tisdag 27 december 2011

Något


- Hur är det med dig Anna? - frågade en av mina kollegor idag
- Ja tack, det är bara bra.
- Säkert? Du ser bekymrad ut.

Han stannade till och liksom väntade...

- Nej, du behöver inte säga om du inte vill - fortsatte han - men om du vill så finns jag här för dig.

Otroligt snäll kollega, eller hur? Jag har inte kommit så långt att jag pratar förtroligt med mina arbetskamrater. Det skrämmer mig att en av dem har sett igenom mig. Det skrämmer mig att han kan se att jag bär på 500 kg bekymmer. Men det är inte bekymren som tynger ner mitt hjärta så otroligt mycket. Det är en känsla av att Något fattas i mitt liv just nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så söt du är Anna ♥
Jag vet vad det är som fattas....och det vet du också....men du förtränger det, tar dig inte riktigt tid att peta fram det....för att det helt enkelt inte finns tid eller ork...suck, så är det att vara en heltidsarbetande kvinna.
Skriv gärna ett mail om du känner för det !

Stor kram från Christin

Laila sa...

Men så underbart härligt att det ändå finns en medmänniska som verkligen ser.

Tänker på dig och vill önska dig allt gott nu ♥