onsdag 29 februari 2012

Vid elden







Blå himmel och sommarkänsla i skogen. Vi packade ryggsäcken och gick ut. Vi bakade pinnbröd över elden och grillade korv. Den polska korven leder korvligan, utan tvekan. Mina kläder doftar rök nu och jag tänker på ljumma sommarkvällar. Jag har semester och livet känns ljuvligt idag. 

tisdag 28 februari 2012

Var ligger Läggesta eller en helt otrolig historia

Om ni bor någonstans här i närheten och la er igår i vettig tid då kommer ni inte att tro på mig. Historien är dock alldeles sann om än helt otrolig. Jag la mig också igår i vettig tid men blev väckt av Magnus mitt i natten. Han ringde.

- Anna, kan du hämta mig i Läggesta?

Han var fast där. Med sin moped. Vad han gjorde i Läggesta, mitt i natten och dessutom på mopeden är en annan osannolik historia som jag dock besparar Er. Jag tänkte att jag var nog hans allra sista räddningsplanka. Mig väcker man inte mitt i natten och ber om att bli hämtad av. Ska man bli räddad i en nödsituation då ska man ringa efter någon annan som är lite mer säker än jag. För jag kör antingen i diket eller vilse.

Ni som har läst den här bloggen ett tag vet nämligen att jag avskyr att köra bil. Jag kör bara om jag blir tvungen till det. I natt var jag definitivt tvungen. Det kanske skulle gå bra om det inte var för snöstormen som härjade där ute. Sikten var så dålig att jag körde 50 km/h. På motorvägen! Jag såg varken skyltar eller ens vägen framför mig. Jag var den enda som körde mitt i natten. Alla andra var kloka nog för att hålla sig inne i ett sådant väder antar jag. Jag visste inte om det var en välsignelse eller förbannelse. Jag kämpade mot paniken som försökte golva mig där i bilen.

Att jag hade aldrig någonsin varit i Läggesta och inte visste var den låg gjorde inte saken direkt enklare. Snarare svårare. Jag missade den tänkbara avfarten. För jag förväntade mig förstås en stor pil som visade mig vilken väg jag skulle ta. Men det fanns inga sådana pilar, man fick agera med sitt geografiska sinne. Det saknar jag så jag körde och körde i snöstormen. I Järna fick jag nog, vände och försökte leta mig tillbaka till det som kunde ha varit avfarten mot Läggesta. 

Jag insåg att jag var tvungen att stanna till och synka mig med kartan. Efter ytterligare en avfart fick jag syn på en stor parkering och körde in på den. Snacka om förvåning när jag möttes av en vinkande Mange på parkeringen. Jag var nämligen framme, i Läggesta. Jag trodde att det var en stad. Möjligen en by. Men det är bara en parkering och en järnvägsstation. 

Det mest bisarra är dock att när jag vaknade imorse då fanns det inte ett enda spår efter nattens fasanfulla snöstorm. Inte en enda snöflinga som ligger någonstans och påminner mig om det snöiga inferno som jag hade upplevt bara några få timmar tidigare. Allt är borta. Helt otroligt. 

måndag 27 februari 2012

På jobbet


Idag får ni följa med mig till jobbet. För att jag helt enkelt trivs där. När jag går hemifrån tidigt på morgonen då är himlen fortfarande mörk. Men när jag närmar mig mitt jobb då ljusnar horisontlinjen. Den synen får mig att tappa andan en stund. Den där gyllene ljusremsan ger hopp!


Om jag kommer lite för tidigt då är det bara att leta upp ett hörn och läsa medan jag väntar på att arbetsdagen ska börja. Just nu läser jag Polarnattens leende av Svante Lysén.


Det bästa på jobbet är trots allt lunchrasten. Jag tycker om att sitta vid vårt bord och lyssna på mina kollegor. Jag själv håller mig något tyst men jag trivs jättemycket med att bara lyssna.


Klockan fyra slänger jag mina skyddshandskar. Och nu får jag lov att slänga handskarna många eftermiddagar framöver. Idag har jag fått veta att mitt vikariat förlängs ändå till hösten. Tjoho!

