Jag är övertygad om att det som händer oss ingår i en plan som vi inte alltid förstår direkt. Ibland dröjer det länge innan vi kommer i underfund med hur händelserna beror på varandra och ibland kommer det till oss omedelbart.
Häromkvällen blev jag och Magnus osams. Jag smällde dörren och svor på polska. Dagen efter cyklade jag tidigt till jobbet. Enligt planen skulle Magnus ge sig iväg på en vandring och vara borta ett par, tre dagar. Men när jag kom hem då stod Magnus i köket och lagade mat.
- Ja, och vad gör du hemma? - frågade jag något spydigt.
- Det är inte roligt att vandra när vi är osams.
Men vi blev inte alls sams den dagen. Efter maten åkte Magnus till vår Linda för att gratulera henne på födelsedagen och jag la mig väldigt tidigt. Sara, vår tonåring, var på en fest och skulle komma hem sent. Men hon kom hem strax efter att jag hade lagt mig för det hände något jättetråkigt på festen. Hon var väldigt skakig och rädd för att vara ensam. Magnus erbjöd henne plats i soffan. De två pratade länge med varandra. Nu måste ni veta att Magnus och Sara pratar sällan med varandra, inte på något djupt sätt i alla fall. Men det gjorde dem då, halva natten.
Dagen efter rann all ilska både ur mig och Magnus, vi bad varandra om ursäkt och kramade om varandra. Han berättade om vad som hade hänt Sara. Sedan slängde han sin stora rygga på ryggen och gav sig iväg. När Sara vaknade var hon riktigt besviken på att han var borta. Hon ville tacka honom för han pratade med henne som ingen annan hade gjort förut. Hans lugnande sätt gjorde att hon kunde släppa stor del av sin rädsla och hon ville ge honom något tillbaka. Kanske en utflykt tillsammans... Men så var han borta.
Ett gräl mellan mig och Magnus gjorde att han och Sara har fått en tid tillsammans. Han ställde upp för henne och hon verkligen uppskattade det. Det var meningen med att vi skulle bli osams, det ingick i en viktig, kosmisk plan.
6 kommentarer:
Hejsan,
jag har en fråga om ett annat inlägg gällande din fina vita lastpall du gjort ett bord av. vart fick du tag i hjulen? =)
Angelica
Hej Angelica!
Jag köpte hjulen på Ikea.
Så är nog livet...en större plan än vi kan föreställa oss och det blir inte riktigt som vi planerat och mycket händer till följd av en annan händelse, som i ert fall.
Det är inte för inte, som vissa ordspråk/talesätt finns:
- Det som sker det sker.
- Det är i vardagen allt stort sker.
- Allt gott kommer till mig.
- Allt är möjligt.
Det sista som är mitt talesätt och som jag påmint mig om många gånger.
Skönt att allt löste sig så fint för er och att något nytt växte fram till följd av det som hände.
Slumpen är ingen tillfällighet. Jag tror absolut på synkronicitet.
Vill först berömma dig för det snygga fotot Anna. Jättefint.
Så till dina tankar kring "den stora planen". Fint skrivet, kan förstå ditt resonemang. Härligt att din Magnus fick det där pratet med dottern. Han kom ju helt klart till en inre ro, så han kunde ge sig iväg till slut på sin vandring. Kanske hade han på känn att något var på gång, utöver att du och han var osams? Ibland får jag också den där känslan av att livet är som en gigantiskt dominobricksbana. Brickorna faller en efter en, står de lite snett placerade så förmår inte nästa bricka falla... det blir ett avbrott. Då måste vi stanna till, ta tag i livet och styra det hela rätt. Inte helt enkelt och leken med dominobrickorna (livet?) kan få ett avbrott, ibland längre, innan dominoleken (livet) går vidare.
Det är som ditt foto, vågmönstren går in i varandra, berör varandra.
Ett fint inlägg.
Jätteintrssant tanke med dominobrickor, Erik! Tack!
Skicka en kommentar