Men med hjälp av domkraften, några stenar, Magnus skicklighet och min enorma kroppsstyrka kom vi loss. Att köra fast är en mardröm för mig. Det hela bottnar i en barndomsupplevelse. Jag var då väldigt liten och egentligen bör jag inte kunna minnas det. Men jag minns. Min pappa körde fast i något träsk, jag satt i bilen och såg leran spruta på sidorutorna. Jag skrek som en tok. Numera räcker det med att någon drar lätt på gasen så knottrar sig huden på mig. Börjar däcken slira då är jag på gränsen till att svimma. Märkligt hur vissa upplevelser ristar sig i oss för evigt. Ännu känner jag av adrenalinet som pumpades ut i kroppen på mig för några timmar sedan.
3 kommentarer:
Vilka äventyr ni är ute på. Tur att ni kom loss, för det är inte kul att bli sittande fast i en bil.
Tänkte innan jag läste att du ser så lugn ut på bilden. Jag skulle inte känna mig lugn.
Apropå resor, så kan ni väl resa till Piteå och hälsa på här! ♥
Maria, jag väntar bara på att få veta när jag kan ta ut min semester. Sedan ska jag maila dig :)
Skicka en kommentar