Fast nu ska vi inte prata mera jobb. Jag har tagit ut några semesterdagar och är ledig resten av veckan. Jag ska sova, äta gott, läsa och ta långa promenader. Jag bubblar av glädje!

lördag 25 februari 2012

Den bästa kuren


Jag känner mig så ytlig idag. För imorgon ska jag till jobbet och mitt ansikte är täckt av blödande sår. I mataffären stirrade folk på mig som om jag hade lepra. I alla fall kändes det så. Att bära burkha är kanske inte så dålig idé trots allt. Usch, det här är inte roligt. Inte det minsta. Som motvikt till allt elände har jag bakat muffins. Att baka är den bästa kuren för tillfälligt trasiga själar. 

fredag 24 februari 2012

Frihet




Ännu en vacker dag. Som jag har tillbringat inne. Hela den långa vintern har jag väntat på sådana dagar och nu får jag inte vara med och leka. I slutet av dagen kunde jag inte hålla mig inne längre. Jag traskade iväg till reningsdammen. Jag sög in vårvärme, ljus och frihet. Jag kan inte förklara det bättre än att jag känner mig så underbart fri och tyngdlös när jag är ute.  

torsdag 23 februari 2012

Livet i blomsterträsket




Mitt blomsterträsk vaknar till liv. Bara för ett par dagar sedan var det täckt av en isskorpa.
Några plusgrader och lite sol senare så händer det saker där. Tjoho! 

onsdag 22 februari 2012

Halt


Jag har besökt vårdcentralen. Men missat deckarcirkeln.
Tittat på Gudarna måste vara tokiga. Läst klart Mediababe.
Saknat mina barn. Tänkt på mitt jobb. Hostat och tagit tempen.
Men inte pillat på mina äckliga svinkoppor. Inte en enda gång faktiskt. 

Jag halkar mig fram så gott jag kan med andra ord.

tisdag 21 februari 2012

Flottyrkransar


Jag ringde till Sjukvårdsupplysningen för att kolla om jag fick baka. Det fick jag, bara jag var noga med handhygienen. Så jag har tvättat mina händer typ 1000 gånger idag. Dränkt dem i handsprit. Jag luktar som ett bryggeri numera. Dessutom ser jag ut som en kvinnlig version av Hitler, med salvan under näsan. Den till synes botoxade läppen har visat sig vara en riktig nöjespark för några gula stafylokocker. Men flottyrkransarna var goda. Fast det är en föga tröst. Just nu tycker jag att livet kunde ha varit något mindre odrägligt. Till och med katten är elak och tar upp platsen i soffan som är reserverad för sjuklingar. Hon blir väldigt sur om jag flyttar på henne. Så jag låter bli.

måndag 20 februari 2012

Helt sjukt


Jag ser helt sjuk ut. Inte för att jag är sjuk utan för att min övre läpp har svullnat av allt snorande. Jag ser ut som om jag har fått en rejäl botoxspruta. Fy och fasa! Och sådant betalar en del feta slantar för. Som ni, mina trogna läsare förstår så ligger jag fortfarande och jäser. Men nu är jag i alla fall på bättringsvägen och kan ägna mig åt några enklare nöjen. Som att läsa, till ex.   


Eller vicka på fötterna och spela lite teater. För mig själv för jag är just nu väldigt ensam hemma. Den friske har många önskningar. Den sjuke bara en, att finna en större publik. Jag har till och med funderat på att spela in en kort filmsnutt och visa för Er. Väldigt djärva tankar som jag får när jag läser Mediababe men jag orkar inte. Så frisk (eller snarare sjuk) är jag inte. Ännu...

söndag 19 februari 2012

Dunderkuren


 Jag har druckit massor av den dunderkuren som Maria har tipsat mig om, d.v.s. citronvatten med honung och ingefära. Vitlöken har jag dock hoppat över. Jag har fortfarande förhoppningar om att kunna gå till jobbet imorgon. Det vore trevligt om mina kollegor ville prata med mig utan att behöva värja sig för min andedräkt. Tillbaka till soffan nu. Jag känner starkt att den behöver mitt sällskap. 

