måndag 26 september 2011

En andra chans


Dagen var fortfarande väldigt ung. Solen hade inte ens börjat lysa upp horisontlinjen. Dynamon gav ifrån sig ett surrande ljud men för övrigt var det tyst. Jag cyklade till jobbet helt insjunken i mina egna tankar. Plötsligt brakade det i skogsdungen vid cykelvägen och en enorm älg galopperade ut. Rakt framför näsan på mig. Tre meter, mer var det inte mellan oss. Om den där älgen hade bestämt sig för att galoppera ut ett andetag senare då skulle jag inte sitta här och skriva. För antagligen skulle jag vara död. Eller väldigt skadad, i bästa fall. 

Men jag sitter här och skriver. Fortfarande lite chockad över det ytterst oväntade mötet med älgen men någonstans bakom chocken gror en tanke. En tanke som får mig att sväva. Kära nån, idag har jag fått en andra chans. Att leva...  

3 kommentarer:

Jeanette Nord sa...

Så glad att du är här och inte platt under en älg - var min första tanke. Synd att hon inte hade sin kamera med sig - var min andra. Stor kram från en fotofreak till en annan :-)

Anonym sa...

Kanske är det så
"Kära nån, idag har jag fått en andra chans. Att leva"
som älgarna tänker när dom möter en bil.

Anna Stilla sa...

Kanske... men med tanke på att jag cyklade så är jag övertygad om att älgen tänkte något annat.

Jag blir förkrossad om jag råkar cykla över en daggmask eller snigel. Att cykla över en älg skulle ge mig trauma för livet.