Pilfinkens framtid

Det här lilla livet satt i min trädgårdssoffa imorse.

En liten unge som inte kan flyga. Så fort den flaxar med vingarna så störtar den rakt ner i marken. Faller på rygg. Får panik. Jag tittade runt för att se om föräldrar till den lille satt någonstans i närheten men tyvärr, den verkar vara väldigt ensam just nu.

Vad ska jag göra med den stackarn? Att låta honom sitta kvar i soffan är rena dödsdomen. Katten vill gärna paxa ungen. Det är ett under att jag hittade ungen innan katten gjorde det. Lämna honom bland buskarna kommer att sluta likadant. Så jag har placerat honom i ett tillfälligt hem, en skokartong. Istället för locket har jag spänt lite nät, så att ungen inte kvävs. Och för att jag ska kunna kika till ungen utan att behöva lyfta på locket och oroa den. Den fick också lite vatten och brödsmulor. Jag har försökt med att tvångsmata den med Nosans råa mat (med pincett) men ungen fick bara panik så jag lät bli. Nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra med den lilla pilfinken. Magnus, som kan djur, är borta och kommer hem senare och säkert bakis.

Någonstans djupt inne i själen vet jag att vi måste avliva fågelungen. Den kan inte leva i skokartongen hela sitt liv och utan föräldrar som visar honom hur man lever som en pilfink kommer den inte att klara sig. Jag fattar inte varför sådant händer just mig. Om det finns skadade, hemlösa, föräldralösa eller på något annat sätt lidande djur någonstans i min närhet så är det bombsäkert att jag träffar på dessa. Och sedan blir jag ledsen och bär på en sorg.