Inget ont






Vi planerade en utflykt till skogen. Baka pinnbröd och grilla korv. Min förkylning satte dock käppar i hjulet för våra planer. Vi sparar korven och planerna till en annan dag. Jag ligger i soffan, jäser och blir otroligt uttråkad av ett sådant leverne. I ren desperation har jag tvingat mig ut på altanen och konstaterat att bläh, vilken sörja. Is, tövatten och geggig gräsmatta. Men vänta lite... För om man tittar lite närmare då upptäcker man att det gömmer sig något vackert där i alla fall. De som säger att inget ont som inte har något gott med sig verkar ha rätt :)     

Läxan


Och så har den hunnit ikapp mig. Den där besvärliga dunderförkylningen. Med hög feber, snor och hosta som drar ut lungorna ur mig. Igår försökte jag trotsa förkylningen och gav mig iväg på äventyr. Det var fel. Resten av dagen fick jag tillbringa i liggande ställning med tre tjocka täcken över mig. Helgens läxa: det är dumt att tro att man kan vinna över en förkylning. Att stanna hemma och dricka varmt te är det enda rätta. 

onsdag 15 februari 2012

Gilla läget


Vi har alltså blivit rejält insnöade. Jag kan inte påstå, hur mycket jag än anstränger mig, att det gör mig glad. Men jag har bestämt mig för att inte sura. Jag har trots allt varmfodrade kängor, yllesockor, termobyxor och en handvärmare så jag klarar mig. Ett tag till i alla fall.

Bilden hör till inga bilder att dregla över - kategorin. Jag tog den med Pralinen. I all hast, genom köksfönstret. Som ett litet minne. Att snön har råkat behaga oss även i år, om än ganska sent. Jag önskar så innerligt att jag hade en vackrare utsikt än den här. Jag vill se hagar, skogar och sjöar när jag tittar ut. Jag vill ha ett kök med vedspis och knarrande golv. Men det har jag inte och dessvärre kan jag inte göra mycket åt saken just nu. Det är bara att gilla läget... 

tisdag 14 februari 2012

Viskleken


Förra helgen vaknade jag med handen i pottan, som vi brukar säga i Polen. Plötsligt blir man medveten om en svår situation och till råga på allt brukar det vara för sent. Jag hade en bok att läsa, med deadline nästa vecka. Viskleken av Arne Dahl. En tjock bok och alldeles för lite tid. Det skulle kännas väldigt pinsamt att gå till min deckarcirkel och erkänna att jag ehm ehm, inte hann läsa boken. Men det behöver jag inte oroa mig för längre. Ikväll har jag nämligen läst klart Viskleken. En kriminalroman som handlar om internationell brottslighet, en mörk sida av globaliseringen. Man blir mörkrädd när man läser boken. Jag lever ju i en liten trygg bubbla och medvetet avskärmar mig från allt som har med politik och nyhetsflöde att göra. Min värld består av en gammal soffa och en och annan tekopp. Men trots mina tappra försök att inte låta världseländet tränga sig in i bubblan så händer det i alla fall. Jag kan inte komma undan helt och hållet. Någonstans i bakhuvudet vet jag att runt omkring mig händer det fruktansvärda saker. Ibland händer dem så nära mig att jag skulle kunna ta på dem, lukta på dem om jag hade valt det. Under de stunderna som jag hade läst Viskleken blev jag indragen i den kalla världen. Böcker har den påverkan på mig. Jag läser inte dem, jag blir dem, liksom. Och sedan blir jag lättad när jag vaknar ur min litterära dröm och upptäcker att jag befinner mig kvar i den lilla, trygga bubblan.     

söndag 12 februari 2012

Föraningar





Det är solsken, fågelkvitter och takdropp idag. Jag vet att vintern inte har sagt sitt sista ord än, att det ännu kan komma snöstormar och bitande kyla. Men det gör inget. För snart, alldeles snart, kommer våren att ta över. Det känns i hela kroppen. Det pirrar liksom av glädje, av vårkänslor som fyller varenda cell i min vintertrötta kropp. Jag vaknar ur dvalan och tänker på att i år då ska jag odla vaxbönor, busktomater, jordgubbar och ringblommor på min altan. Jag blir lycklig av dessa tankar. Livet är aboslut på G! 

lördag 11 februari 2012

Alla hjärtans i förskott


Magnus har tagit fel på Alla hjärtans dag. Han har fått för sig att det är idag. Min snälle sambo har köpt en present till mig. En dosa i grön sammet. Jag har vänt på den många gånger innan jag lyckades öppna den.


