Jag måste ha plan B. Alltid. Om vi ska på en fest då vill jag att vi tar både bilen och cykeln så att jag kan komma hem när jag vill. Om jag inte ska på någon fest då vill jag veta vad jag ska göra istället då. Om det jag gör istället kan, trots allt, inte göras då måste jag tänka ut något annat. Helst tre veckor i förväg. Spontant finns inte i min vokabulär ska jag säga er. Planering, listor och kontroll är min räddningsplanka. Och min förbannelse. Ty allt kan inte planeras i förväg. Inte ens av en sådan kontrollfreak som jag. Ovisshet tär enormt mycket på mig. Och just nu plågas jag av ovissheten så att kroppen värker och nattdrömmarna blir mörka.
I helgen hade jag all tid i världen för att helt ostört planera livet. Vilka fantastiska idéer jag kom på då! Min framtid var säkrad. Trodde jag... För när jag packade ner idéerna i min stora ryggsäck och tog med dem till fastlandet då hände det något märkligt. Idéerna har nämligen slutat med att glänsa så där fint som de gjorde på ön. Och nu är jag orolig, ledsen och dessutom panikslagen.
Jag har ingen plan B längre...
Jag önskar att jag kunde leva lite mer för stunden och ta livet med ro i själen.
För allt brukar ju ordna sig till slut. Det har det gjort i typ 40 år.
Men det kan jag inte. Inte just nu. Inte när jag inte vet...
3 kommentarer:
Det ordnar sig alltid på nåt sätt.. hoppas du har någon att dela med dina tankar o ideer, så blir oron mindre.
Det som är våran styrka är också vår bannelse..
men allt behövs
Intressant, jag som alltid trott att du var en spontan person - tänk så fel! Jag älskar också mina listor, och tack och lov har vi även en "att göra" lista på jobbet :) Du ska se att dina idéer kommer till liv snart igen, du får bara locka fram dem på något sätt. Kram
Ack Soffy, jag är lite galen men inte spontan :)
Skicka en kommentar