Döda ting är inte alls så döda.

Idag har min kamera legat och vilat sig.

Däremot symaskinen har gått på fullt varv. Jag börjar tro att min symaskin besitter en själ. Läs själva...

Min symaskin har krånglat en del under de senaste veckorna. Den har trasslat undertråden, tappat stygn och lite annat. Många gånger tänkte jag att jag skulle slänga maskinen och med raska steg gå till syaffären och köpa en ny. Men så har Magnus fixat till farmors symaskin och jag började sy på den istället.

Då tror jag....

Att min symaskin skärpte till sig och började sy precis jättebra. Jag klappade den ömt och sa till Magnus:

- Vet du, nu syr min maskin utan problem.
- Den blev nog lite svartsjuk - svarade han

Och då kära ni... då tappade min symaskin stygn igen.

Men nu vet jag hur jag ska handskas med den bångstyriga maskinen. Det räcker med att jag kastar en blick på farmors symaskin så skärper sig min egna.

För jag verkligen behöver min symaskin just nu. För det första har jag fått beställning på 8 julstrumpor som just nu är på väg till en butik. För det andra så har jag bestämt mig för att pimpa lillsoffan. Så jag syr och syr och syr...

Och när soffan är pimpad så lovar jag att väcka kameran ur dvalan och ta några bilder.