lördag 31 mars 2012

En ny medborgare i blomsterträsket


De oidentifierade växterna i mitt blomsterträsk har fått en kompis. Mina väldigt ogröna fingrar har planterat clematis och nu hoppas jag på att den underbara växten ska trivas. Åtminstone så pass mycket att den inte dör det första den gör. Jag älskar clematis. Det är nog min mamma som har smittat mig med den kärleken som har funnits i hjärtat på mig så länge jag kan minnas. Förra veckan, då jag fyllde 40, fick jag en planta av mina bonusbarn. Idag har plantan blivit en officiell medborgare i blomsterträsket. Håll tummarna för clematisen för det behöver den. 

Väderpolitik


Jag och skatan tycks tänka på samma sak denna morgon. Och det är inte frukost för skatan har redan ätit sin och jag äter inte frukost direkt efter att jag har stigit ur sängen. Vi tittar ut och undrar om det är verkligen nödvändigt, det där med snön. Måste det snöa sista dagen i mars? Skulle det inte vara bättre med solsken och sydliga vindar? Livets väderpolitik är svår att finna logisk. 

fredag 30 mars 2012

Skryt


Häromdagen tappade jag Pralinen i golvet. Det sa bara duns och chassit gick isär. Jag köpte den enkla, billiga kompakten just för att inte sörja vid sådana tillfällen. Men ack, jag blev helt bedrövad när jag såg springan i chassit. Jag försökte laga det själv men jag insåg väldigt fort att mina tappra försök skulle innebära ännu mer omfattande skador. Jag bad Magnus om hjälp. Han är en duktig hantverkare som fixar det mesta. Han lagade ihop Pralinen. Imorse, innan jag gick till jobbet tänkte jag ta en bild men kameran vägrade att samarbeta. Den fokuserade och gjorde allt annat förutom att ta bilder. Men det är ju prio ett om man råkar vara en kamera, om än enkel sådan. Ja la kameran på köksbänken och skrev en lapp: Magnus, Pralinen vägrar att ta bilder. Magnus magiska hantverkarhänder lagade även det felet så nu är Pralinen helt frisk igen. Jag blir ju totalt bortskämd med en sådan sambo. Jag lämnar en lapp innan jag går till jobbet och när jag kommer hem då är allt i sin ordning igen. Så där tjoff, hocus pocus, simsalabim. Eftersom det blev ingen bild innan jag gick till jobbet då tog jag en bild efter att jag hade kommit hem istället. Knasiga katten Lucy hoppade upp i mina armar och krävde lite gos.  

PS. Magnus står för tillfället bakom min rygg och tycker att jag ska skriva att förutom att laga saker så gör han även goda chokladbollar. Jag föreslog att han skulle skriva en egen blogg om han vill skryta så mycket. Men han tycker att jag ska skryta om att han är bra på så mycket. Fast det tänker jag inte göra även om han är mästare på chokladbollar. Någon måtta får det vara... 

torsdag 29 mars 2012

Osynliga timmar


Det är just sådana dagar som idag som jag sitter vid datorn, försöker komma på vad jag skriva om och blir frustrerad. När dagen bjuder enbart på arbetstimmar och en trött kropp då finns det inte mycket jag kan trolla med. Men det är ju också livet. De där osynliga timmarna som försvinner i jämt takt och man undrar vart dessa tar vägen. Jag tittar på eftermiddagssolen och plötsligt blir jag så smärtsamt medveten om tiden, om livet, om att varje osynlig timme räknas.   

onsdag 28 mars 2012

Glädjande nyheter


Två glädjande nyheter. Vitsipporna har kommit! 

Den andra nyheteten kom med posten:
Undersökningen av dina bröst visade inga tecken på cancer.

Kan man begära mer av livet? Tja, kanske en Mini Cooper D, en ny soffa och en snyggare kropp.
Men idag nöjer jag mig med vitsipporna och med att jag är frisk. Livet leker!

tisdag 27 mars 2012

Fikarast på HM


Det är frukostrast på min arbetsplats,
man öppnar fönstren och går
från söm och från pressar till smörgåsask,
rökverk och kaffetår.




