Vid middagsbordet kom den stora, oundvikliga frågan upp. Hur ska vi ha det till jul? Sara vill ha ett stort släktkalas, ett tindrande hem och julsånger. Dawid vill inte ha något stort. Det räcker med ett fat köttbullar och sedan får det vara nog. Magnus bryr sig inte om det yttre bara vi gör saker tillsammans. Och jag? Ack, jag vill ha mina pierogi, mjuk pepparkaka och tystnad. Egentligen vill jag en storslagen jul men jag vill inte köra slut på mig själv. Speciellt när julen i år inte innebär någon extra ledighet. Så jag känner mig lite splittrad mellan vad jag vill ha och vad jag orkar med.
- Men du behöver inte göra något - protesterar Magnus - vi fixar allt.
Ja, men de fixar allt på sitt sätt och jag vill ha det på mitt. Jag har ju nämt för er mitt kontrollbehov. Det känns redan underligt att jag inte behöver ta hand om hemmet längre. Men att inte ta hand om julen? Hur ska det gå? Vi har diskuterat men inte kommit fram till någon lösning än.
Ack, ack, varför kan inte livet vara lite enklare?
Bilden är från mitt gamla kök. Från en tid då jag hade obegränsat med energi och skaparkraft. Jag gjorde en advetskalender. 48 små paket sammanlagt, ett för varje barn och varje morgon. Att slå in dessa tog en evighet. Att gömma dem för barnen var en konst. Men att se barnens glädje när de vaknade och fick syn på kalendern var oslagbart. Jag kommer nog att minnas det tills jag blir dement. Eller ännu längre.
4 kommentarer:
Jag kan relatera till dina jultankar...
Men ville tacka för tipset att hänga de små paketen i fönstret! Jag håller på att samla ihop 24 små paket, det är så underbart att förgylla decembermornarna med!
/Åsa
Kan du inte förbereda det mesta i förväg då? Så gör jag. Jag älskar julen med allt vad det innebär men jag stressar aldrig fram den. Exempelvis har jag redan köpt de flesta julklappar och slagit in dem och snart ska jag börja fylla frysen med godsaker. Den 20:e är allt utom det absolut sista av maten färdigt, vilket jag (och min man) fixar den 23:e så när julafton kommer så är det bara att MYSA, NJUTA och VILA. Ingen stress - men ändå en storslagen jul.
Ta det som en övning i personlig mognad:-) Identifiera tre och endast tre saker som du absolut inte kan undvara. Gör dem. Så får övriga ta hand om resten. Jag tänker mig något liknande; för första gången på över tio år ska vi nämligen fira julen tillsammans här hemma, bara familjen. Och jag vet att jag inte pallar att vara ensam julgeneral, för när jag är trött blir jag stressad och martyrisk. Huvva!
Tack för era kommentarer!
Ha, ha! Julgeneral! Det var fyndigt. Jag får lära mig att degradera mig en aning :)
Skicka en kommentar