Don Quijote

Egentligen tänkte jag att jag skulle tillbringa resten av kvällen i soffan och sticka på min halsduk. Det börjar bli lite bråttom med tanke på den kylan som håller grepp om oss. I alla fall om min nakna hals. Halsduken stickar jag i mohairgarn och jag måste säga att mohair känns väldigt jobbig att sticka med. Men det blir fluffigt och varmt.

Nåja, jag tänkte sticka men istället sitter jag här och skriver. En av mina finaste vänner sa häromdagen att hon blir besviken om jag inte har skrivit något under helger. Så min rara Elin, just för dig från den sidan av motorvägen: puss!

Jag har verkligen försummat mina vänner och bekanta. Inte nog med att jag träffar dem alldeles för sällan så är jag enormt seg på att ringa dem eller ens svara på deras mail. Men det är inte för att jag är inte bryr mig. Det gör jag. Jag har blivit så asocial av mig på grund av den tröttheten som har plågat mig i många månader nu. Jag försöker övervinna den men jag vet inte... Ibland känner jag mig som om jag vore Don Quijote som slåss med väderkvarnar.