Jag kom på mig själv att det var länge sedan jag gick i skogen och fotade. Det kan bero på min ständiga trötthet, regnet eller något helt annat som jag inte är medveten om. Jag har nästan glömt hur avkopplande det kan vara att åla bland ruttna löv och spindlar som inte har hittat något ställe att övervintra på. Än. Så jag och min allra trognaste fotokompis Nosan gick ut. Jag tröttade ut mina ben men vilade upp min hjärna. Det var mer än behövligt måste jag säga.
4 kommentarer:
Jag tror Nosan skulle passa fint i mitt liv. Vilken älskvärd varelse.
Vilken fin bild på en stilig Nosan.
Visst är det underbart med fyrfota vänner för då kommer man verkligen ut i naturen. Det är en känsla av lycka när man ser naturens skiftningar och upptäcker så mycket spännande.
Härliga bilder.
Skogen är min stora källa till livslusta.
det viktiga är att ge sig själv egentid - och fylla den med ngt som själen gillar.
Idag har jag gått på marknad och njutit i oktobersol - bra för själen det med :)
Fint med en tur i skogen och vackra bilder har du fångat med din kamera!
Skicka en kommentar