Den värsta dagen på hela året.
För Nosan och för oss som älskar henne.
Hon är skotträdd. Varje gång det smäller darrar hon något oerhört.
Vi lägger över henne handdukar och filtar, det lugnar henne en aning.
Tills hon hör nästa smäll. Mitt hjärta vrider sig av sorg och vanmakt.
Imorgon kommer det att stå i tidningar om människor
som har blivit av med sina fingrar, ögon och hälsa.
Kanske har dem till och med mist livet på grund av alla oförsiktigt smällda fyrverkerier.
Det är inget jag önskar dem men jag kommer aldrig att tycka synd om dem. Aldrig någonsin.
De har gjort sitt val. Men det har inte min hund.
6 kommentarer:
Stackars lilla Nosan! Dom där förbaskade raketerna.... Här firar vi nyår i hemmets lugna vrå ... Ätit gott och vid tolvslaget så ska vi försöka skicka upp en Khom Loy, en svävande papperslykta. Försökte förra året men då blåste det så mycket att vi inte ens fick fyr på den där lilla paraffinbiten :) Vill önska dig ett gott nytt år Anna och sen blir jag ju naturligtvis nyfiken när du säger att du har planer... Maila gärna:) jag läste också att du varit ute med mister Nikon :) det var en angenäm bekantskap.... Själv är jag ju helt nerkärad i min iPhone ... Hipstamatic, säger jag bara.... Du hade älskat detta, Anna ! Googla på det så kan du läsa ... Vi kan väl höras av via mail, skicka iväg ett när du känner för det.
Stor kram till dig och en puss på pannan till Nosan !
Christin
Hej Christin!
Jag sitter just nu vid datorn och Nosan ligger vid mina fötter. Vi har varit hemma hela kvällen för man kan inte lämna henne ensam. Nu väntar jag bara på 12-slaget och att natten ska bli tyst så att jag kan sova.
Jag såg de papperslyktorna på nätet. Verkligen effektfulla och jag hoppas att med tiden kommer dem att ersätta smällare, även i Sverige. Hoppas att ni lyckas med dem i år.
Jag har aldrig gillat smällare. När mina barn var små då var de så rädda för dem. Helt hysteriska... Jag hade burit båda två på en och samma gång gång, det ena barnet på den ena armen och det andra på den andra armen. De klämde sig fast vid min hals och jag hatade alla som smällde i tid och otid. Jag förstår verkligen inte tjusningen med att föra så mycket oväsen...
Jag ska maila dig imorgon för jag har så mycket att berätta.
Kram
Anna
Ack Christin, igår trodde jag att det var sådana där raketter som bara glider ljudlöst över himlen jag såg. Bland alla andra som inte alls var ljudlösa. Det jag såg var ett sken som inte upphörde så länge jag kunde följa det med blicken. Och plötsligt fattade jag att det var Khom Loy jag såg. Verkligen, verkligen vackert.
jag såg oxå lyktorna, men fyrverkerierna var många fler...vi får stödja de politiker som vill förbjuda, eller i alla fall begränsa otyget. mer än hälften av alla svenskar vill begränsa fyrverkerier...
agneta
Det är över nu Nosan ♥
Det är årets första dag, nyårsdagen...allt är stilla och tyst.
Vår Khom Loy svävade iväg så fint och det var en särskild känsla att känna hur den ville iväg....när jag släppte taget om den så svävade den tyst och stilla, högt, högt....vi stod och följde den med våra blickar tills den försvann i fjärran.
Snälla Anna, nu gör du mig så nyfiken ....du måste lova att skriva ett mail idag ♥
Kram
Christin
Jag kommer så väl ihåg hur min mamma fick tillbringa många nyårsaftnar med hunden under trappan (alltså inomhus)
Det första året när hunden var liten så sköt ett gäng ungar smällare efter dom på en kissrunda...
Mitt hjärta blöder för alla skotträdda djur!
För första gången i år såg vi massor, jag menar massor, av dessa vackra lyktor.
Skicka en kommentar