Anorektiker på tvären.

Hela förmiddagen har vi varit på gymmet. Gud vad jag känner mig stark ibland. Det gör faktiskt ingenting att jag har gått från storlek 34 till 42. När jag tittar på mig i spegeln så kan jag bara konstatera att jag gillar det jag ser. Låter nästan hemskt men jag kan inte hjälpa det. På ett halvt år har jag gått upp 12 kg! men allt är inte fet, mycket är muskler (hoppas jag). Jag är kanske anorektiker fast åt andra hållet? När en anorektiker tittar i spegeln så ser hon sig själv tjock fast hon är jättesmal. När jag tittar i spegeln så ser jag att jag ser ok ut fast jag är kanske dundertjock? Det värsta med min viktökning är att jag inte kan ha på mig mina kläder. Man får byta ut hela garderoben ju. Jag tror inte att jag någonsin kommer ner till storlek 34 och vikt på 53 kg men det gör mig inte så ledsen heller.

Efter gymmet handlade vi mat. Hundarna fick förlja med och så kan det se ut när både Nosan och Valle åker bil :-)

Luvan

Min syångest har gestaltat sig i ändrade syplaner. Av mitt fina fleecetyg skulle jag sy några tröjor men jag har inte vågat ge mig på dom. Inte än iaf. För att ge mig lite mod sydde jag en...luva. Luvan är 150 cm lång och man kan snurra den runt halsen och vips, man har även en halsduk. Sara tycker att luvan är fin så jag ska sy en till henne också. Kanske med dödskallar på?

Lucy

Upp med hakan!

Jag gick igenom mina höstbilder. Det kändes nästan lite overkligt. För tillfället är vi helt insnöade och man får lätt en känsla att snön har alltid legat här. Men bilderna säger tvärt emot. En gång i tiden hade vi en höst så upp med hakan, det kommer en till!

St. Chapelle eller mardrömmar vid symaskinen.

En kopp te, en ostmacka och något tv-program. Alltså en vanlig kväll hos oss. Jag fastnade vid ett inredningsprogram på Travel&Living. En familj skulle inreda sitt hem som skulle få ett medeltida karaktär. Kvinnan ville bevisa att medeltiden var rik på färger. Inspiration hade de hämtat bl. annat från St. Chapelle. Hur som heslt, deras hem blev till slut helt fantastiskt.

Resten av kvällen har jag suttit och lekt med tygrester. Försökte sy ett förkläde men nedastående olyckor inträffade:

* undertråden började trassla sig men jag hittade inga fel. Tårarna var på väg att börja rinna. För om min symaskin går sönder så går min värld under. Efter 15 minuter kunde jag sy på nytt. Det räckte med att byta nål. Den här gången iaf.

* skulle sy på ett brodyrband längst kanten men glömde det. Då fick jag sprätta tyget och sy på bandet. Funderade ett tag om jag VERKLIGEN ville ha det där bandet men ja, jag ville det.

* Av misstag sydde jag ihop två tyglager. Här behövde jag inte ens fundera över det. Fram med sysprättaren och sprätta.

* Mitt i arbetet tog den vita tråden slut och ack, jag hade ingen ny rulle! Kunde det vara möjligt? Absolut.

Så nu ligger mitt fina förkläde på soffan och väntar på bättre tider. Kanske imorgon blir det klart.

Obs!!!!

Dagens bilder är så klart inte mina utan lånade från främmande människor som har varit i Paris och sett St. Chapelle med egna ögon. Det har inte jag och därför gör jag det fruktasvärda, lånar andras bilder.

Syfestivalen

Jag undrade om man kunde betala med kort på syfestivalen (Västerås) men det kunde man inte. Väl hemma kan jag nog konstatera: vilken tur! Då skulle jag nog köpt halva Västeråshallen. Men jag kom inte hem tomhänt. 5 meter linnetyg, 200 g limegrönt garn, två träknappar, två trådrullar samt två virkade dukar. Dukarna är så utsökt tunna så jag kunde inte stå emot dom.

Det är så tyst här.

Idag har vi skjutsat barnen till tåget. Alla våra barn har åkt till Göteborg och wow, vi är barnfria. För första gången på 6 månader. Och vad gör vi då med våran frihet? Mmm, Magnus rullar negerbollar och jag lider av ångest. Jag har köpt dyra tyger som skulle bli dyra kläder. Men jag vågar inte sätta saxen i tygerna. Jag är rädd att det ska bli fel. Jag har lagt ut allt på både köks- och soffbordet och ingenting blev gjord. Jag stirrade på mina tyger, sedan vek jag dom tillbaka och la på hyllan. Fegt vad?

Det känns konstigt att vara utan barnen. Man är van vid att det händer saker runt omkring en men nu är det ovanligt lugnt. Det fattas något. Typ.

Chocolat

Vi var så trötta igår, båda två. Magnus kämpade med routern som inte ville och jag var bara trött. Så på kvällen la vi oss i soffan och tittade på "Chocolat". Vilken otroligt fängslande film. Jag tyckte om den väldigt mycket. Och så blev jag sugen på choklad, mer än vanligt. Förresten, jag får väl passa på och citera Katherine Hepburn: "Jag har aldrig behövt tänka på figuren för jag har aldrig haft någon. Vad ni ser framför er är resultatet av ett helt livs chokladätande."

