Jag är lyckligt lottad som har en liten jordbit. Den är förstås väldigt liten men det kunde ha varit betydligt värre. En trång lägenhet med en liten balkong som vetter mot högtrafikerade gator. Eller en, hujedamej, lägenhet utan balkong. Nu har jag en altan, en gräsmatta, en liten blomrabatt och ett litet trädgårdsland. Förra året fick jag så mycket dill att jag har kunnat äta den hela vintern. I år ska jag också så dill. Och gräslök, morötter, ärtor. Samt sötflockel (stevia). Stevias blad är otroligt söta. De är ca 300ggr sötare än vanligt socker. Man använder dom som sötningsmedel i mat och dryck. Däremot innehåller dom inga kalorier. Så för en sådan sockermissbrukare som jag kan det vara en efterlängtad möjlighet. Det är första gången som jag ska odla stevia så håll tummarna!
Har ni sett de underbara fröpåsarna "Muslandet" från Lord Nelson? Jag är jätteförtjust i dom och funderar om man kan använda dom till något mer än till fröpåsar. Kanske till små tavlor? Eller som tryck på trädgårdsförkläde? Jag känner mig rätt så barnslig men jag kan inte låta bli att bli lyrisk över Muslandet. Teckningar liknar lite Beatrix Potter tycker jag. Har ni sett "Miss Potter"? En underbar film, precis i min smak. Jag gillar långsamma filmer med vacker natur, mjukt ljus och sköna färger.
Ja, men det dröjer nog länge innan den snötäckta jorden kommer att drunkna i grönska. Vi väntar på våren...
6 kommentarer:
Oj! Aldrig hört talas om den växten. Lät rasande intressant. Inga bieffekter??? Skadliga?
Tydligen inga bieffekter. Och inte alls skadliga. Om jag fortfarande bloggar i höst så betyder det att jag har överlevt sommaren med den mystiska växten :)
Jag har också planer på att odla stevia! Jag blir också barnsligt lycklig över fröpåsarna, der är som en saga i sig!Och jag måste se Potter- filmen!!!
Hej
Jag vet att det kanske inte är bra att vilja ändra på sig själv allt för mycket, men jag vill verkligen ha gröna fingrar och vara intresserad av växter. Men det är jag inte ännu, men kanske till sommaren. Jo förresten så är jag jätte förtjust i mina Pelargoner som för första gången överlevt vintern, i alla fall två stycken.
Så härligt med drömmar om kommande fägring, det är ju halva nöjet att sluta ögonen och se så fint det blir. Jättegulliga fröpåsar som ju måste gå jättebra att sätta som ett collage eller så i en ram. Härligt att snart få sätta spaden i jorden. Kram och ha det gott. Birgitta
Vi är oxå lyckligt lottade med en liten uteplats med en pytteliten rabatt på framsidan av lägenheten och en liten uteplats på baksidan - där är dock så mörkt och ständigt fuktigt så inget vill växa, men det är skönt att kunna ha hunden ute där utan att behöva vakta henne varenda sekund- vi har ett litet staket vi med... Vad gäller kissen, jag klarade inte ens av att vara med när hon åkte den sista resan till vetrinären och jag höll på att gå sönder när jag kom hem och hon inte mötte mig i dörren som vanligt.... De går raka vägen in i hjärtat de små djuren!
Skicka en kommentar