Gyllenhjelmska

SMHI har lovat lite sommar idag så jag har packat ryggsäcken och gett mig ut på äventyr.

Jag har vandrat hela Gyllenhjelmska leden, dvs 22 km.

Jag startade i Sundbyholm med lite frukost på bryggan.

Sedan slängde jag ryggsäcken på ryggen och tappert traskade iväg.

Efter några kilometer hittade jag en ny brygga. Hittar man en brygga så får man faktiskt sätta sig på den och filosofera en stund. Jag kunde sitta där hela dagen men det var många kilometer som väntade på mig så jag fortsatte med vandringen. Leden är väldigt bra markerad men på vissa ställen får man vara lite uppmärksam. Är man inte det så kan man hamna lite varsomhelst.

Mitt i ett kalhygge, till exempel.

Men bara lugnt, tröstade jag mig själv som för övrigt är lite av en kontrollfreak. Att gå vilse är starkt panikframkallande. Med hjälp av kartan och kompassen hittade jag dock tillbaka till leden.

Lycklig var jag på rätt väg igen. Tjoho!

I Slätviken åt jag min medhavda lunch. Jag hade inte hunnit ta många tuggor förrän jag kände obehagliga stick under linnet. Myror! Fasiken, jag satte mig rakt ner på ett underjordiskt myrbo. Det förargade myrorna något enormt ska jag säga er! Så det blev en lunch i expressfart.

Någonstans längs leden ska det finnas ett utsiktsberg från vilket man kan se Mälaren. Jag klättrade upp på berget men det var inte mycket av Mälaren jag såg. Antingen var det fel berg eller så har skogen växt lite för mycket. Men det var skönt att bara ligga där och vila benen en stund. Samt hitta tillbaka till andningen för den tappade jag bort när jag klättrade upp. 

Det har varit en väldigt trevlig vandring. Man behöver inte vandra hela sträcken i ett svep utan kan dela den i tre etapper. Vill man göra som jag, vandra alla 22 km på en och samma gång så är det bekväma skor och grundkondition som gäller. En gratis karta (som är dessutom väldigt bra) kan man hämta på Turistbyrån. Utan kartan skulle jag nog inte klara mig.

Förutom att gå vilse och sätta mig på ett myrbo har jag även gjort några andra märkliga saker.

Jag satte mig på mina älskade solglasögon och lyckades knäcka dem så där snyggt på mitten.

Och så trampade jag i koblajan... men är man på äventyr så är man.