tisdag 26 februari 2013

Birka Styrman


Jag skriver. Inte på bloggen, inte ens på datorn. Jag skriver på det gamla, hederliga sättet. De första meningarna kändes oerhört krystade men efter några hundra oläsliga krumelurer börjar pennan få lite glid och fart. Och med farten kommer knasiga idéer... Köpa en iPad, kanske? Men ack, känslan av pennan som jobbar hårt på pappret är oslagbar. Så jag håller mig till den, ett tag till i alla fall. Och så drömde jag. I drömmen hette jag Birka Styrman. Det lät faktiskt fullkomligt logiskt och när jag vaknade då kände jag mig verkligen som en Birka Styrman. Sedan vaknade jag lite till och blev mitt gamla vanliga jag igen. Synd, för Birka Styrman verkade vara en rolig person...

lördag 23 februari 2013

Den heliga stunden


En av de bästaste sakerna med lördagar är att på lördagar kan jag äta min goda frukost alldeles i lugn och ro. Jag har all tid i världen för att ställa mig vid spisen och fixa allt jag är sugen på. Sedan kan jag avnjuta min frukost i stillhet, försjunken i fluffiga dagdrömmar. Inga torra mackor här inte. Inga nervösa blickar slängda på klockan. Nej, nej. Lördagsfrukost är en helig stund. Idag har jag ätit Bacon Wrapped Eggs, ett recept som jag har hittat på Youtube och som jag är jättekär i. I receptet gör dem äggen i en muffinsplåt men sådana nymodigheter har jag ej. Så jag har använt stora muffinsformar i papper och det funkar det med.

fredag 22 februari 2013

Fredagskänslan


Det har varit en tuff vecka men igår kväll föll en sten från mitt hjärta. Min son behöver inte göra lumpen i Polen. Efter några sömnlösa nätter, många oroande telefonsamtal och min mammas tappra kamp där på andra sidan av Östersjön kan jag andas ut. Fredagskänslan lägger sina vingar runt mig. Katten spinner behagligt, dottern bakar dumlekakor och jag hoppas på en väldigt, väldigt lugn helg...   

måndag 18 februari 2013

Horder


Det sägs att bekymmer kommer aldrig ett och ett. Och det stämmer. Mina bekymmer är dessutom väldigt sociala och besöker mig i enormt stora horder. Har de frågat mig om de får ta något sällskap med sig hit? Nej. Har de i överhuvudtaget funderat över hur jag ska klara av dessa anhang på en och samma gång? Nej. Några problem åt gången klarar jag av. Det har jag gjort hela mitt liv. Men det här... det här som jag stångas med just nu är större än det som jag är van vid att klara av. Jag önskar att jag kunde berätta i detalj vad som plågar mig men det kan jag inte. Inte än. Kanske när allt har löst sig. Men tänk, tänk om det inte löser sig? Brr, hemska tanken...

söndag 17 februari 2013

Tidsbrist


- Om du behöver köpa något konstigt så kan du göra det här, sa Magnus och pekade på Kjell & Company.

Jag kunde inte komma på en enda konstig sak som jag kanske behövde och därför lämnade jag Magnus hos Kjell och gick till bokhandeln. Där finns det alltid något jag behöver, vill ha, drömmer om och inte kan leva utan. Vackra anteckningsböcker. Skojiga pennor som man kan skriva i rosa med. Och böcker om att skriva. För drömmen om att skriva finns alltid djupt inom mig. Den dagen som jag ska dö kommer jag att ångra väldigt mycket och mest av allt kommer jag att ångra att jag inte skrev medan jag hade tid. Det mest paradoxala är dock att nu, medan jag är frisk och fortfarande har tid så skyller jag på... ja, tidsbrist. 

lördag 16 februari 2013

Faworki


Min mamma är mästare på faworki, de spröda kakorna som man moffar på fettisdagen i Polen. En gång, när mina barn var riktigt små, då kom min mamma hit och gjorde två enorma fat faworki till oss. Det måste ha gått 15 år sedan dess men barnen har starka minnen av kakorna och pratar fortfarande om dem. Idag har jag tagit mig i kragen och gjort faworki själv. De liknar klenäter lite grann. Jag har dock aldrig ätit några klenäter så jag har ingen aning om det finns fler likheter mellan dessa svenska julkakor och polska faworki.  

Här kommer receptet för alla Er som vill äta något riktigt, riktigt gott...

Blanda ihop 6 dl vetemjöl, 2,5 dl smetana, 1-2 msk vispgrädde, 5 äggulor, 1 tsk ofärgad brännvin och en nypa salt till en fin deg. Det tar några minuter. Det är viktigt att inte ha något mjöl på bakbordet. Det mjölet som fastnar på degen kommer senare att brännas vid under friteringen. Kavla degen tunt, tunt, tunt. Ju tunnare deg desto sprödare kakor. Sedan skär man degen i remsor och gör ett snitt i mitten av varje remsa.


Dra den ena snibben på remsan genom det snittet i mitten så att kakorna blir vridna.


Värm upp olja eller kokosfett i en stor kastrull. Stek kakorna gyllene på varje sida.
Pudra med florsocker när de har svalnat.


Min väldigt nyvakna dotter blev alldeles tokig av glädje!

onsdag 13 februari 2013

Tankar


Där ute har vintern blommat ut på fullaste allvar. Idag, när jag gick hem från jobbet, då fick jag ta mig över snövallar stora som hus. Jag kände mig som en äventyrare. Utan någon syrgasmask eller säkerhetslina klättrade jag tappert upp för att ta mig till andra sidan av stigen. Men jag tycker om att gå för då får jag ett bra tillfälle till att städa bland mina tankar en aning. För ibland, när dagarna försvinner ifrån mig i en skrämmande hastighet, då samlas alla tankar på en hög och börjar jäsa. Och jäsande tankar är rena döden för livsglädjen... 

söndag 10 februari 2013

Hantverksminnet




Om några veckor ska jag träffa min gamla sagokompis. Hon ska få en present av mig. Jag tror att Petter och hans 4 getter kommer att göra henne glad. Så idag har jag börjat med att tova getterna. Det var så länge sedan som jag tovade senast att mina händer har liksom glömt hur man gör. Efter ett tag kom hantverksminnet tillbaka och med det känslan av hur härligt det är att få jobba med egna händer...

lördag 2 februari 2013

Näven i bordet


En kompis till mig tipsade mig om en butik som säljer polska matvaror. Idag har jag gjort många kilometer genom Eskilstuna för att hitta den där guldgruvan. Benen värkte och näsan förvandlades till en jordgubbe men vad gjorde det när drömmen om en polsk middag skulle besannas?! Till slut hittade jag butiken men blev besviken för utbudet var deprimerande magert. Det är kanske mitt eget fel för att jag har fantiserat så hett och byggt upp mina förväntningar till det näst omöjliga. Men sådan är jag, drömmer och längtar. Ibland blir drömmen sann men oftast får jag möta den bistra verkligheten och försöka acceptera den som den är. När man har förlikat sig med sina krossade drömmar alltför ofta då händer det något märkligt. Man får nog, man slår näven i bordet och vägrar.

Och ja, jag har fått min polska middag idag, trots allt :)