Och tygdammet sjunker i solsträngens dans
och stillnar på bänk och maskin
Och själv är jag här och nå'n annanstans-
i nuet och fantasin.

/Ur Frukostrast på en liten syfabrik på landet.
Text: Marianne Flodin/

En liten visa som jag ofta nynnar på när jag jobbar.

måndag 26 mars 2012

Ankäggen


Ibland på jobbet fantiserar jag om vad jag ska göra när jag kommer hem. Idag har jag fantiserat om att känna på ankäggen. Igår fick jag tre fina ankägg av Brita och Maria. Jag har aldrig någonsin hållit i ett riktigt ankägg och nu är jag helt fascinerad. De är så stora, lena och så vackra i färgen. Svagt, svagt gröna är dem. Jag tycker om dem så mycket att jag blir förskräckt när jag tänker på att snart måste jag använda dem. Än så länge njuter jag bara av att hålla i mina ankägg.

söndag 25 mars 2012

Flower Power Afternoon Tea






En sak är säker, det är väldigt trevligt att fylla 40 år. Synd att man gör det bara en gång i livet.
Och synd att jag inte har hunnit ta några bilder från dagens Flower Power Afternoon Tea. Jag hoppas bara på att minnen lever kvar tills jag fyller 80. Minst. 

lördag 24 mars 2012

Vid köksbordet


Jag har bakat... Hela långa dagen. Och ändå känns det så lite. Imorgon har jag nämligen ett Flower Power Afternoon Tea för många fina människor som betyder något för mig. Två av dem är Martin och Mona. De kan inte imorgon så de har kommit idag. Mitt i stöket och baket och gav mig en stund av avkoppling. Det är faktiskt Martin som jag har att tacka för att jag började fotografera. Jag var en typisk semesterfotograf när jag träffade Martin som själv är en enormt duktig fotograf. Han la några av sina bilder på köksbordet hemma i Dalarna och började prata om hur han såg fotoögonblicken och vad han kände och hur han tänkte. Det var då jag upptäckte att jisses, foto är så mycket mer än bara ett sätt att dokumentera semester på. Så jag testade själv och blev fast.

Idag har vi suttit vid mitt köksbord och pratat... ja, kameror. Båda två har vi lovprisat våra kompakter. Himla vad de är bra att ha. Både kompakter och vänner.

fredag 23 mars 2012

True Friends


Jag har fått två vackra, handgjorda kort. Eller snarare sagt en tavla och ett kort. De har kommit till mig ändå från Irland. Där, så långt borta härifrån, bor min ungdomsvän som jag inte har sett på snart 20 år. Men vi håller kontakten via Facebook och via varandras bloggar. Vi var tre oskiljaktiga tjejer. Vi grät på varandras axlar när våra hjärtan höll på att brista, vi hittade på massor med saker som våra föräldrar skulle förfasa sig över om de bara visste, vi fanns där för varandra. 


Den här bilden är tagen sommaren 1991, vi var alltså 19 år.


Idag är vi tillsammans igen, på Agnes vackra tavla...


... sammanfogade av våra rötter, minnen och vänskap.


En annan vän till mig, från Göteborg, har skickat ett handskrivet brev till mig...


Käraste lilla Anna... så vackert att jag håller på och snyftar här. Men avslutningen på brevet är ännu vackrare:

Snälla Anna, tappa inte bort mej - jag tappar inte bort dej!!!

Vänner, de nära en och de långt borta, det är dem som betyder mest här i livet.
Framgång, pengar, till och med hälsa, vad ska man med det till om man är ensam som en tumme i en tumvante? Nu, när jag har blivit vuxen, då kan jag se det klarare än någonsin här i livet.

Underbara människor som har stått ut med mig i alla dessa år. Tack för att ni finns.

Besök


Idag vaknade jag utan feber. Fortfarande matt i kroppen och bortdomnad i skallen men feberfri. Solen sken och vinden var ljum. Jag började peta i blomsterträsket på nytt. Och så hittade jag en daggmask. Jag gillar daggmaskar, de är fina och gör vår jord till ett bättre ställe att vara på.


