tisdag 31 mars 2009

Vintergatan



Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
Och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
Och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
Och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.


De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
så saligt leende som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än
jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den?


Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon och Zulamit var han
och båda älskade så högt och älskade varann.


De bott på jorden båda förr och älskat redan då
men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.
Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro
de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.


Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem.
Omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem
tallösa världar underverk av skaparns visa hand
sig bredde mellan Salami och Zulamit i brand.


Och då har Zulamit en kväll av längtans makt förtärd
begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld
och då har Salami som han från randen av sin sol
begynt att bygga också hon en bro från pol till pol.


I tusen år så byggde de med omotståndlig tro
och så blev Vintergatan byggd en ståtlig stjärnebro
som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.


Förfäran grep keruberna till Gud steg deras flykt:
"O Herre se vad Salami och Zulamit ha byggt!"
Men Gud allsmäktig log och klart ett sken sig vida spred
"Vad kärlek i min värld har byggt det river jag ej ned."


Och Salami och Zulamit när bryggan färdig var
de sprungo i varandras famn — och strax en stjärna klar
den klaraste på himlens valv rann upp i deras spår
som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.


Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro
var viss det skall sin kärlek nå dess längtan skall få ro.

Zacharias Topelius

Den här dikten hör till mina favoriter. Särskilt orden "vad kärlek i min värld har byggt det river jag ej ned". Och med dessa ord får jag väl avsluta mars månad och kliva in i april. Vi får se vad som händer då...

Tänk dig...



Tänk dig en vanlig hyreslägenhet. Som är mörk och trång. Tänk dig fyra personer som ska samsas på en sådan begränsad yta. Dessa personer har helt olika intressen. Uppfattnig om vad som är fint och fult skiljer sig otroligt mycket mellan dem. Lägg till en rejäl dos av kärlek till loppisar som samspelar utomordentligt bra med den snäva ekonomin. Toppa med avskyn för "slit och släng" - mentaliten och då vet ni precis hur jag har det. Välkommen hem till mig!



Jag älskar mitt hem trots att det är faktiskt långt ifrån mitt drömläge. Den där kärleken till sitt eget hem är en märklig känsla. Plötsligt svämmar den över en och fyller denne med en otrolig värme. Hjärtat bara bultar och bultar när jag tittar på mina kuddar, gardiner, mattor. Bult bult bult.



Och tro inte att mina kuddar, gardiner och mattor är speciellt snygga eller designade eller placerade med stor omsorg och eftertanke. O nej. Tack alla våra kompisar och bekanta som skänker oss det ni inte vill ha längre. Tack Myrorna för de skira spetsgardinerna som jag har fyndat nyligen. De ska hänga i vårt nya sovrum. Tack mina händer för att ni har sytt det ena och det andra. Tack mitt kära hem för den luftiga, solblekta och ljusa stämningen som du bjuder på.

söndag 29 mars 2009

Den lantliga stilen



Jag och Nosan tog en kvällspromenad.

Nosan luktade på alla ruttna grässtrån och jag filosoferade.

Och som vanligt blev jag slagen av en kraftig tanke.

Och kanske någon av er blir upprörd och känner sig ledsen men det är inte min avsikt att såra någon alls.

Men jag funderade över begreppet lantstil.

Vi inreder våra hem i lantstil. Bloggvärlden blommar med bloggar som sjunger lovsånger om den lantliga stilen. Tidningar som ägnar sig åt country living är många. Likasom tips om hur man får ett lantligt kök. Vardagsrum med lantlig känsla. Lantligt...

Jag känner några riktiga "lantisar". Sådana där, vet ni, som inte behöver köpa små lyktor och kuddar av mjölsäckar för att skapa den lantliga känslan i sina hem. Deras hem andas lantlighet av helt naturliga skäl.

Men konstigt...

Inte ett enda vitt hjärta dinglande på nyckeln i linneskåpet. Inte en enda glaskupa med några nytillverkade gamla franska brev under. Inte en enda kudde med något helgon påstrykt.

Istället är det omaka filtar i soffan. Kuddar som inte alls passar ihop med den övriga inredningen men som tål att rulla dem under ett trött huvud. I farstun står det inga rosiga gummistövlar utan några par av den gröna modellen. Fast färgen syns knappt för stövlarna är rätt så leriga. Lantisar har oftast grova händer så de föredrar rejäla muggar istället för de små sköra kopparna. Jag trivs i deras kök. Kanske för att de är lantliga, men på riktigt.

Bilden är hämtad från www.freefoto.com

Små men stora förändringar



När vi ändå vänder upp och ner på vår lilla lägenhet då passar jag på och röjer och rensar. Samt målar. Korgar i "korgfärg" har blivit vita. Jag är inte mycket för den pryltokiga fransk - danska vita stilen. Men en sak är ostridbar. Vit tillför en känsla av renhet och luftighet. Jag längtar efter just den här känslan, särskilt i köket.

