Direktsändning

För ett tag sedan länkade Johanna till en helt underbar

dirketsändning.

Jag kollar många gånger om dagen. Har det blivit några ungar än? Nej... Och nu... Inte nu heller... Så jag väntar med spänning under fingertopparna!

Grilla hos Stilla

Då var det dags för årets första grillmiddag hemma hos oss.

Att sitta ute i den behagliga eftermiddagssolen och långsamt njuta av god mat är nog en av livets höjder. Idag har jag gjort en ny variant på tomatsallad. Den var jättegod så här får ni det superenkla receptet. Skär tomater i tjocka skivor och varje skiva i fyra delar. Lägg bitarna i en skål. Blanda med flingsalt och citronpeppar. Hacka några salladslökar och strö dem över tomaterna. Slutligen strör du över torrostade sesamfrön. Jag rostar dem i en het stekpanna några minuter. Förresten så tycker jag att sesamfröna är riktigt goda. Inte bara i sallader utan nästan på vad som helst.

Segerdansen

Ibland är det lite kämpigt och motigt.

Ibland tror jag att hela universum har bestämt sig för att pröva mitt tålamod.

I så fall dumt att universum som bör veta bättre. Att jag saknar tålamod.

Men universum är obegripligt. Ibland.

Ibland härjar rastlösheten som en hänsyslös härskare. Glädjen har lagt svansen mellan bena och stoppat huvudet i sanden. Vilken mesig glädje.

Men ibland...

Ibland, när solen och grönskan slår pakt med varandra då dansar mitt hjärta. Barnslig, osynnlig, löjlig dans. Slå dig i väggen rastlösheten. Idag vinner jag över dig!

Bara lugnt morsan

Igår var det en stor dag för sonen. Han körde upp för att få sitt EU-förarbevis. Han var lugn som en filbunke. Lugnt morsan, jag klarar det sa han medan jag gick som i dimman av nervösitet. Nu måste ni förstå att jag visste också att han skulle klara det och det var det som var så bekymmersamt. För nu finns det inga hinder för pojken att ge sig ut i trafiken. Hur ska det gå, hur ska det gå.... 15 år och riskmedveten är nämligen en ekvation som inte går ihop. Och som sagt, pojken klarade provet galant och jag, trots min rädsla, är väldigt stolt över honom. Grattis Dawid!

Det finns dock fler som gör anspråk på moppen... Men utan förarbevis ingen körning Lucy! Så hård är jag :)

Morgonstund

...har guld i mun.

Den tjugofjärde luckan

Livet blir så sällan som har har tänkt sig. I alla fall mitt liv. Att planera och se fram emot saker känns ibland så meningslöst. Det finns sådana som tycker att man ska visst planera för det finns så mycket glädje i det. Kanske. Men när jag planerar så är mina förväntningar starkare än den där glädjen. Sedan blir jag grymt besviken.

Jag har lärt mig det här. Någonstans på vägen. Därför försöker jag, så innerligt och starkt, att inte planera alltför mycket. Jag försöker faktiskt att ta en dag i taget och se vad den har med sig. Men det är tråkigt. Ibland. För det tar ifrån mig möjligheten att bli förväntansfull. Ni vet, lite av den julkänslan som man hade när man var riktigt liten. När man öppnade luckor i adventskalendern och med varje dag var man närmare den stora dagen. Vad livet var enkelt då. Ingen ifrågasatte den allra sista luckan. Man visste att till slut skulle man öppna även den. Det var ingen tvekan om det.

Men i vuxenvärlden finns det inget garanti att den tjugofjärde luckan finns ens. Och om den finns så kanske är den bommad för evigt. Och om den går att öppna så kanske har någon hjärtlös människa lagt något otrevligt bakom luckan. Så där för skojs skull...

Det är precis det jag gör

Idag har jag "sprungit" på wabi-sabi.

En japansk lära om en livsstil.