Ibland köper jag choklad på en The och Kaffehandel. De har sådana små smaksätta chokladbollar. En gång köpte jag choklad med chili. För mig var det en smkaupplevelse. Spontant kan man tycka att choklad och chili inte går ihop men i själva verket smakar det väldigt gott.

Lite till

Egentligen skulle jag iväg till köket och koka pasta. Istället fastnade jag vid fönstret. Så här årstiden kan man se Klosterkyrkan härifrån. När solen går ner så ser det väldigt vackert ut.

15 grader kallt

Vi har faktiskt en värsta vinter hos oss. Mycket snö och kallt! Magnus åker skidor och jag vägrar gå ut. Istället sitter jag vid symaskinen och skapar lite sommarkläder, ifall vi skulle få sommar i år. Idag har jag sytt klart min fina klänning. Jag är så himla nöjd. Redan från rita-stadium var jag väldigt noggrann och det har lönat sig i längden.

Vinterutflykten

För ett år sedan inledde vi vårt bekantskap med en vinterutflykt och idag, ett år senare har vi gjort om utflykten. Med brasan, frystorkat och snön inklusive. Just inatt har det snöat jättemycket och det kändes mäktigt att kliva in i skog som liknade en sagovärld. Det var så vackert och så kämpigt. Att gå i snön är krävande. Men det var helt fantastiskt!

Årsdagar...

Andreas fyllde år, gjorde en tårta och bjöd oss på kalas. Och exakt för ett år sedan träffade jag Magnus. Ikväll har vi konstaterat att det har hänt en del under det året. Javisst, vi har förändrat våra liv totalt. Jag bodde ju ensam i 8 år innan jag flyttade ihop med Magnus. Att kompromissa, ha full respekt för varandra och samtidigt inte utplåna sig själv är en konst och vi försöker bemästra det. Det är inte alltid så lätt. Men... Ibland ligger han i soffan och tittar på ngt obegripligt tv-program och jag tittar på honom. Och då kommer den där känslan... jag älskar honom.

Vit chock

När jag vaknade imorse så var världen helt vit. Igår kväll var det inget som kunde tyda på att det skulle snöa så jag har fått mig en chock. Jag älskar när det är så där fint vitt, världen ser mjukare ut och jag blir bara gladare av det. Så klart, ligger snön kvar än i april så är det inte roligt längre.

Istället för att CYKLA till Hemköp så tog jag mig en promenad dit. Det var riktigt skönt och jag frös inget alls. Mest för att jag haft på mig mina termobyxor. En bekant till mig, Lisbeth, hånade mig ngn gång för det. "Va? Bor du i Norrland eller?". Nä, då bodde jag i Göteborg och frös jämt och ständigt. En gång fick jag nog och började använda termobyxorna. Det ser ut som om jag är på vägen till skidbacken men so what? Det viktigaste är ju att jag inte fryser.

Jordnära i garderoben.

Idag har jag städat i garderoben. Av två anledningar: för det första blev jag större några storlekar ( muskler och fet i en skön blandning) och det var dags att gå igenom alla mina kläder. Och för det andra, o gud, jag skulle till tandläkare. Att göra väntan på den fruktansvärda tiden 13.30 lite mildare så grejade jag. När alla tröjor var prydligt vikta, alla byxor hängde elegant på galgarna och strumporna låg i korgen så fick jag en a-ha upplevelse. Allt, precis allt i mitt skåp går i khaki, brunt, svart och cremé. Inte en enda avvikelse!

Jag vill...

Jag är extremt trött idag. Vill äta choklad och dricka te men icke, snart måste vi ge oss iväg för att köra Sara till dansstudion.

Beställning.

Alldeles nyss gjorde jag en beställning hos Soff & Stil. Beställde fleece och lin. Jag ska sy en tröja som jag har försökt att göra mönster till. I två dagar. Nu börjar jag svettas för jag kommer nog att betala en del när paketet kommer. Att sätta saxen i det kommer att kosta mig sömnlösa nätter tror jag. Jag har ju sytt av tyger köpta på Myrorna, typ. På tal om Myrorna. Igår köpte jag ca 5 meter tyg för endast 80 kr. För allt. Snacka om att göra fynd!

En gång till.

Min gamla blogg har fått en ny chans och efter några månader av dvalan har jag blåst liv i den igen.

Om ett halvt år tar mitt friår slut. Jag kommer att bli tvungen att säga mig upp från mitt jobb i Göteborg. Det kan bli lite omständigt att pendla mellan Eskilstuna och Göteborg. Uppsägning är lika mycket med arbetslöshet och det är jag så rädd för. Jag har gått och funderat på olika möjligheter och en av dom är att starta eget. Vi får se vad livet bär med sig.

Idag har jag designat en tröja. Jag sydde tre olika armar för att se vilken som passar bäst. Nu måste jag rita ett bättre mönster till luvan men det gör jag en annan dag.