Skräcksystemet

På en av våra avdelningar jobbar mina kollegor efter ett helt nytt system. Jag har varit livrädd för det nya systemet och bad jämt till Högre Makter att inte hamna på just den där avdelningen. De Högre Makterna har varit barmhärtiga och skonat mig i månader (!!!) från min stora skräck. Tills idag. Jag har tydligen uppnått alla möjliga gränser av nåd . När jag fick syn på dagens schema tänkte jag (ursäkta mig språket) jävla skitdag. Jag fick jobba enligt det nya skräcksystemet och jag hade inte en chans att slingra mig ur det.

Jag fick en kort introduktion och satte igång. Men blek i ansiktet, det var jag som sällan. Efter någon timme, när jag väl blev kompis med det nya systemet, fattade jag inte vad jag egentligen var så rädd för. Arbetet gick som på räls och jag tyckte att det nya systemet var mycket roligare än det gamla. Jag hade kul på jobbet! 

Nu sitter jag och tänker på alla rädslor som jag bär på. De flesta är ju rädslor för något som jag antar är hemskt men jag vet ju inte. Jag törs ju inte testa det där som jag är rädd för. Att köpa en iPhone till ex. Eller att säga nej till någon jag tycker om. Eller att gå på en guidad vandring med folk jag inte känner. Eller tusen andra saker som dagligen förlamar mig. Om jag bara kunde ge mig själv en chans att testa först och bedöma sedan då skulle mitt liv bli roligare. Antar jag. För jag vet ju inte. Jag pysslar ju om mina rädslor så omsorgsfullt.