Något är det...

- O, en liten söt igelkott - tänkte jag för mig själv när kotten kom trippande. Igelkotten tyckte nog inte att jag var lika söt för han reste upp sina taggar. I hans ögon var jag säkert en riktig Livsfara.

När Livsfaran, d. v. s. jag, visdade sig vara ganska slö och inte hugga i igelkotten direkt passade kotten på att fly.

Igelkotten sprang ett par meter men Livsfaran gav sig inte. Den följde efter. Nu trodde jag att igelkotten skulle göra det som igelkottar brukar göra vid sådana lägen. Rulla sig till en taggig boll. Men vad förvånad jag blev när igelkotten bara... välte åt sidan och slöt sina fina igelkottsögon. Som om den gav upp och tänkte Ok, döda mig om du måste. Jag kunde ta lätt på hans tassar utan att den reagerade. Tänk om jag vore en räv! Då skulle jag kunna, med min spetsiga nos och hur lätt som helst, vända igelkotten upp och ner och äta upp den. Som tur var så var jag ingen räv. Jag stack in ett hundgodis under igelkottens nos och lämnade honom ifred.

Det var dock inte den första igelkotten som reagerade så här. För några dagar sedan fick min granne besök av en igelkott. Hon är inte lika förtjust i små kottar som jag är så hon tänkte sprutta vatten på den.

- Nej!!! - skrek jag med all min kraft, dök ner bland grannens fina stockrosor och lyfte igelkotten.

- Inte spjutta vatten på jijja igjejkotten - viskade jag som värsta tanten - han är ju sjå sjöt, sjå sjöt.

Jag gick in i det höga gräset, på ett tryggt avstånd från grannens vattenslang och släppte igelkotten där. Sedan satte jag mig på huk och väntade på att igelkotten skulle ge sig iväg. Men icke, den gjorde precis som igelkotten idag. Den la sig på sidan och somnade.

Antigen är det något fel på igelkottar i år eller mig som får igelkottarna att ge upp. Något mystiskt är det i alla fall.

Fler historier om igelkottar hittar du här och där.