag behöver det. Tystnaden, ensamheten, andligheten. Naturens magi.

Jag bor granne med E20-n och den har gått mig på nerverna hela dagen. Så jag tog med Nosan och flydde till skogen. Det är både roligt och tryggt att ha Nosan med sig. När jag ligger i gräset och forograferar då ligger Nosan i närheten och vaktar. Hon har lärt sig att när jag tar fram kameran då är det lika bra att lägga sig. För det dröjer ett tag innan vi går vidare :)

***

Igår sydde jag några hjärtan som har fått följa med på skogspromenaden. Dessa hittar ni i Recycle Shop. Välkommen dit.

Stilla på Speedway

Det låter paradoxalt: Stilla på Speedway :) Det finns nog inte mer olämplig människa som sitter på ett motorstadion och tittar på speedway än jag. Fast om man tänker efter då kommer man fram till att ibland bjuder livet på olika upplevelser och man är dum om man tackar nej till dessa. Så jag följde med och var glad att jag hade något alldeles nytt att fotografera.

Och tidigare på dagen fotograferade jag några tygpåsar som finns nu i min Recycle Shop.

Kärlek

Det är något magiskt när två människor tittar varandra djupt i ögonen och lovar att älska varandra. De var så fina, Emelie och Jocke. Mina händer skakade av spänning och jag tror att till och med stativet skakade. Tårarna fick jag hålla i schack för att jag hade ej vattenfast mascara på mig.

Jag önskar de nygifta att hålla den magiska känslan levande för alltid. När vardagen kryper in, irritationen växer, tröttheten tar över då ska man blunda och tänka just på det man kände när man tittade sin älskade i ögonen och förklarade sin kärlek.

Det är min överlevnadsstrategi. När jag har lust att nita min käre Magnus då blundar jag och tänker på den stunden då knän vek sig under mig. Jag skulle med tåget hem till Göteborg. Han följde mig till stationen. Jag hittade min plats på tåget och sedan vinkade jag till Magnus att han skulle gå hem. Men han gick inte. Han klev närmare tåget och la sin hand på "mitt" fönster. Det var då Amor sköt minst 100 pilar rakt i hjärtat på mig. Jag blev obotligt kär och känslan växer sig starkare för varje dag.

Det finns en berättelse om hur Gud skapade kärlek. Jag älskar den!

Knäppisen

För första gången såg jag honom genom en fönsterruta. Han gick bakom en kvinna och pratade osammanhängande. Kvinnan vände sig och fräste "men håll käften då!". Då började han skrika åt henne hemska saker. Sedan dess har jag sett honom många gånger. Alltid arg och skrikande.

Idag har jag inte bara sett honom. Jag har träffat honom. Jag cyklade till kyrkan för att ta några provbilder inför morgondagens bröllop. Jag var den enda som var där. Ja, om man inte räknar mannen som spelade vemodiga stycken på orgeln. Han spelade så fint att jag satte mig i en kyrkbänk och lyssnade. Kameran hade jag kvar i handen.

- Är du från någon tidning? - Knäppisen pekade på min kamera

- Nej, jag fotar privat - svarade jag vänligt samtidigt som jag kollade alla möjliga utvägar. Jag skulle inte klara av om han började skrika och kalla mig otrevliga saker. Men det verkade inte som att han skulle göra det. Tvärtom. Den gamle mannen började gråta. För att han kände så stor sorg när han lyssnade på musiken. Sedan började han berätta en lång historia. Han hade inga tänder och mumlade så jag kunde förstå var femte ord. Men jag nickade när han nickade. Log när han log. Körde mina mungipor neråt när han körde sina.

- Är du häxa? - frågade han samtidigt som han stirrade på min hals. Menade han mitt halssmycke? Eller min blommiga sjal? Jag rörde vid sjalen.

- Det är bara min halsduk- svarade jag lugnt.
- Ja! Från Leksand!

Han tyckte att halsduken var så fin. Och den påminde honom om Dalarna sa han. Sedan berättade han en historia till i vilken jag kunde urskilja var femte ord. På slutet började han gråta igen. Jag fick panik. Jag kanske borde krama om honom? Ta hans hand i min och trösta? Men jag bara tittade på honom med min egna sorgsna blick. Han plockade ihop sina plastkassar (han har alltid många sådana med sig), mumlade lite till och gick mot altaret. Jag gick mot utgången.

Kvällsbilden

Det är en sen kväll.

Det är nästan som en höstkväll.

Regnigt, blåsigt och kyligt. Jag satt i köket, drack mitt kvällste och tittade ut i mörkret. Jag tycker att sådana kvällar är faktiskt magiska (om de inte är för många). En perfekt kväll för att berätta en saga. Eller för att ta en abstrakt bild. Jag gillar att ta oförutsägbara bilder. Bilden som ni ser i bloggen är inte multiexponerad, inte photoshopad eller på något annat sätt manipulerad. Det är bara en abstrakt bild. Men nu ska jag gå och lägga mig.

Gonatt mina vänner!

