Tornado

Inatt drömde jag om att jag och barnen befann oss i ett höghus och runt omkring oss härjade tornado. Jag var väldigt kluven ifall vi skulle gömma oss under några sängar eller låta bli att gömma oss alls. Väckarklockan ringde när vi var mitt i tornados öga. På något sätt gillar jag när jag drömmer sådana orealistiska drömmar. När jag får uppleva saker som jag, i vaket tillståd, absolut vill inte uppleva. Det där med drömmar fascinerar mig. Som allt annat som jag inte kan sätta fingret på. För hur vet min hjärna hur det är att uppleva ett tornado? Hur kan jag få till ett helt händelseförlopp utan att ens varit i närheten av det? Någonsin. Det måste ha varit alla dessa motvindar som jag har cyklat i på sistone som har inspirerat hjärnan till dessa drömmar.

I någon inspirationsbok för framtida författare läste jag en gång att man ska låta bli att skriva om drömmar. För det är tydligen inte alls intressant. Såvida man inte skriver en bok om drömtydning. Det är nog sant för andras detaljerade blogginlägg om deras nattliga äventyr finner jag mindre roliga. Hellre läser jag om deras dagdrömmar. Så det måste vara likadant för er som besöker min blogg. Men eftersom min blogg är även min personliga dagbok så får ni stå ut ibland med mina knasiga drömmar.