En till - tänkte jag lite trött och uppgiven. Vi har ju stött på många läror som blir trender. Sedan försvinner dem ganska spårlöst. Men nyfiken som jag är började jag googla mig på wabi sabi och har upptäckt att jag redan lever enligt lärans grundstenar. Ingenting är perfekt och ingenting är varaktigt. Rensa ut, var rädd om det du redan har, även om det är gammalt och slitet. Förenkla tillvaron genom att göra ditt hem bekvämt för dig och inte för grannens beundran. Feng shui, hållbar design och frivillig enkelhet i ett och samma paket. Det känns märkligt att upptäcka att de senaste åren har man levt enligt en urgammal japansk filosofi utan att ha en sussning om det.

Många gånger har folk höjt på ögonbrynen när de fick höra om hur lite pengar vi egentligen har. Hur klarar vi oss utan dyra prylar? Thailandsresor mitt i den kalla vintern? Hur kan vi leva så här? Det är ju så... fattigt.

***

En man satt och fiskade vid kajen när en annan man kom förbi.

- Du skulle ha en båt så att du kunde komma längre ut och få mera fisk - sa den andre.
- Varför skulle jag det?- frågade mannen.
- Jo då skulle du kunna sälja fisken, tjäna mer pengar och anställa folk som fiskade åt dig.
- Varför det? - frågade mannen igen.
- Jo, då skulle du kunna bli så rik att du inte behövde jobba alls och då kunde du göra precis vad du ville.
- Men det är ju det jag gör - sa fiskaren...

Var rädda om varandra...

Egentligen letade jag efter en stol som jag skulle kunna ha vid mitt sybord. Men det fanns inga lagom slitna och knarriga stolar på loppisen. Bara en tavla. Den köpte jag och hängde ovanför vår säng.

Och vad gör mamman?

Hon sätter sig på moppen och drar iväg. Sedan smilar hon överlycklig! Fast det syns inte så bra bakom hjälmen.

Han köpte moped

Allra först fick han gå ut själv. Men bara på våran gård. Sedan fick han leka på de andra gårdarna och jag dog av oron varje gång jag inte kunde se honom. En dag hörde jag mig själv säga att han fick åka till stan. Var jag helt galen eller? Vad??? Själv till stan??? Lika förvånad var jag när jag tillät honom att köpa en moppe. Jag hoppades på att han aldrig skulle kunna spara till den. Att han skulle tröttna eller hitta på andra saker att köpa. Men att förbjuda en 15-åring att köpa moppe är lika med självmord. Stackars lilla barnet... Hur blir det nu när han får köra bland farliga bilar och galna bilister (som hans mor)? Jag ska nog peta lite sand i tändningslåset.

Alla ni småbarnsföräldrar. Ni som har era barn lekande på köksgolvet, runt era fötter. Ni som har barn som kladdar glass i soffan. Ni som har barn som kommer på natten till er säng och slänger sina små fötter på era magar. Njut av den tiden för den är snart förbi. För en dag kommer dessa gullungar med en moppe...

On The Road

Sedan dagen jag fick körkortet (och det var faktiskt förra sommaren) håller jag fast vid att köra bil är roligare än att bara sitta och färdas i den. Men när jag och Magnus ska iväg någonstans då föredrar jag att det är han som kör. Inte för att han är bättre (och det är han ju, i alla fall på bilkörning) utan för att jag känner mig som en övningskörare bredvid honom. Och jag avskyr det. Sedan avskyr jag höra att jag ska helst köra 90 (även om vi är på motorvägen och 120 är tillåtet) för att det är mer ekonomiskt och miljövänligt att köra så. Men 120 är roligare ju...