Grå jätte

Jag älskar att "tänka ut" väskor och alla andra ting som ploppar upp i huvudet på mig. När jag köpte det mönstrade tyget så ploppade det upp en grå jätte. Nu finns den i min lilla Recycle Shop. Välkommen dit!

Wilma och Vega

Idag har vi hälsat på Johanna. Hon och Andreas har köpt ett par otroligt söta kattungar. Två underbara fluffbollar som rullar runt, halkar och gör tappra försök att erövra världen.

Rädda fienden

Natten var oroväckade tyst. Mörkret glodde på mig från varenda hörn. Något hemskt skulle hända, det kändes i luften. Jag gick runt och släckte alla lampor, kollade dörrlåset och klappade katten. Sedan skulle jag borsta tänderna. Jag öppnade dörren till badrummet och tände lyset. Precis när jag skulle kliva över tröskeln fick jag syn på något makabert.

Ett monster från underjorden hade bestämt sig för att härska över mitt badrum. Jag fick panik men insåg väldigt fort att det enda som återstod att göra var att kämpa. Strida till sista bloddroppen. Våga, döda och vinna! Men jag kan inte döda, inte ens en spindel. I vanliga fall ropar jag på någon av mina tre män som bor i huset men igår natt var jag alldeles ensam. Jag kan inte gå och lägga mig och låta spindeln härja. Tänk om jag blir kissnödig i gryningen? Något måste göras, fort fort fort! Och då fick jag en idé, en tillfällig lösning. Jag sprang till köket och hämtade ett glas.

Nu kunde jag borsta tänderna och betrakta spindel på tryggt avstånd. Vad skulle jag göra med min fientliga, snabba och äckliga fånge? Jag är spindelrädd men inte grym. Att låta honom dö sakta i hans fängelse av glas kändes ännu värre än att döda honom med en sko. Jag fick en lysande idée till.

Jag sköt in under glaset en tidningssida. Man måste göra det sakta för primo: man måste ha koll på spindel hela tiden. Secundo: hans långa ben kan lätt gå av annars. Sedan placerade jag glaset mitt på pappret och vek upp pappret runt glaset. Med darriga händer bar jag ut besten. Spindeln var fri! Badrummet var för tillfället spindelfritt och kisserier i gryningen var inte längre något problem.

HAPPY END

Längtans ansikte

Nu kommer ni att tro att jag har fått fnatt.

Till en viss del har ni rätt. Jag börjar känna av bristen på mänsklig närvaro. Min familj och Nosan är bortresta. Det är bara katten och jag som är hemma. Och så Jesper men han är 19 år och har en helt annan dagsrytm än jag. Så den enda levande själ jag kan utbyta några meningar med är faktiskt katten.

För att göra min längtan efter familjen lite mindre lidande har jag shoppat. Bland annat har jag köpt ett par skor som jag ska ha på det kombinerade dopet och bröllopet. Jag börjar skriva om det så ofta att ni lär tro att det är jag som ska gifta mig men nej, det är inte jag. I min skosamling ingår: ett par sportsandaler, ett par ökenkängor, ett par gummistövlar och ett par Dr. Martens med stålhätta. Inget som gör sig bra på ett sommarbröllop. Så ett par skor har jag haft på listan.

Nu är jag lycklig ägare till ett par ursöta ballerinaskor som jag har köpt på rean för hela 50 kr! 50 kr för ett par skor är ett under. Till vardags rör jag mig inte i ballerinaskor men till en fest tycker jag de är helt perfekta. Och nu försöker jag vara lite smart. Skorna har jag på mig hemma för att förebygga skavsår. Eftersom den mänskliga närvaron lyser med sin frånvaro så gör jag massor med knäppa saker. Som att fota skorna till exempel :)

Och så sjunger jag "Somliga går med trasiga skor" i duett med Cornelis.

Antiminimaliskt

Länge har jag haft en ganska stram och avskalad header i bloggen. Just nu är jag i min antiminimalistiska period och vill sätta glitter, paljetter och färg på allt jag kommer åt. Till och med på bloggen men jag får behärska mig annars finns det risk att allt flimmer och färg framkallar empileptiska anfall hos besökare. Nåväl, men lite mera färg på headern skadar nog inte. Eller vad tycker ni, har det blivit för rörigt?

Christian the Lion

Man blir så varm om hjärtat när man ser den här videon...

Just idag

Mitt i sommarhettan kan man skymta höst...

Jag tycker om den tidiga hösten med dess klara luft och vemodskänslor. Visst, det är ju ett tecken på att sommaren tar slut men det behöver inte vara så deprimerande som det kanske låter. Höstljuset hör till det vackraste på året för att inte tala om alla färger som exploderar överallt. Jag förknippar den tidiga hösten med vila, poesi och rostade svampmackor.

Men det är lite kvar tills dess. Sommaren håller sig kvar och man får njuta av den så mycket det går.

I en av stadens vackra rabbater...

Och på bordet ute på altanen. Dill och orkidéer i ett härligt samspel.