När min farfar dog då fick jag ta med mig vad jag ville i hans hem. Jag valde ett gammalt fotoalbum. Farfar visade mig albumet bara några veckor innan han dog. Bilder på hans föräldrar och syskon och andra människor som jag inte vet något om. Ibland tar jag fram albumet och tittar och förundras...
Ett foto från Wien. Det är farfars föräldrar och hans farfar. Året var 1909. Bilden är över 100 år gammal. Jag kan inte låta bli att undra hur många av mina bilder kommer att leva i 100 år till. De flesta bilder som jag har tagit har redan försvunnit i olika datahaverier. Många ligger på olika skivor. Är det någon i framtiden som kommer att bry sig om att läsa av en skiva som är 100 år gammal? Knappast.
Det har är min farfars mor. Jag tycker att hon är jättevacker. Det är något värdigt och vemodigt som glänser i hennes ögon. Jag önskar att jag hade ärvt hennes poetiska skönhet.
- Men du är ju lik henne - sa Magnus när han fick syn på fotot. Speciellt när du är allvarlig.
3 kommentarer:
Du har rätt om dina tankar om hur våra foton försvinner.
Gamla foton för tankarna bakåt o vi undrar hur de hade det, vilka tankar rörde sig i deras huvud.. spännande med gamla foton..
Vilket underbart minne du fick sparat. Med underbart vackra gamla bilder.
Jag reagerade också på din farmors mors bild, för det jag har sett av dig visar på tydligt släktskap.
underbara gamla bilder....så mycket historia i ett enda ögonblick..
Skicka en kommentar