Julafton 2003. Jag hade svart, kort hår. Nu har jag min egen färg, d. v. s en väldigt obestämd nyans. Dessutom slutar håret under skulderbladen. I månader har jag funderat på att klippa mig. Jag vill ha förändring. Och förenkling. Långt, tjockt hår är krävande. Det kan ta timmar innan det blir torrt, det trasslar sig ihop och jag trasslar mig i det om nätterna. Varje morgon, när jag borstar håret, då är jag på gränsen till ett nervsammanbrott. Vissa dagar springer jag iväg till frisören, i alla fall nästan. Andra dagar är jag tacksam för att jag inte har gjort det. För långt, tjockt hår är ju vackert. Trots allt. När det är långt till lönen då tänker jag bestämt att så fort pengarna kommer då ska jag, banne mig, klippa det långa, besvärliga håret. Men när lönen finns på kontot, då velar jag. Ska jag? Ska jag? Ska jag? Hmm, ja, kanske, jag vet inte. Tänk om jag ångrar det, hm, ja... Och så håller jag på i slutet av varje månad ska ni veta. Vilka bekymmer jag har, va? Ser ni förresten Saras lugg? Hon klippte den själv, till min stora fasa.
2 kommentarer:
Jag är ju korthårig nu och har varit det ett tag, det är mycket skönt! Jag är dock precis som du när jag har långt hår, men jag brukar alltid klippa av det, lite, eller mycket, till slut för det växer alltid ut igen.
Jag är sugen på att klippa kort. Men velar på samma sätt som du.
Skicka en kommentar