Min pappa är snäll och min mamma är utlänning

"Finns det kanske", fortsätter jag, "nån sorts krisgrupp för barn med... polska föräldrar?"

(Ur Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av E. Abrahamson)

Tänk dig att vara 16 år och det enda man vill är att leva ett vanligt svenssonliv. Men det går inte att leva som en svensson om man har en polska till mamma. Boken är så rolig att ibland gör det rentav ont. Det är inte bara skrattmuskler som värker utan själen. För man känner igen sig. I alla knasiga situationer glimtar det sanning om en själv. Som när den polska mamman ber sin dotter om att skära bort mögliga ostkanter. För om man skär bort dessa då är osten bra igen. Usch, vad äckligt, tänker vi. Usch, usch, usch. Men vet ni, det fanns en tid i Polen då man fick köa i många dagar för att köpa en bit ost. Som dessutom var skonad från alltför många konserveringsmedel och möglade rätt så fort. Då slängde man inte osten bara för att mögel började blomma grönt och fint runt den. Man skar bort kanterna. Åt osten. Överlevde. Jag är ett levande bevis på det. Idag finns det ost i överflöd även i Polen. Jag tror inte att det är så många som tar sig tid att skära bort mögliga kanter. Kanske de gamla som ännu minns kriget eller de fattiga 80-talen.

Jag är en polsk mamma och jag gör nog såsom många andra polska mammor gör. Det är inte alltid lätt att vara en polsk mamma i Sverige. Att jämt och ständigt slitas mellan de polska och svenska värdegrunderna, barnsynen och moralen. Många gånger har jag fått vända ryggen till det som min mamma har präntat i mig. Här i Sverige uppfattas mina barn som väluppfostrade. Inom parantes, de är tonåringar just nu och väldigt få tonåringar kan betraktas som väluppfostrade och absolut inte mina. Men det är en övergånde fas. Om några år ska de landa i det som jag har lärt dem. Förhoppningsvis. I Polen har de i alla tider uppfattats som odrägliga svenska barn. Som duar med allt och alla. För om du tilltalar en person som inte tillhör familjen eller den närmaste vänskapskretsen du då är du ouppfostrad och respektlös. Där är det Herr och Fru som gäller.

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning är en tonårsbok som min kära vän Viktoria, boknörden upphöjd i tre, har tipsat mig om. Tack Viktoria! Jag har verkligen uppskattat boken. Det är synd att min dotter inte gillar att läsa. Hon skulle älska den boken. Jag kanske ska läsa den högt för henne, om hon väljer att stanna hemma då och då.