Ikväll ska vi för första gången sova i vårt nya sovrum. I en säng som är... håll i er... 240 cm bred. Inte lite eller hur? Vi har slagit ihop två 120 - sängar och på så sätt fått en jätteyta att sträcka sig på. Sovrummet är dock inte riktigt klart än. Eftersom jag har inga pengar att lägga ut på nya garderober, nytt överkast eller ens en ny fin lampa så får jag ta tjuren från andra sidan :)

Jag ska inreda sovrummet i en riktigt bohemisk stil. Men en sådan stil köper man inte som paket utan skapar under en längre tid.

När jag började rensa och röja då gav jag mig i kast med våra överhyllor i köket. Usch, där tittar man sällan. Fett och smuts bet sig fast i hyllorna. Det gick åt en del diskmedel för att få bort allt ska ni veta. Sedan plockade jag ner nästan alla saker som vi hade och sparade bara sådant som används i ett kök. Plus en liiiten, liiiten, alldeles liiiten helt opraktisk sak:



I höstas fick jag eterneller av min svägerska. De var alldeles för fina för att bli av med samtidigt som jag inte har haft riktigt plats för dem. Nu, under mitt krig mot onödiga prylar, har jag blivit tvungen att fatta ett beslut.

Ska eternellerna få stanna eller glädja någon annan?

De har stannat. Instuckna i en emaljmugg (med oasis i). Och gläder mig :)

lördag 28 mars 2009

Öppet Hus på Folkhögskolan







Konstutställning, underbara vävar, fika, penslar och färger, textiltryck, modevisning, recycle design... Det är en liten del av det som jag och min fina kompis Christina har fått uppleva idag.

fredag 27 mars 2009

torsdag 26 mars 2009

Så enkelt



Jag är kär i ordet enkelhet.

Eftersom jag villl leva som jag babblar så ska jag göra det enkelt för mig. Jag ska lägga mig på soffan och slumra en stund. För just nu är jag väldigt trött och när man känner sig så trött då är det onaturligt att röja och härja.

Det mest naturliga, det mest enkla är det som kroppen ber om. Det gäller bara att lyssna...

Och vad hände sedan?



Efter att ha tillbringat några timmar i en affär som säljer arbets- och fritidskläder åkte vi till en helt annan affär. En affär som heter duga för att fylla mina estetiska krav.

- Nu ska vi gå sakta och njuta - sa jag till Magnus.

- Vi njuter för fort - fick jag lägga till efter några minuter. Oj, men titta Magnus, där har vi inte njutit än - utbrast jag överlycklig när jag hittade en än outforskad hörna i affären.






Men tror ni att Magnus njöt? Titta bara på karlen!




Men plötsligt började Magnus ögon glittra!

Varför?

Vad orsakade detta hastiga sinnesskifte?






Ja, det ser ni själva... Och ta med en man in i en växtbutik...
Suck säger jag bara.

onsdag 25 mars 2009

När en karl handlar kläder...



- Titta i katalogen - Magnus stack den i handen på mig. Du kanske hittar något för dig.
- Nä, jag friluftar inte - mumlade jag gömd under vår yllefilt. Jag följer som sällskap.

För idag har vi haft en stor köpa-kläder-dag. Jag ska nog förtydliga en sak, kläderna skulle köpas till Magnus. Så vi satte oss i bilen och körde några mil. För några mil borta ligger det en affär som är jättebra för prismedvetna utemänniskor.



I Surahammar fick vi synka oss med kartan...



Affären hade öppet så vi klev in. För Magnus var det som att komma in i en godisfabrik.



Regnjackor, riktiga byxor, arbetskängor... Inte ett enda plagg i silke så långt ögat når. Och vad tyckte Stilla om det hela?



Precis det här! Tråkigt bland alla arbetskläder. Men...



Vilken tur att det fanns andra som inte var så värst upptagna av shopping. Så jag och Gunnar kunde flörta lite med varandra. Jag har nämligen alltid fallit för män i uniform.



Efter några timmar var det dags att lämna butiken. Adjö Gunnar. Vi kanske ses en annan gång. Avskedet med min nufunna kärlek hade tagit hårt på mig. Jag var tvungen att pigga upp mig så vi åkte tlll....



En underbar affär men den historien får ni ta del av imorgon. Välkommen tillbaka då!

Fortsättning följer.

tisdag 24 mars 2009

Drömma är gratis!







Det är stora saker på gång.