Så in i jorden med lilla daggmasken.

Men man måste passa sig. För medan grannens blomsterhav lockar till sig fjärilar och bin så bjuder mitt eminenta blomsterträsk in sådana här...


Rovspindlar. Det kryllar av dem och de rör sig fort. Det gäller att hålla ett vakande öga på dem när man petar i blomsterträsket. Med det andra, mindre vakande ögat såg jag den här lilla filuren...


Bärfisen. Den stirrande länge på den torkade blomman. Jag blev nästan säker på att bärfisen blev lite kär i den. Men till slut fattade bärfisen att det var något som inte stämde och gav sig iväg.

Raka vägen mot...


Spindeln! Jag fick panik. För spindeln kanske bara väntade på att bärfisen, full och yr av all kärlek till blomman, skulle fatta fel beslut. Men jag kan lugna er med att spindeln inte rörde sig en millimeter när bärfisen gick förbi honom. Det var jag tacksam för.

När jag hade petat klart upptäckte jag att grannens vintergäck har tagit sig över staketet och några gula blommor blommar även hos mig. Och lockar till sig lite annat än bara spindlar... 

onsdag 21 mars 2012

Hos min granne


Min granne har en magisk jord och gröna fingrar. Vad hon än petar in i myllan så kommer det garanterat att frodas. Just nu blommar vintergäck hos henne som om den gick på anabola. Det gula blomsterhavet lockar till sig allt nyvaket liv och får mitt hjärta att slå volter.




Sedan får jag syn på mitt eget blomsterträsk och blir en aning bedrövad.

tisdag 20 mars 2012

40


Idag fyller jag 40 år och jag har invigt min födelsedag med 40-graders feber. Ett supertrist sätt att fylla år på. Men dagen har varit fin ändå. Min familj har gjort en tårta medan jag yrade i febern. Mina jobbarkompisar har uppvaktat mig med sång och blommor. Och jag tänker på att det är ändå det som räknas här i livet. Människor runt omkring en som bryr sig och som gör en glad.

måndag 19 mars 2012

Vissen


Idag känner jag mig vissen som ett fjolårslöv. Jag är förkyld, igen.
När ska eländet ta slut egentligen?

söndag 18 mars 2012

Städning är inte alltid ok


Solen tittade fram en stund och jag fick vårkänslor. Plötsligt fick jag för mig att städa i blomsterträsket. Jag städade som en tok och lyckades väcka en nyckelpiga.


Men det var alldeles för tidigt att vakna, tyckte nyckelpigan.
Hon tog sikte på en av de blomstänglarna som jag inte hann klippa ner än.


Där hittade hon ett löv, kröp under det och somnade om.
Jag har bestämt mig för att fortsätta med vårstädningen lite senare.
Det är bäst att nyckelpigan får sova ostört ett bra tag till. Att städa är inte livsviktigt ju.

lördag 17 mars 2012

Mat, dryck och dans


Sex glada själar på väg...


Skål! Första omgången.


Vi ska alltså på en kryssning. Så nu vet ni var jag har roat mig.


Bildbevis på vad kvinnor är kapabla till. Vi gick in.


Andra omgången. Sedan tappade jag räkningen.


Precis innan vi ska till våra hytter.


Obligatorisk pastasallad så att man orkar snygga till sig.


Vi var de två första som intog dansgolvet. Strax efter var det trångt där.


Lördagsmorgonen var disig och grå.


Ordentlig frukost. Jag, som aldrig annars äter någon frukost i överhuvudtaget moffade äggröra, prinskorvar och mängder av bacon.


Vad ska vi hitta på nu då?


Karaoke!


Och lite mera mat på det!


Resan avslutades med lite hederligt källvatten.

Jag har haft himla roligt, ätit gott, druckit precis lagom och dansat galet mycket.
Och nu är jag hemma och tänker äta choklad från tax free-shoppen.