Så idag fick Magnus köra. Vi åkte till Järna för att hälsa på Mona och Martin. Eftersom jag vet själv hur irriterande det är när någon blandar sig i mitt sätt att köra bil så håller jag tungan i styr och kommenterar inte andras sätt. Framför allt inte Magnus. Men idag frågade jag ganska diplomatiskt om det inte var dags för en omkörning. Jag trodde nämligen att Magnus hade glömt att det var en bred motorväg. Han kanske inte ens märkte att bilen framför oss sniglade sig fram. Men ja då, han märkte. Och han glömde inte. Men köra om tänkte han inte göra. För att slå ihjäl tiden tog jag bilder. Det är faktiskt lite av en utmaning att fota på en motorväg. Att hela tiden hitta något nytt att ta bilder på. Det är ju egentligen bara asfalt, bilar, åkrar och träd. Man får sätta fart på fantasin lite och så vips, försvinner tiden. Och innan man vet ordet av så sitter man i Monas kök och dricker jättegott te!

Jihaa!

Barnen har åkt till sin pappa. De ska tillbringa långhelgen hos honom och det betyder att jag är barnfri. Jag vill jättegärna ropa jihaa men ack! Då kommer nog många tycka att jag är världens sämsta mor som jihaar när hennes barn reser bort.

Jag skilde mig för ganska länge sedan. Yngsta flickan använde fortfarande blöjor då. Idag är hon 14 år och nej, hon använder inga blöjor längre. Jag har alltid haft mina barn hos mig. Det känns naturligt och jag skulle inte klara av vardagen utan dem så bra. De första barnfria helgerna visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Under arbetsveckorna planerade jag stort inför mina helger. Jag skulle på SPA, jag skulle festa, jag skulle göra precis allt detta som en vanlig mamma inte hinner med. Men när dessa efterlängtade helger hade kommit då ömsom grät jag, ömsom sov.

Idag behärskar jag konsten att släppa taget om barnen när de är hos sin pappa. Jag är befriad från det tunga ansvaret och just den här befrielsen känns enormt skönt. Jag kan lägga mammarollen åt sidan under några dagar. Så trots att det låter förskräckligt så säger jag: jihaa!!! Och för att undvika missförstånd så lägger jag till att när jag väl tar mammarollen på mig igen då är jag en ompysslande, bullbakande hönsmamma. Bara så att ni vet.

Min nya gardin

I mars fyndade jag en duk. Jag blev som förtrollad, jag kunde inte stå emot den virkade skapelsen. Duken har legat i skåpet och väntat på att bli något viktigt. För som duk hade den inte så stora chanser hos oss egentligen. Men det var ju så synd att låta den bara ligga så där. Så jag hängde duken som gardin. Bakom den hänger det en ljusslinga som ger väldigt mysig kvällsbelysning, året om. Vårt hem är verkligen en bohemisk blandning av allt möjligt. En romantisk duk som gardin. Bredvid den, på väggen, hänger det fyra pagajer. Och i fönstret dinglar det ljuslyktor från Indiska. Jag är ingen inredningshaj och följer aldrig några trender och regler. Jag samlar på mig det jag tycker är vackert. Sedan är det upp till alla mina ting att samarbeta med varandra. Det tycker jag dem gör jättebra.

Pling pling

Det plingade på dörren. Brevbäraren hade med sig ett paket till mig. Den finaste tekoppen som man kan föreställa sig. Den som jag vann hos Monika i bloggen Här och Nu. Tack snälla Monika! Koppen sitter perfekt i handen, te smakar jättegott ur den och jag känner mig till och med lite tjusig när jag dricker ur koppen.

Med en glimt i ögat

Dagens kreativa anfall fick jag där jag tvättade Nosans madrassöverdrag. Det såg helt sönderkrafsat ut. Jag vet inte hur andra hundar gör men Nosan älskar att bädda i sin lya. Hon har ett par filtar som hon vill ha på ett speciellt sätt. Så hon krafsar, och trampar och samtidigt river sönder överdraget. Jag har lappat hennes överdrag ett antal gånger men idag har jag gjort det med med glimten i ögat :)

Överlycklig

Känner ni ibland en sådan glädje som man vill skrika ut? Ställa sig på ett torg och bara vråla av hela sitt hjärta? En sådan glädje känner jag just nu. Det är för långt till torget så jag ställer mig i bloggen och vrålar:

JAG VANN!!!!

