Milda makter vad det har varit kallt på jobbet. Värmesystemet har fått spader och hela lagret har blivit totalt nerkylt. Igår hade vi 10 grader. Idag har det varit varmare men långt ifrån varmt. Jag har haft på mig två par byxor och tre stickade tröjor. Och ändå frusit. Händerna har varit så stela att jag kunde knappt hålla pennan i dem. Det går åt mycket mer energi än man tror för att hålla sig varm och dessutom på relativt bra humor. Helst har jag velat sätta mig i något hörn och grina men det blir man varken varmare eller rikare av. Jag måste nog förtydliga att jag fryser i vanliga fall. När mina kollegor jobbar i t-shirt då jag går runt i tjock polotröja. Så när alla andra tar på sig lite mer kläder, till och med jackor, då är jag faktiskt på gränsen till nervsammanbrott. Det här med att frysa har bland annat tagit kål på min karriär som friluftsmänniska. Jag skulle kunna bestiga Mount Everest, varje dag, om det inte var så förbaskat kallt där uppe. Vid några tillfällen har kylan nästan lett till skilsmässa. Men kylan har inte sagt sitt sista ord än för när jag och Magnus pratar inköp av vårt drömtorp då upprepar jag maniskt: golvvärme, handduksvärmare och bubbelpool. Jag anar att det kan medföra en del problem...
1 kommentar:
Jag förstår dig... Är också alltid frusen... Förutom när jag får mina vallningar :) de där vita snöstrecken på åkern där påminner mig om en fossil ... Häftigt!
Kram C
Skicka en kommentar