Det som gör mig glad

Jag är en sökare. Jämt och ständigt jagar jag svaret på frågan om vem jag är och vart jag är på väg. Dessutom är jag en kontrollfreak som mer än gärna vill ha koll på vad som händer med och runt mig i olika situationer. Därför faller jag ofta för personlighetstester, artiklar och olika verktyg som vill vägleda mig i mitt sökande. Då och då ramlar jag över tips om att lista ut de sakerna som gör mig glad. Det är ju solklart, eller hur? För om man vet vad man tycker om så vet man nog också vem man är och vad man ska lägga sin energi på. Många gånger har jag kliat mig i pannan och försökt lista ut vad som gör mig glad. Att fotografera, det gör mig glad. Att få till en fin bild gör mig ännu gladare. Att ta ett skumbad efter en lång arbetsdag kan göra mig glad. Likasom att promenera i höstskogen, äta choklad och dansa.

Men idag har min värld blivit rejält omskakad. För när köttfärsgratängen stod i ugnen då la jag mig i sovrummet (det tystaste rummet för tillfället) och började läsa Yogaliv av Eva Lewenhaupt.

Intuitivt vet vi att vi mår bra av att umgås med våra vänner, släppa fram någon över gatan, köpa rättvisemärkt kaffe och ge kollegor beröm.

Det är ju klart! Och så enkelt! Det kan inte vara enklare än så! Jag har känt mig jätteglad när jag lät någon annan gå före mig i kassakön. Eller när jag sa något snällt till en annan människa. Varför har jag inte tänkt på sådant tidigare? Min egen göra-mig-glad lista handlar om saker som gynnar bara mig. Någonstans i vimlet har jag glömt bort faktum att den sanna glädjen kommer egentligen ur osjälviska handlingar. Ur sådant som vi sänder ut istället för att ta in. Dessutom allt vi sänder ut kommer tillbaka till oss, på ett eller annat sätt. 

I min första dagbok (då var jag 13 vårar) klistrade jag in en bild på prästkragar. Under den skrev jag:

Världen är mitt fosterland. Att sprida godhet är min religion.

George Bernard Shaw

Det citatet har följt mig sedan dess. Jag sprider inte godhet. Men jag önskar att jag kunde det. Ibland tänker jag elaka tankar om andra. Så gott som varje dag utövar jag våld på mig själv genom att göra mig till omständigheternas offer. Jag gråter över en skadad duva men jag äter kött från djur som har levt ett tragiskt liv. Att sprida godhet är ingen lätt uppgift. Det är kanske därför som min göra-mig-glad lista är så egocentrerad. Det är nog dags för att revidera den en aning. Och om jag inte lyckas så bra med det då kan jag alltid tänka på vad Dalai Lama har sagt: 

Försök göra gott, men förmår du inte det så gör i alla fall inte någon annan illa.