OCH JAG VANN STORT!!!!

Jag vann den vackra koppen hos Monika. Hon har den finstämda bloggen Här och Nu. Över 100 personer ville vinna utlottningen och det blev jag! Det känns så overkligt. Jag är en sådan som vinner sällan på olika lotterier så när något sådant händer då blir jag över-över-överlycklig!

Bilden har jag lånat från Monikas blogg. Tack för det!

Den milda ensamheten

Idag är jag ensam. Jag älskar att vara ensam. Men jag minns så väl tiden då jag var ensam jämt. Då avskydde jag ensamheten. Jag drömde om starka armar runt omkring mig. Jag drömde om utspridda saker. Saker som skulle tillhöra någon som bryr sig om mig.

Han som bryr sig om mig är bortrest idag. Och jag är ensam. Jag njuter. Inte av det att han är bortrest utan av det som det bär med sig. Utrymmet, det fysiska utrymmet runt omkring mig. Tystnaden. Tänk, jag behöver inte säga ett enda ord idag. Kravlösheten... Jag sitter och dricker mitt örtte. Läser boken om humlor. Jag är jag. Bara jag. En hagga med drömmar. Just idag.

Usch säger jag bara

Känsliga personer varnas!

Dagens inlägg kan framkalla anfall av olika slag.

Redo för starka upplevelser???


Då kör vi!



Dagens skörd.

Jag brukar gå igenom Nosans päls så gott som dagligen. För att befria henne från... Brr brr. Ja, just det, fästingar. Jag har blivit riktigt bra på att ta ut dem. Jag kan göra det med förbundna ögon. Det känns skönt att vara riktigt bra på något. Även om jag önskar att jag vore riktigt bra på andra saker än att dra ut fästingar.

För några år sedan var jag helt förlamad när jag fick syn på någon fästing. Magnus fick ta hand om alla. Men så kom det en dag när jag var riktigt sur på Magnus och tänkte att fasiken, inte behöver jag be honom om hjälp. Jag kan själv. Så på den vägen lärde jag mig att dra ut dessa otäcka kryp medan jag kollar på Mitt i naturen. Eller gör något annat. Jag undrar vad fästingar fyller för roll här i världen. Alla levande organismer /förutom fästingar och människor/ fyller ju en viktig roll. Men fästingar är liksom utanför näringskedjan...

Nog om otäcka kryp. Alla ni som har varit modiga och tagit sig igenom mitt inlägg bjuder jag på lite solig grönska. Hoppas solen lyser på Er alla idag.

Tygångest

Jag har hittat ett tyg på loppis.

Lagom blekt, lagom urtvättat. Mjuka pastelliga färger. Precis som jag tycker om. Så jag köpte tyget och kom hem med världens största ångest. För jag vet inte vad jag ska ha tyget till. En kudde? Eller kanske en kjol? Eller möjligen en väska?

Jag har en hel byrå fylld med tyger som väntar på att bli någonting mer än bara tyger. Det är därför jag drabbas av tygångest. Men jag är kanske rentav en tygsamlare? En del samlar ju på frimärken, andra samlar på grodor eller tändsticksaskar. Inte för att man kan göra något av det utan för skojs skull. För att man tycker om tändsticksaskar. Jag tycker om tyger. Det är kanske därför jag har en knockfull byrå?

Himla dramatiskt

För några minuter sedan blev jag åskådare till en väldigt dramatisk föreställning. Himlen var scenen, molnen ägerade aktörer. De svarta, dystra och tunga regnmolnen var väldigt tuffa. Ingen trodde att de skulle dyka upp i överhuvudtaget. Minst av alla trodde det de fluffiga vita molnen. Men Fluffingarna försvarade sin rätt till den blåa ytan tappert. Till slut hade Svarta Molnen inget annat val än att ge sig iväg. Med sig fick de ta det starka hotet om ovädret. Så nu är det frid och fröjd igen.