Det äldsta barnet lämnar boet. Jesper flyttar hemifrån och Magnus får magont. Nu har Magnus alla barn flyttat och kvar har vi mina två. Man tror att livet är statiskt, att idag kommer att vara för evigt men vips, så tar livet en vändning. Allt förändras... Den ena dörren stängs och den andra öppnas.

Bokstavligen faktiskt.

Jag och Magnus får äntligen ett alldeles eget sovrum nu när Jesper har flyttat. Hittills har vi sovit i en klädkammare som Magnus har gjort om till ett väldigt trångt sovrum. Där fick vi plats med en 120 cm - säng och några hyllor. Rummet vi får ta över just nu känns enormt stort i förhållande till det vi har sovit i under de senaste 3 åren. Tänk att vi ska ha ett fönster i vårt sovrum. En självklarhet känns som lyx.

Vårt nya sovrum ska inredas och göras till ett mysigt och ombonat ställe. Jag fantiserar om nya gardiner, sängkläder, färger och lampor. Tänk om man hade obegränsat med pengar... Oj, vad jag skulle shoppa då! Men nu är inredningskassan så gott som obefintlig så vi får använda oss av de resurser vi har. Men drömma är gratis så jag kan föreställa mig att jag bor i Avonlea. Eller kanske i en saga, bland älvor och troll. Eller till och med i ett slott...

Bilderna till dagens inlägg har jag lånat från www.flickr.com

Tre små grisar...



...som ingår i ett stort kreativt projekt. Nu ska jag sy en ko. Vilken utmaning!

måndag 23 mars 2009

När vinter velar...



Vinter är nog den mest velande årstiden. Den kan inte bestämma sig om den ska stanna eller ge sig iväg. Och råkar vintern bestämma sig för att ge plats åt våren då ångrar den sig nästan direkt.





Katten Lucy blänger surt på vintern...

I bersån



Oh, jag har gjort ett underbart fynd idag. Titta bara på den virkade och broderade duken! Hur kan man stå emot sina köpimpulser när man håller i en sådan skatt? Jag vet inte... Jag höll i duken och tänkte att någon måste ha tillbringat många timmar för att skapa en sådan dyrgrip. Den får mig att tänka på ett kaffekalas, någon gång i juni år 1923. I bersån har man dukat med creméfärgat porslin. Solljuset silas genom löven...





Jag köpte duken för 100 kr på Röda Korset.

söndag 22 mars 2009

Jag och vardagen



Idag har jag varit hemkär. Stannat hemma, gjort pizza till middag och bakat kokostoppar till efterrätt. Det blev väldigt smarriga kokostoppar, med rom och lime i. Att få stanna hemma, inte ha bråttom och njuta av vardagssysslor känns som healing ibland. Titta på hur smöret smälter, försiktigt blanda kokosflingorna och riva limeskalet. Sniffa på romen. Forma små toppar och se hur de sedan blir gyllenebruna i ugnen... Det känns som att tiden saktar ner och hela mig fylls av kärlek till vardagen. Oftast blir man lite trött på sin vardag, orkar inte med allt som den har med sig. Men vardagen är ju oundviklig för de flesta av oss. För att kunna leva då ett harmoniskt liv är det nästan nödvändigt att bli vän med sin vardag...

lördag 21 mars 2009

Fy Anna!



Min karriär som vegetarian har varit väldigt kort och tog slut igår. För det beskyller jag polska korvar. Det finns inte någon godare korv än en polsk kabanos. När vi gick in i en mataffär som säljer dessa glömde jag bort att jag bestämde mig för att sluta äta kött. Rätt som det var så hade jag tre paket kabanoser i min kundkorg. Det är så svårt att ändra på sina gamla vanor. De första dagarna gick det ju jättebra men sedan liknade min köttvägran en kamp. En kamp som jag har definitivt förlorat. Jag vet... Usch på mig...

fredag 20 mars 2009

Minnen






Vi vaknar.

Vissa på en gång. Det finns sådana som snoozar i all oändlighet. Några drar sig bland gosiga lakan en stund. Andra gör det på ett helt annat sätt. Men en sak har vi gemensamt. En ny dag framför oss. Ett ännu oskrivet blad. Vi kan fylla det med nästan vad som helst.

Känslor. Färger. Lärdomar. Upplevelser. Erfarenheter. Vänner. Dofter. Tårar. Möten. Tankar. Och mycket mer.

Några timmar senare, när dagen rullar mot sitt slut, somnar vi. Allt vi har fyllt dagen med har blivit minnen. Jag önskar Er alla många fina minnen när ni lägger er ikväll.


PS. Internet kan ge upphov till feltolkningar ibland. För att undvika det vill jag förtydliga att bilden på kortleken symboliserar inte något hasardintresse. Det är bara jag och sonen som kör Vändtia. Han vinner.

torsdag 19 mars 2009