Nu börjar nu

De senaste dagarna har tankarna pendlat mellan Engla och mina barn. Jag är en sådan typ som inte kan släppa taget om saker och ting. En sådan som inte kan distansera sig från omvärlden. Det är därför jag inte tittar på nyheter och inte läser dagstidningar. Allt elände i världen skulle äta upp mig på sekunden. Men jag har noggrannt följt nyheter om Engla. Jag, en total främling för Engla och hennes familj, har vänt mina tankar mot Stjärnsund tusen gånger om dagen.

Och när jag vände tankarna för den tusenförsta gången så fick jag en AHA-upplevelse. En sanning har uppenbarat sig för mig. Nämligen vikten av att leva i nuet. Det är inget nytt, det har vi alla hört många gånger. Jag är här och nu, det är det enda jag kan ta för givet. Vad som ska hända imorgon är okänt. Imorgon kanske inte finns imorgon. Just nu är kanske den sista chansen att berätta för nära och kära att de är mitt allt. Det är kanske sista chansen att äta glass och låta vinden dra i håret. Hittills har jag inte levt i nuet. Min framtid är sönderplanerad och dränkt i oron. Om någon av mina kära skulle ryckas bort från mig så skulle jag ångra att jag inte la krutet på den tiden vi hade tillsammans.

När jag tänkte dessa tankar var jag ute på stan. Jag gick in i en affär, köpte en glass, blundade och kände hur hela mig svävade i solljuset.