- Magnus, jag tror att det är något fel på den här fickspegeln!

Men det är ingen fickspegel. Det är ett litet portabelt värmeelement. Inne i dosan lägger man en glödande kolstav (som jag har också fått), stänger dosan och sedan kan man njuta av värmen. I handen, i fickan eller där man behöver den mest. Jag är helt salig...

Präktiga tanten


Igår blev jag förälskad i mina nya skor. Idag har jag returnerat dem.
För plötsligt vaknade samvetet till liv och började borra hål i själen på mig. Behöver jag nya skor? Nej. Eller ja, mina gamla skor är verkligen gamla. Men jag trivs i dem och så är de fortfarande hela. Om jag ska i överhuvudtaget köpa ett par skor så bör jag lägga pengar på ett par rejäla gummistövlar. Mina gamla Tretorn liknar numera hackad sallat. Varför ska mitt samvete vara en så präktig tant? Ibland har jag lust att ersätta henne med en riktig bimbo ska ni veta.  

fredag 10 februari 2012

Mungiporna uppåt


Idag tog jag bilen till jobbet och det var jätteläskigt. Men jag var tvungen, det fanns inget annat sätt. Tro mig, jag försökte klura ut något fiffigt men bilen var det enda alternativet. Jag skulle nämligen på ett väldigt viktigt möte direkt efter jobbet. Och så blev mötet inställt. Det skulle kunna förpesta min fredag totalt om det inte hade inträffat andra saker som har dragit mungiporna uppåt.

Nämligen...

En kollega från en annan avdelning behövde hjälp och han vände sig till mig. Han kallade mig för proffset. Nu är jag förstås långt ifrån något proffs men jag är inte ny längre. Jag kan, jag med!

Och så var det busschauffören också...

Eskilstuna är en stad i vilken den ena rondellen börjar där den andra slutar. Rondeller i all oändlighet. Många är små och rymmer typ fyra bilar. På sin höjd. När man ska köra hem i rusningen så krävs det nerver av stål för att köra in i en sådan rondell. Helst ska man vara djärv också och helt enkelt pressa sig in. Är man som jag, ytterst icke djärv, så väntar man snällt på en lämplig lucka. Som aldrig kommer. Man kan lika gärna ta sig en tupplur medan man väntar på luckan. Och när jag väntade och väntade så kom det en buss, blockerade trafiken i rondellen för att öppna den för mig. Det var väldigt snällt. Sådant har jag aldrig förväntat mig av en busschaufför. 

Dessutom...

Jag har fått ett litet paket. Bara en sådan grej är stor men det här paketet blev skickat till min gamla adress i Göteborg. Där har jag inte bott på sex år. Men posten såg till att paketet hamnade här, i Eskilstuna, i alla fall. Kära någon säger jag bara.

Och så köpte jag ett par nya skor. Som jag bara älskar.

Punkskor, sa mina barn.

onsdag 8 februari 2012

Tiden


Jag ligger i soffan och läser. På soffbordet ligger den tidningen som jag bläddrade igenom under min sömnlösa natt. Jag är slarvig, jag låter saker ligga kvar här och där i all oändlighet. Eller i alla fall tills någon i familjen får spader på mig. Så tidningen ligger där jag slängde den sist. För tillfället använder jag den som underlägg för temuggen.

