Det är här jag trivs. Här regenerar jag mina krafter och återhämtar mig. Här, hemma. Det behöver inte vara märkvärdigt. Inte alls. Det handlar inte alls om något storslaget, om någon idyll eller drömbild. För jag trivs bara jag får sitta i soffan, med benen utsträckta och slöglo på tv, på någon kampsport som Magnus engagerar sig i. Eller om jag får ta på mig mitt urtvättade förkläde och rulla köttbullar till middag. När jag är klar då vill jag inte alls ta av mig förklädet. Jag njuter av alla nyanser av hemmalivet. Ensam, med mig själv. Med min familj. Eller vännerna...
2 kommentarer:
Köttbullarna var supergoda...
Tack!
Skicka en kommentar