Något att se fram emot

Vet ni vad som är bra med våren?

Att man kan lägga sig i hammocken och sova. Eller fundera över universums mysterier. Eller läsa. Jag tänker göra lite av varje. Idag har jag köpt några böcker som jag har varit nyfiken på. Så nu tänker jag baka jättemånga goda bullar som ska frysas in, bädda i hammocken med mjuka kuddar och filtar och sedan... Sedan ska jag tina upp några bullar för jag tycker om att äta medan jag läser. Eller läsa medan jag äter... Hur som helst så ser jag fram emot några sköna lässtunder i hammocken. Sådant är våren bra på!

En inlåst kaka

Igår testade jag ett nytt recept. Rabarberkakan. Jag och Magnus satte oss i soffan och fikade. Jag tyckte att kakan var ok men bara ok. Ingen höjdare. Jag slängde receptet i sophinken och la kakrester i en plastlåda.

Idag kände jag mig sugen på något sött och hade bara rabarberkakan hemma. Så jag tog en bit. Och en bit till. Och inte nog med det, jag tog ytterligare en bit. För under natten hände det något märkligt med kakan. Den blev jättegod. Den bara smälte i munnen. Jag grävde fram receptet.

Magnus kom från träningen och sa att han hade tänkt ta en kopp te och rabarberkakan. Den som var kvar sedan igår.

- Du får väl kolla hur mycket av kakan som finns kvar. Innan du gör dig sugen på den - mumlade jag med munnen fylld av... ja, det är inte svårt att lista ut.

Magnus sprang in i köket och tittade förtvivlad på kaksmulorna. Sedan tog han hela lådan och låste den in i ett skåp. Gömde nyckeln. Jag nästan kissade på mig av skratt. Tills jag fattade att han menade allvar.

- Men vad gör du Magnus? Låser in kakan? Det behöver du ju inte göra. Inte alls.

- Jag litar inte på dig din polack.

Någon här har en bristande tilltro till sin sambo. Helt utan anledning tycker jag. Eller hur?

Recept på den inlåsta rabarberkakan

3 ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
100 g smör
3/4 dl vatten

1/2 paket av Ekströms smuldeg och rabarber

Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl med bakpulver, rör ner i äggsmeten. Smält smör och häll i vatten, låt det koka upp och rör i smeten. Bred ut smeten på en smörd långpanna (ca 35x25 cm), strö över rabarber och toppa med smuldegen. Grädda i 200 grader i ca 25 min. Vaniljsås smakar gott till.

Göm kakan innan era andra hälften gör det!!!!

Loppisfynd

En vacker engelsk tekopp, en låda med udda röda knappar och en smultronduk har jag fyndat idag. Smultron, blad, blommor, bin och fjärilar hör till mina favoritmotiv. De påminner mig om alla dessa bekymmerslösa sommarlov som jag upplevde som liten.

Regnbågen

Idag har Eskilstuna exploderat i regnbågens alla färger. Solen sken, glada människor samlades, färger vibrerade. Det har varit en fin dag på torget.

Peace, love and understanding!

För en viktig sak

Galan äger rum i Eskilstuna.

Kom och hjälp ungdomarna från S:t Eskils gymnasium att hjälpa!

Ni är hjärtligt välkomna!

Droppeli droppeli dropp

Jag sitter med näsan fastklistrad vid fönsterglaset. Det regnar så mycket. Men jag gillar regnet. Dropp dropp dropp låter regnet. Droppeli droppeli dropp låter mina tankar. Och jag tänker på en röd kappa. Och en blå halsduk. Och muffins serverade på små blommiga assietter. Sedan fönstershoppar jag på Tradera.