Jag la boken ifrån mig en stund och då slog det mig. Sigrid Rausing är född 1962. Hon är alltså tio år äldre än mig. Jag granskade hennes ansikte. Vackert och rynkigt. Jag tänkte på mitt eget ansikte som inte är lika vackert men desto rynkigare. Om tio år kommer rynkorna att fördubblas och fördjupas. Tio år, en liten droppe i tidshavet. Jag är inte utseendefixerad, jag har ingen åldersnoja. Men jag har tidsnoja. Nu rullar den neråt, min tid alltså. Jag har inte obegränsat av den varan längre. Det har jag aldrig haft men det fattade jag inte för 20 år sedan. Nu fattar jag det. Nu känner jag på ett fysiskt sätt hur tiden krymper. Och jag frågar mig själv, när ska jag börja leva?

Eller snarare, när ska jag börja skaffa mig minnen som kommer att framkalla leende hos mig när jag ligger i en säng på något äldreboende? Orörlig och frånvarande och alla tror att jag är med den ena foten på andra sidan av livet. Men jag bara ligger där och minns allt fint som jag har upplevt...

tisdag 7 februari 2012

Slaget om fläsksvålarna


Magnus lagar fläskpannkaka. Fläsksvålarna slänger han sedan i snön på vår uteplats för att Nosan ska få leta efter dem. Ett litet sätt att aktivera den gamla hunden. Hon tar dock god tid på sig. Big mistage. För våra skator har tydligen en inbyggd här-vankas-det-mat-radar. De stjäl Nosans svålar fortare än hon hinner vända sig. Fräcka skator.



Natten


Idag är jag hemma. Jag har en tuff natt bakom mig. Klockan var tre på morgonen när jag sista gången slängde en vaken blick på den. Två timmar senare ringde klockan och talade om för mig att nu var det dags. Mitt arbete kräver stor noggranhet och fokus. Med två timmars sömn i bagaget hade jag varken det ena eller det andra. Mitt i den hemska natten tänkte jag på att här behövs det en riktig utrensning. Utrensning bland böcker, kläder och dagar. Framför allt dagar. Det är för mycket som bara ligger och skräpar och stjäl energi från de viktiga sakerna. Man kanske behöver en rejäl skopa huvudvärk, ryggont och en sömnlös natt för att inse sådant?  

måndag 6 februari 2012

Hålla värmen


Det har varit kallt och trots att jag har riktigt bra vantar så fryser jag om fingrarna. Speciellt när jag måste ta av mig vantarna för att plocka fram bussbiljetten eller något annat livsviktigt. När jag sedan stoppar händerna i vantarna då har jag svårt att få upp värmen på nytt. Men nu har jag hittat en lösning på mitt kalla problem. En pytteliten blandning mellan värmepåsar och vetekudde. Ett par små rispåsar som jag värmer upp i mikron innan jag går ut och har dem inne i mina vantar. Påsarna är så pass små att de inte håller värmen hur länge som helst men den räcker till att ta sig till jobbet i alla fall.  Det första paret som jag sydde lyckades jag dock grilla ihjäl när jag värmde upp det på alltför hög effekt :)  

söndag 5 februari 2012

Baka bröd


Jag tänkte mig en sovmorgon idag med. Allt blir dock inte som man har tänkt sig. Jag vaknade av en svavelstinkande värme. Det var Nosan som stod bredvid min kudde och flåsade rakt i ansiktet på mig. Hon ville ut. Jag funderade på om jag skulle skaka om Magnus som sov bredvid mig. Väcka och be honom gå ut i morgonkylan. Men jag övergav dessa planer rätt så fort. Han sov så djupt och skönt att det vore elakt att väcka honom. Jag drog på mig yllesockorna och stapplade ut. Fast, jag ångrar det inte alls. Jag såg himlen ljusna upp och njöt av lugnet här hemma. En söndag som börjar på det här sättet har bara gott med sig. Och så hinner man tänka ut vad man vill göra. Jag ville baka bröd för jag vet inget annat som ger mig så mycket själsro som att sniffa på degen. Eller äta en brödskiva som är så pass varm så att smöret bara smälter...

lördag 4 februari 2012

I grova drag






Strålande sol och kylan som färgar näsan röd.
Sovmorgon, promenad på stan och pannacotta.
Middag snart. Ett varmt bad lite senare.
Och en bok i badet. Det är min lördag i grova drag.